Gott nytt år

Ett riktigt gott nytt år till er alla, tack för att ni kommer hit och läser min blogg! Love Jessi

Nyårsafton kl.12.30 i Dalarna . Jag & Martin, far & bror med sambo

fika med bonus :-)

Idag var jag och Martin och tog en fika med vår änglamammevän och fick träffa hennes lille son. http://www.mammamelissa.blogg.se/

Det var så mysigt att träffa henne, det är nu över ett år sedan hennes vackra döttrar dog, och nu så har lillebror kommit med ljus och hopp. Martin sade att hela hon strålade, jag kan bara hålla med! Det är nog änglastrålar som skiner runt henne, med jordelycka.

Vi fikade ialafall på favoritcafeet i Borås och tänk, precis vägg i vägg ligger en underbar leksaksbutik. Den enda i Sverige som säljer Charliebears !!( http://www.charliebears.com/)

Som av en händelse ( ? ) var vi tvungna att gå in och kolla in den nya teddybjörnskollektionen som hon tipsade mig om att den nu äntligen kommit. Mio har ju fått en "Justin", Jag en "Bradley", men Martin har ju ingen pappanalle! Så idag fick han den nyinkomna "Charlie 2010". Som jag valde såklart :-) Min änglamammevän kikade också runt men har inte riktigt bestämt sig för vilken nalle som skall få flytta hem till hennes Charliegäng därhemma. Kika gärna in på de fina samlarnallarna http://www.kurragomma.net/

Här är Charlie 2010, den nya nallekompisen i vårt gäng därhemma.

Hoppas det blir fler såsmåningom :-)

härliga Jul

Vi har haft en fin jul. Jag var lite orolig för att jag skulle bli lite sorgsen denna julen, vår första utan Mio, men det har varit helt okej. Visst blir man påmind om sina nära och kära under högtider som den här. Några fattas. Mio som skulle varit en rultig niomånaders bebis nu. Mormors stol är tom vid middagsbordet. Ja dom fattas oss, men har ändå varit en mysig familjetid. Vi har ätit god mat, umgåtts med familj, haft fest med goda vänner, fikat och bara tagit det lugnt. I morgon blir det en fika med vår änglamammevän innan vi åker vidare för att fira nyår i fjällen. Gott nytt år allihop!

Glöggfest

När jag bodde i Borås hade jag alltid hejdundrande roliga glöggfester i min lägenhet i Villastan. Jag saknade dom när jag flyttade hit och därför drog vi igång traditionen igen när vi flyttade in i huset. Vi bjuder in alla runt omkring oss, vänner och grannar, och det brukar dyka upp en brokig samling människor i alla åldrar. Vi tänder marchaller, eldkorg och lyktor i hela trädgården och julpyntar fint inne. Det brukar vara en uppskattad tillställning och något vi tänker fortsätta med många år framöver.

Här är jag med ett par av våra glada gäster på glöggfesten i år.

God Jul

God Jul på er alla och ett Gott nytt år. Vi hoppas iallafall att 2010 blir ett bättre år för oss än det som gått. Nu skall vi iväg på lite jul och nyårsäventyr. Massa kramar från oss! Jessi & Martin

En snöig ros från vår trädgård i förrgår.

snö

I helgen har det snöat en massa hos oss. Det är första gången sedan jag flyttade hit för tre år sedan som det kommit så mycket snö. Åh vad jag älskar det!! Här är ett par bilder från vårt vinterland i Kuggeboda.

Vårt hus och det fina trädet (som jag inte vet vad det heter). Känns som vi är i Narnia :-)

Mios hylla

Ja nu fungerar min dator som den skall igen och alla virus är borta. Så förhoppningsvis skall det bli lite fler inlägg här på bloggen nu. Tack för ert tålamod.

***

För några veckor sedan julpysslade vi och gjorde fint härhemma. Naturligtvis fick Mio julfint på sin hylla med. Kramar J

Livet på landet, del 1

Vi bor i en underbart mysig by på landet. Det ser ut lite som i Astrid Lindgrens "Bullerbyn", ja här finns till och med gårdar som heter Sörgården och Norrgården. Skolan är röd med vita knutar och ligger granne med en kohage. Stenmurar överallt. Vi promenerar över en åker och är nere vid havet. Idylliskt . Vi är dom nyinflyttade. Det kommer vi vara de närmsta tre eller fyra generationerna. Minst. Men vi har blivit väl bemötta i byn och fått många goda vänner på ganska kort tid. Och vi har mycket kvar att lära, trots att vi lever i ett modernt samhälle kan det lätt bli kulturkrockar när "staborna" kommer till landet. Jag tänkte kåsera lite om det här på bloggen, det finns många härliga historier att hämta. Oftast är det bara så att vi inte riktigt vet hur man beter sig här ute på landet, och ibland kan det vara så att vissa saker ter sig väldigt annorlunda för oss som är vana att bo i stan, och dessutom i en annan del av Sverige. Med risk för att någon av dom såsmåningom hittar hit till bloggen, och med våra nyvunna vänskaper på spel :-) , riskerar jag nu allt och publicerar vår egen version av den trogna följetången "Hem till gården". To be continued..........

julklapp

Ja, nu vet jag vad jag önskar mig i julklapp. Det att många köper och bär en Solvända pin .

Du kan beställa din egen pin här http://www.solvanda.nu/ den kostar 30 kr och stödjer forskningen om spädbarnsdöd.

Att sörja i Afrika

Idag när jag pratade med en vän som gått igenom svåra sorger i sitt liv så berättade han en tankvärd sak. Vi pratade om att det är svårt att möta döden, och att det i vissa fall i vårt samhälle/kultur till och med känns tabu att prata om våra döda. Det är inte fint att visa känslor. Man uppfattas som stark om det inte syns på utsidan att man mår dåligt. Man visar inte sin sorg offentligt.

Då han tidigare pratat med sin släkting som varit mycket i Afrika om detta, så hade han en annan kulturs vinkling på hur man i familjen sörjer sina döda. Han berättade att i Afrika, där hans släkting varit, så dukade man fram tallrik och bestick till den döda personen i ett år efter att den avlidit. Vid matbordet så hade personen sin plats kvar under sorgeåret, och det bjöds många tillfällen att reflektera, tänka på , tala om och minnas den avlidne. Väldigt fin tanke tycker jag, och väldigt annorlunda mot hur vi gör här.

förväntningar..

..just nu är det så i mitt liv att saker och ting inte är riktigt i fas. Omvärdens förväntningar på mig stämmer inte med vad jag klarar av. Mina förväntningar på omvärden stämmer inte med vad de anser sig behöva klara av, och dessutom förväntas jag nu efter denna "långa" tid sluta "älta" det som hänt oss. Ja den repliken tänker jag inte ens svara på, vad vore jag för en mamma om jag slutade tänka på mitt barn bara för att det har gått några månader sen han dog. Nej som sagt. Det är bara att bita ihop, le och kämpa vidare.

hej

Lite uppdatering om vårt liv här i Kuggeboda.
Vi har haft fullt upp den sista månaden, och mer roligt blir det. Vi har varit i Borås, hälsat på vänner och plockat svamp. Vi har varit i Göteborg och hälsat på familjen som jag jobbade hos som barnflicka när jag var yngre. Vi hade en supermysig helg med mycket gott att äta och dricka och många glada skratt. Nu håller Martin på att renovera och fixa lite på övervåningen, och vi har även höstfixat i trädgården. Jag går fortfarande min keramik kurs på Onsdagar, sista gången är nästa vecka.

Nu i helgen som kommer blir det utflykt till Kristianstad, vi skall på Lasse Winnerbäck på Lördagen och har hyrt ett litet hus, tillsammans med goda vänner, som vi skall övernatta i . Ja och helgen därefter har vi glöggfest i Kuggeboda city :-). Efter det följer julbord, middag med vänner och julestök. Vi firar julen i Borås och Nyår i Siljansnäs. Tänk att detta året snart har gått. Det trodde jag aldrig när vår värld stannade den 28 Mars i år. Vår döda sons födelsedag.

Änglabarn

Var inte ledsen lilla mamma

Jag var tvungen att gå

Den där dagen hände det och då

orkade inte mitt hjärta slå.

~

Älskade pappa

mitt liv blev så kort

Ta hand om varandra

När jag flyger bort.

~

Jag vet att ni gråter

och det finns ingen tröst

Men lyssna till ert hjärta

så kan ni höra min röst.

~

Jag finns inte bland er

men jag finns ändå

Jag hör era böner

och älskar er så.

~

Den här dikten fick vi av prästen i Änglagruppen, så fin tycker jag. Vet ej vem som skrivit den... Kanske någon annan vet det? Kram Jessi

Min pappa Kalle

Grattis älskade pappa på fars dag! Idag tänker jag på hur mycket kul vi haft tillsammans genom åren. Vi har flugit ballong, helikopter och motorseglare, du har haft stor båt, liten båt och snabb båt. Jag tror vi hade en husvagn med, men antagligen så gick det för sakta att köra bil med en sådan hängande bakom så den byttes förmodligen mot något snabbare. Vi har åkt motorcykel och snöscooter , men det fick vi sluta med efter att du och Jocke hade parkerat den på Öresjös botten.Vi har åkt skidor, både på vatten och snö. Vi har ridit tillsammans, både på hästarna jag haft när jag var yngre, och på westernridskolan för inte så många år sedan. Vi har ute och kuskat runt i Europa; jag minns att vi hälsade på bror i Frankrike, vi tältade i Italien, och åkte husbil till Danmark. Vi har bilat till Schweiz och Monaco.Vi har varit på Mallorca och Teneriffa och säkert många fler platser jag inte minns just nu. Du har fixat och hjälpt mig med lägenheter och hus. Nu senast byggdes vår fina altan. Vi har delat glada dagar och svåra. Ja du är en mångsysslare av rang. Men jag vet allt vad du är allra bäst på. Det är att vara vår pappa.

Jag älskar dig, ha en fin fars dag! Kram Din Plussika

Här sitter jag parkerad på kofångaren på din Willys jeep

Här åker vi båt i Stockholms skärgård och blir överraskade av ett ösregnMin roliga pappa Kalle på kalas i somras, med champagnekorkar i öronen.

Grattis pappa Martin!

Grattis på fars dag pappa!!
Du är den bästa änglapappan man kan ha! Tack för att du är så stolt över att jag är så lik dej. Tack för att du pratar om mig i radion. Tack för att du tänder mitt ljus på min hylla, och hissade flaggan för mig när jag blev 6 månader. Tack för att du kommer till minneslunden och tänder mitt ljus . Och tack för att du kramar min mamma när hon är ledsen för att jag inte kan vara hos er nere på jorden.

~Din son Mio~

Här är vi två när jag är precis nyfödd.

Föräldragrupp

Ja vår föräldragrupp såg ju inte ut som den man i vanliga fall blir erbjuden när man fått barn. Vi var ett gäng mammor och pappor, men några skrattande, gråtande, stojande barn var inte fysiskt närvarande. Nej det var vi föräldrar, en präst och en barnmorska ( råkade vara vår förlossningsbarnmorska, hon med dom snälla ögonen) . Vi har fått se foton och begravningsbilder och andra små minnen från varandras barn och vi har pratat om de olika faser vi alla tvingats gå igenom. Det har varit väldigt fint att få möta andra människor med samma erfarenheter och mötena har gett oss otroligt mycket. Detta har utan tvekan varit bättre än alla andra möten med psykologer och sjukvården som vi hittills prövat.

Nu är den slut men vi kommer att fortsätta att ses.

Precis som man gör i vanliga mamma och pappagrupper.

Jerry är hemma igen!!

Jerry är hittad och hemma igen!

Efterlysning!

En väns hund, lilla Jerry är saknad sen igår. Han sprang bort i Önnered i Göteborg och all hjälp behövs för att hitta honom. Jerry är ljusgul och nyklippt, med en liten mohikantofs i pannan. Han är hämtehund från Spanien och har nyligen kommit hit till sin husse i Sverige. Då han fortfarande är skygg för främmande människor är det svårt att få tag på honom. Hans husse och hundkompis Fabian m.fl är ute och letar men behöver alla tips de kan få. Han är sedd i området men ingen har fått fatt i honom än. Den som ser eller hör något, ring mig 0704 067536 så förmedlar jag vidare till ägaren. Sprid gärna detta om ni känner någon som bor i trakten. Han har inte haft det så lätt i sitt liv så det är extra viktigt att han hittas fort.

Lille Jerry gosar i ett varmt knä i helgen som var.

Tack Änglagruppen

Ville bara säga några ord till er alla i den gruppen för änglaföräldrar jag och Martin gått i under hösten.
Ni är mina hjältar allihopa. Ni har fått gå igenom något av det värsta man kan uppleva. Förlusten av ett barn. Ni är otroligt varma och fina människor. Ni är förmodligen speciellt utvalda att bli änglaföräldrar för att ni är människor som hedrar och är stolta över era barn. Era änglar finns hos er i era hjärtan varje dag !! Tack för denna tiden, för allt lyssnande, för alla bekräftande ord, och för förtroendet att få lyssna på era berättelser om era fina barn. Det har gett oss oerhört mycket. Hör av er till oss när som helst, vad vi än kan göra för er så gör vi det gärna. Vårt hem står alltid öpper för er! Änglakramar från Jessi & Martin

Bröllop forts.från aug.

Bröllop del 6: Musiken

Ja att musiken var viktig för mig på vårt bröllop är det väl ingen som blir förvånad över. När man liksom är i branchen själv blir man ju lite kräsen :-) Problemet var dock inte för mig att hitta några duktiga musiker, för det känner jag många, utan någon som kunde liksom göra alltihop. Både sjunga under vigselakten och sedan fixa bästa partystämningen på kvällen. Den personen som jag ville ha fick således bestämma vårt bröllopsdatum. För kunde inte han så blev det ju inte sådär bra som jag ville ha det. Och han är ganska uppbokad vår Staffan, men vi fick ihop det!

Tack finaste du för vacker sång och gitarr under björkarna på Kuggebodavägen. Och tack för den härliga feststämningen du fixade!

Låtarna vi valde till vigselakten var: "Kärleken förde oss samman-Lundell", "Av längtan till dej"-Jinder, "Bröllopsvals från hagen"-Stefan Andersson och "Bröllopsklockor"-Rogefelt

Staffan med gästartist, trummisen Magnus, på hink och maraccas.

Vill du ha en egen Staffan till din fest? Gå in på http://www.staffanmusik.se/

Grått och trist

Ja nu börjar den vackra hösten sakta övergå till den mörka, kalla och grå tiden. Ungefär som jag känner mig på insidan. Grå. Även om det gnistrar fram ljusglimtar ibland, och det finns många dagar som är bra så undrar jag ofta om jag skall förbli på detta viset. Kommer det alltid att kännas såhär på insidan...? kommer sorgen alltid att mola och gnaga inne i mej ?

Ibland känns det som om någon blåst ut ljuset i mina ögon. Ja, dom är fortfarande blå. Ja, dom funkar fortfarande bra att se med, men dom gnistrar inte längre när dom tittar på mig i spegeln.

Ja nu är det höst, sen kommer vinter och sen blir det vår. Hoppas den kommer med mycket ljus detta året, så att jag kan få lite extra,till glimten jag saknar i mina ögon.

Ha en fin helg, tänd många ljus!
Både för de kära vi mist, men också för de som vi älskar här på jorden.

Träningsvärk i magen

I dag har jag träningsvärk i magen. Ja inte för att jag varit duktig och tränat situps eller så, utan för att jag skrattat så mycket i helgen. En väldigt trevlig omväxling att ha ont i magen för att man haft roligt, istället för den konstanta spänningshuvudvärken jag haft de sista sex månaderna på grund av det som hänt oss. Ja det var längesedan jag skrattade såhär. Ni vet sådär så att man inte får luft, man bara kiknar och tårarna bara rinner. Härligt och befriande. Det var väldigt skönt att få veta att jag fortfarande kunde. Hade du frågat mig för ett halvår sen så hade jag förmodligen svarat att jag aldrig kommer att kunna skratta igen. Men nu kan jag det. Livet går vidare, med vår änglason vid vår sida. Jag kommer aldrig att komma över att jag fick föda ut min döda son, men jag kanske kommer igenom det. Nu har jag fått hopp. Tack mina härliga jobbarkompisar för en weekend som jag aldrig kommer att glömma. Den när jag för första gången skrattade på riktigt efter vår sons död.

Jessi

Bröllopsglädje

I fredags gifte sig min finaste Ida med sin prins Claes. Jag är så glad för er skull, ni hör verkligen ihop! Mina & Martins varmaste gratulationer till brudparet.

Love- Live -Laugh

På denna bilden är vackra Ida ännu ej Fru .

Den sista av de tre musketörerna är nu fast i äktenskapets boja :-), likt oss två andra, och en Era går till ända . Vi kämpade väl. En för alla, alla för en ! Nu är det nya tider, och nya äventyr!

Pappasorg

I mina många möten med andra änglafamiljer så är det ofta kvinnan som lyfts fram som den som har det svårast " Du har ju burit barnet, känt det i dig, och slutligen fött ut det. Det måste vara jobbigare för dig än för din man" Har jag fått höra. Ja jag kände vår son lite bättre efter som han varit i mig och jag har känt hans rörelser och sparkar. Men det gör inte min sorg större än Martins. Martin saknar Mio, han saknar allt de skulle gjort ihop, han saknar sin roll som den familjefader han skulle blivit. Han hade velat lära honom spela fotboll och han hade velat somna med vår son på sitt bröst. Han älskar Mio lika högt som jag. Utan tvekan.
Jag känner flera fina fäder till änglabarn som ger sina små änglabarn tid, som pratar om dom ,och som har små kalas på deras bemärkelsedagar. Jag känner flera fäder som inkluderar sitt änglabarn i familjen på ett naturligt sätt. Änglabarnen är alltid med oss.

Min Martin valde att vara med i radion för att berätta vår historia, det var hans sätt att visa att man måste prata om dessa barnen. Dom har rätt att vara med, inte tystas ner och glömmas bort. En änglapappa jag känner gjorde något fantastiskt fint för sin son. Han bestämde sig för att han ville bära med sig honom varje dag. Att hans son skulle få vara en del i hans liv, öppet för alla att se, i resten av hans liv. Han tatuerade in sin döda sons fot på sin arm, tillsammans med födelsedatumet och hans namn. En så otroligt kärleksfull handling, så jag bad honom om tillåtelse att få visa det här.

En liten änglasons fina fotavtryck på sin pappas arm, för alltid.

fint med bloggen

..sitter och läser gamla inlägg och kommentarer. Genom hela bloggen känner jag mina känslor i sorgens olika stadier. En dokumentation. En bit av vårt liv med vår son Mio. Men också en bit med många empatiska fina människor. Gamla vänner och nya. Jag är tacksam för att ni hjälpt mig göra bloggen intressant och välkomnande. Att få reflektera, bli glad, att få undra och diskutera era inlägg, är en fantastisk förmån jag har. Fortsätt skriva, fortsätt fråga, och fortsätt tycka. Då kommer jag också få mer saker att säga.

Många kramar från en tacksam änglamamma

Jag vill alltid älska

På den senaste änglaföräldreträffen vi var på så fick vi texten till en fin sång av prästen.

Jag vill alltid älska

Text :Hillerstad/Musik: Carola

Ingen förstår vart du blev av, men fast din vagga är en grav,

tror jag du fann en öppen dörr, som barnen gör,

till rum med änglar att få se, dom lär dig leka, ser dig le

oh, om jag kunde vara med!

Ingen är vackrare än du, för du har himmelsklädnad nu

du som är mammas sorg och skatt, jag ber inatt

när du hör vita vingars sus, bed att två änglar tar ditt ljus

ner till min mardröms mörka hus

Bortom allt jag drömt, är du nånstans gömd, aldrig blir du glömd

Inte ett enda barn fick förgäves liv nån gång.

Det är dig jag älskar, och en gång skall tårar ge upp för sång,

då skall min tunga få ny kraft att sjunga;

att inte ett enda barn fick förgäves liv någon gång.

Här håller jag dig för sista gången, min älskade lille son.

njuta

Ja det är väl så, att när man tvingas gå igenom någonting svårt, så uppskattar man efter det de bra stunderna desto mer. De små sakerna som gör livet lite bättre. De glada stunderna. Allt vackert omkring oss . Alla fina människor man möter. Och goda saker. God mat, gott vin och god stämning tillexempel :-) För ett tag sedan så var jag just på ett sådant kalas. Då skulle man ta med sig något gott till buffen. Jag gjorde olivbollar med västerbottenost, och flera har uttryckt att de vill ha receptet. Och jag delar gärna med mig av det goda. Så här kommer det!

Maddes olivbollar

ca 20 stora inlagda gröna oliver utan kärna. ( brukar köpa de i lösvikt i charken)

Blanda ihop ( som en pajdeg):
4 msk smör
3 dl vetemjöl
4 msk vatten
5 dl riven Västerbottenost
3 krm cayennepeppar
2 krm paprikakrydda
en nypa salt

*lägg oliverna på ett hushållspapper så oljan rinner av lite.
*Gör små bollar av pajdegen , ca något mindre än oliverna. Gör hål med tummen mitt i degbollen, lägg i oliven och baka om degen. Rulla bollen lätt i handflatorna så den blir rund och fin.
*lägg på bakplåtspapper och "hyst in i ugnen" 200-225 grader. Har inte tiden exakt men de skall börja få färg kanske 10-15 minuter ungefär ?.
Använd omdömet, de skall vara krispiga utanpå och lite degiga längst inne vid oliven. Ta ut och skär i en och smaka är det bästa sättet.
*dela olivbollarna på mitten och lägg upp på fat , då blir de en lagom munsbit ( då kallar jag dom drakögon :-) Eller lägg upp dom som dom är.
*Ät och njuuuuuut!

Skriv gärna i kommentarerna sen hur dom blev och vad ni tyckte om dom.

lyssna..

Försöker lägga upp en länk men det går inte att kopiera och klistra in här.. så jag får be er söka själva på Youtube.com . Leta upp Melissa Horn. Låten jag tänker på heter "Sen en tid tillbaka"... så otroligt fin. Och så mycket jag.

( Lyssna även på "Långa nätter" och "Vår sista dans")

Kramar J

vackra lyckliga dag!

Idag har det landat ett mirakel på vår jord. En änglamamma som står mig nära i hjärtat fick idag en son. Så otroligt fin! All lycka och glädje är ni värda. De varmaste gratulationer från oss till er.
Jessica & Martin

mammamelissa.blogg.se

Mio 6 månader

Idag fyller du 6 månader, Mio. Det känns som om du var hos oss igår, samtidigt som det känns som en evighet sedan. Din pappa hissade flaggan för dig i morse och efter vi jobbat klart träffades vi vid minneslunden för att sätta dit ditt ljus som jag gjort extra fint till dig. Du fick gröna band, stjärnor och en vacker fjäril i guld och grönt. När vi kom hem hade du fått ett jättefint kort av M, K & lilla T. Ikväll skall jag och din pappa fira med lite ost och kex, för det tycker vi är godare än tårta. All världens pussar och kramar till dig , vår lille änglaprins.

.

Änglalinjen.

Ja, idag så ringde det på min änglatelefon ;

- Mamma , mamma, idag har jag varit på ett jätteroligt änglakalas! ropar Mio glädjestrålande.
- oj, svarar jag, det låter spännande, berätta!
- Ja, det var liksom dubbelt så roligt !!
- Jaha.. hur menar du nu? dubbelt så kul jämfört med vaddå ?
- Nej du förstår inte ju, bara dubbelt så roligt.
- Nej, skrattar jag, du har rätt jag fattar inte, du får förklara!
-Jo, det var två tårtor och två fiskedammar och man fick två ballonger och två godispåsar.. och så fick man leka alla lekar och sjunga alla sånger två gånger!
- Ja det låter ju superroligt! svarade jag men vem är det som fyller år som firar så mycket idag då?
- Det är ju Antonia och Gabrielle som fyller ett år idag! Och dom låg samtidigt i sin mammas mage så dom har en födelsedag tillsammans. Fast dom är ju två olika ändå liksom, så dom ville ha varsin av allt.
- Ja , ler jag, såklart dom skall. Det låter som ett fantastiskt änglakalas! Jag har också firat flickorna idag och blåst såpbubblor från min balkong!
- Ja , fnissar Mio det vet vi ju redan för vi såg ju dom ju!
- Så bra, svarar jag, godnatt puss på dig nu, och krama Antonia och Gabrielle från mig!
- Aldrig!!! jag kan ju inte krama tjejer ju!
- Nej , förlåt Mio men ett par slängpussar kan dom väl få?? svarar jag leende.
-Du är ju knasig du fnissar Mio, det behöver inte jag göra, dom kan du ju ge själv!
- Ja hjärtat du har ju rätt, det är klart jag kan!!

Nu skall jag gå ut på balkongen igen och slängpussa :-) och till Antonia och Gabrielles familj och närmaste skickar jag en stor kram!

Lite vackra blommor, som jag såg i våras, i Antonia och Gabrielles egen färg..

citat.

Jag fick ett mail idag av en vän. Det innehöll bl.a ett citat som jag vill dela med mig av:

"Livet består inte av att vänta ut stormar.

Det handlar om att lära sig att dansa i regnet."

godnatt alla fina människor!! // J

Här är en bild av en änglamamma som har förlorat sin son för c:a 3 månader sen, och försöker lära sig att njuta av livet ändå.

en som saknas

Pratade med en änglamamma och pappa för en tid sen. De har två fina barn här på jorden och fick nyligen en vacker liten änglaflicka. Omvärden har påpekat för dem vilken tur ändå de har som har sina två andra barn. Att de skall vara tacksamma för att de finns hos dom iallafall. Ja, det är väl klart att dom är!, ..men det gör ju inte att dom sörjer sitt tredje barn mindre? En änglamamma hade en jättebra liknelse som jag fick lov att låna till min blogg. "Tänk att du är ute och åker bil med dina tre syskon. Ni råkar ut för en bilolycka och ett av dina syskon dör. Börjar du då älska de överlevande syskonen mer ?" Känner man någon gång i en sådan situation att; det gjorde ju inte så mycket att en dog för jag har ju två kvar?? Nej det gör man naturligtvis inte. Och lika naturligt är det att inte kärleken till de två första barnen suddar ut den stora sorgen efter deras änglasyster. Nej alla barnen har lika stor rätt till sina föräldrars kärlek. Både de på jorden och de i himlen. En annan vän, med två välmående jordebarn, skrev till mig ," jag älskar mitt första barn mest i hela världen -Och jag älskar mitt andra barn mest i hela världen. Jag älskar dom precis lika mycket när dom inte är hos mig fysiskt, som när jag har dom nära. " Alltså hans kärlek minskas inte när barnen är i skolan eller bortresta. Kärleken minskar inte när han inte kan se dom.
Så är det med våra änglabarn med. Kärleken till min son är lika stark som den ni andra känner för era levande barn, även om jag inte kan se honom. Och sorgen efter Mio skulle inte varit varken större eller mindre om han hade haft, eller kommer att få syskon.

Kram till alla änglamammor och pappor därute.

Missa inte

Missa inte radioprogrammet "Pappastrategier" idag, Lördag den 12/9 kl.14.03 i P1 . Där kommer Martin, Mios pappa berätta sin historia om hur det var att bli änglapappa.

Kramar Jessi

vem är vem?

Jag får många frågor om vem som är vem här på bloggen. Vilka känner jag i verkligheten, vilka är vänner eller släkt? Så här kommer en liten parentes för er som inte får ihop det riktigt.

• "Mormor Lena" som skriver visa kommentarer under inläggen är en god vän och änglamormor. Alltså inte Mios mormor.( Mios mormor skriver i gästboken istället och heter Brittmarie)


• Har också fått frågan om jag känner "Mammamelissa" ( eller kände henne innan detta hände båda våra familjer)och ja, jag är vän till hennes familj sen flera år tillbaka. Har arbetat ihop med somliga i familjen, snickrat riddarborg ihop med ett par andra i klanen ,druckit martinis med chefen i la familia, sjungt på en litens dop och så har vi träffats på en skola jag arbetade på innan. Så ja våra vägar möts lite då och då, ibland har det varit väldigt ofta och ibland blir det mer sällan. Men vi finns för varandra om vi behövs.

Hoppas ni får ihop historierna lite bättre nu. Kram Jessi

påfrestande butik

Igår så var jag inne i butiken som har mina favoritbarnkläder för att köpa en present till en väns barn. Jag ville så gärna köpa presenten just därinne för att jag tycker dom är bäst. Och små bebisar skall ha det bästa. Men det var extra jobbigt att gå dit, för det var ju just där som jag hade tänkt handla kläder till vår son. Ja jag handlade faktiskt ett set, men det var för stort för Mio så det kunde han inte ha på sig den enda gången vi klädde honom.

Jag gick en sväng på stan och strosade och drog mig sakta ditåt. Kände mig ganska stark och gick in i affären. Jag hoppades att inte dom trevliga butiksbiträdena skulle fråga något och smög mig in mot hörnet med babykläder. Jag trodde att jag klarade mig okej, och började välja. Det är inte så lätt att bestämma sig nuförtiden så det tog en stund. Plötsligt utan förvarning kände jag att jag inte fick någon luft och började svettas floder därinne i den luftkonditionerade butiken. Jag blev flammig och röd i ansiktet och började må illa. Min kropp berättade för mig att jag visst inte mådde så bra som jag trodde. Så jag såg nog konstig ut , flåsande, illröd och med svetten droppandes från näsan, där jag stod och drog och kände på alla dom små dräkterna för att känna så dom inte hade några hårda sömmar eller vassa knappar. Men jag gav mig inte. Helt genomblöt stod jag till slut i kassan. Jag betalade och fick mina varor i en fin liten påse. När jag kom ut på gatan kände jag mig som om jag bestigit Mount Everest. Men jag klarade det!

Starkast i världen

Jag tänker mycket på hur det skulle vara att bli förälder till ett barn som stannar här hos oss på jorden. Hur skulle jag ha varit ?, vad skulle jag gjort? Vilka förebilder har jag?? Ja min mormor då försåss. Mormor Ingrid. Stålmormor. Världens varmaste, coolaste, och finaste person. Min idol. En sån mamma och mormor skulle jag vilja bli!! (saknar dig mommo, du är alltid hos mig)

En annan idol som jag har är Pippi Långstrump. Hon klarade ju allt!

Tänk om man hade känt Pippi Långstrump! Världens starkaste tjej. Och så tänker jag på Pippis föräldrar. Dom måste ju ha gjort någonting väldigt bra för att få Pippi att må som hon gör. Hon är glad , pigg och stark. Hon klarar sig själv och hon ifrågasätter regler och lagar. Hon är generös, omtänksam och rolig. Ja, världens bästa tjej. Alla vill ju leka med Pippi. Tänk om man känt Pippis föräldrar, vad mycket man kunde lärt sig av dom om hur man uppfostrar barn.

Och tänk att det kanske skulle vara så att jag tillexempel känner Pippis mamma??!! Ja och hennes pappa lite med? Coolt va?
Och ja, jag pratar även med Pippi emellanåt. Världens starkaste tjej. http://www.mammamelissa.blogg.se/
då kanske det är jag som är Annika?? :-)

uppdrag

hej på er alla som läser. Jag har varit lite upptagen på sista tiden. Jag jobbar med alla fina barn på vår förskola. Vi har nya små som behöver all vår uppmärksamhet och alla våra kramar för att känna sig trygga hos oss. Det är verkligen mysigt på jobbet, men såklart jag är trött när dagen är slut. Sedan vill vi orka med änglaföräldragruppen och så börjar min keramik kurs på onsdag. Så mina dagar fylls. Och så har jag tagit mig an ett hemligt uppdrag åt någon som behöver lite uppmuntran och tidsfördriv. Så det tar min data-tid för tillfället. Och snart tror jag det kommer en ny dator hem till oss och då kommer det bli kul att blogga lite mer. Men vi har det fint här i Kuggeboda .. bara så ni vet.

Kram J

Änglaföräldrar

I veckan har vi varit på möte med andra änglaföräldrar, en barnmorska och en präst. Jag och Martin hade inte så mycket förväntningar alls när vi gick dit, men det kändes jättebra att vara där. Även om man naturligtvis hade önskat att ingen skall behöva vara med om att förlora sina barn så var det fint att träffa andra människor som faktiskt förstår hur man har det. Det var skönt att kunna berätta sin historia precis som det var, och det kändes skönt att bli riktigt lyssnad på av människor som vet... För första gången sedan Mio föddes och dog så kände jag mig inte konstig och annorlunda, utan här fick jag vara en som alla andra. Här var alla änglaföräldrar. Inte bara vi.

Varma kramar till er alla med små eller stora änglar däruppe i himlen.

Idag fyller vår son 5 månader...

Papparadio

För ett tag sen blev vi kontaktade av Sveriges radio P1. De skulle göra en dokumentär och frågade Martin om han kunde tänka sig att vara med i egenskap av änglapappa. Journalisten ville nämligen visa fler sidor av att bli pappa än enbart den traditionella. Självklart ville min Martin, Mios pappa gärna vara med och berätta sin historia. Programmet heter Pappastrategier och kommer att sändas på P1 den 12 / 9 klockan 14.03. Tack älskling för att du orkade vara med, och tack Sveriges radio för att ni väljer att belysa även vår sida av föräldrarskapet.
(Det kommer även finnas att lyssna på på webben sen, återkommer med adressen dit.)

Nu på söndag kommer även Mammamelissa (mamma till Antonia och Gabrielle) vara med i programmet Verkligheten i P3 kl 20.00, och prata om hur det är att vara änglamamma.

Här är änglapappan och änglamamman på en strand i somras. De är starka och modiga och berättar sina historier om barnen som så få vågar tala om. Antonia, Gabrielle och Mio har föräldrar de kan vara stolta över!

Mios solros

Jag har tidigare berättat om mitt kryddland utanför ytterdörren. Det enda land som jag orkar hålla iordning på. Där finns ett fint fågelbad som en f.d kollega gjort, en keramik dekoration som en annan vän gjort, och Mios vita keramik hjärta som ligger där mitt i och glänser i solen. Jag har planterat timjan, lagerblad, kinesisk gräslök, oregano, basilika, salvia, citrontimjan och lavendel. Jag har dock INTE planterat den här, som kom upp mitt i landet i augusti, en och en halv meter hög... precis bredvid Mios hjärta.

Mios solros som ståtar i kryddlandet, fotograferad av Ida Jogeland

tack..

..för att ni delar med er med era tankar. Vill bara förtydliga att det är inte så att någon behöver känna sig "träffad " av mina frågor. Detta är funderingar jag har delvis utifrån hur jag själv agerat innan, hur jag och andra med sorg blir bemötta av omgivningen-både positivt och negativt, samt utifrån saker jag hört berättas av andra. Kanske är det bra att ibland tänka efter hur man är mot sina nära och kära, och även mot sina medmänniskor som inte är i ens absoluta närhet. Jag vet att jag till exempel först inte "vågade" höra av mig till en före detta jobbarkompis när hon fick ett svårt besked för något år sedan. Jag anser heller inte att jag stöttade min bästa vän tillräckligt när hon fick cancer. Idag hade jag agerat annorlunda. Det betyder att man lär sig av livet och erfarenheter. Jag kan inte kräva att någon annan skall veta vad de skall göra. Men man kan ju önska att de försöker? Jag har innan i bloggen skrivit och tackat alla er som gjort fantastiska saker för oss, därför vill jag också belysa att det finns en annan sida.
En fin levnadsregel tycker jag är är att man skall behandla människor som man själv vill bli behandlad. En fin vän för just mig är en som man både kan dela skratten och gråten med.

om sorg och vänskap

.. läste Melissas blogg idag och det väckte lite tankar hos mig. Jag tänkte ställa några frågor som ni som läser kan fundera över, och gärna reflektera över här i mina kommentarer. Jag vill gärna veta hur ni tänker runt detta, både änglamammor och jordebarns mammor och pappor och ni alla som läser här.

--Jag delar in vännerna i nära vän, vän, kompis och så de i ytterkanten -bekanta--

Fråga 1
Ponera att du har en nära vän som du har varm och fin kontakt med under många år, tänk sedan att ditt barn dör i,; låt oss säga plötslig spädbarnsdöd, som i vårt fall. Har man som din vän rätt att bara försvinna helt, inte höra av sig med varken telefon,besök, ett brev eller sms? ...ett mail?? Gör man så om man är en vän? Och om ni tycker att man kan göra så, utveckla gärna det med skäl som ni anser gör det okej.

Fråga 2
Du har en vän som du jobbade ihop med för ett par år sedan och tyckte mycket om ni ses inte på ett par år, du får höra att hennes barn dör. Gör du något, eller tycker du att det är för långt bort ifrån dig för att skicka ett deltagande meddelande, en blomma eller en hälsning.?

Fråga 3
Du har gått igenom massa svårt i ditt liv, en kompis råkar ut för det fruktansvärda att få begrava sitt barn. Struntar du i att finnas där för att det gör för ont i dig själv?


Jag ställer frågorna till er idag... hoppas på många svar och så skall jag reflektera runt detta igen om ett par dagar. Jag har nu en ganska klar bild om vad jag tycker, men den kan ändras av era infallsvinklar. Så varsågod och skriv ner era tankar. Tack ! Jessi

orken räcker inte till..

Nu är jag inne på min andra jobbvecka. Jag är ju tillbaka på heltid, och vi har massa nya inskolningar på vår förskola. Jag trivs jättebra på mitt jobb, men det tar för tillfället all min energi. Så när jag kommer hem så blir det lite mat, umgås lite med Martin, och så i säng och läsa lite eller kolla lite tv. Min trytande energi i kombination med att vår dator snart är helt slut, ( varenda moment tar en evinnerlig tid, att ladda ner en bild till bloggen tar 10 minuter ) gör att jag inte orkar sätta mig och blogga så ofta. Jag tycker det är synd, för jag tycker mycket om att skriva och lägga in bilder här, men när det inte fungerar och bara hackar sig blir jag tokig. Det blir en ny dator i höst nån gång, förhoppningsvis, och då blir det mycket lättare. ..såå nu vet ni varför jag uppdaterar mig så dåligt. Hoppas ni fortsätter kika in emellanåt ändå, jag tycker om att ha er på besök. Kramar J

Bröllop, del 5: Kyssen

The sound of a kiss is not so loud as that of canon,

but its echo lasts a great deal longer.

( Oliver Wendell Holmes 1809-1894)

Fotograf: Ida Jogeland

bortskämd...

...åh vad jag/ vi blivit bortskämda den sista tiden. När vår Mio föddes och dog, när vi hade hemligt bröllop, och nu när jag fyllt år. Ni anar inte hur mycket vackra ord, tankar och omtanke som givits. Ni kan kanske föreställa er lite när jag berättar att det kommit över 50 kort, brev och hälsningar i brevlådan. Det har kommit blommor, nallar, cd-skivor, collage, handgjorda kort och egenskrivna eller uppletade dikter och verser. Vi har fått resecheckar, resepengar, äppleträd, och buskar. Vi fick till och med en spade att gräva ner växterna med... (dom visste ju att vi var "sta bor".) Vi har fått en lampa som vi länge önskat oss och en handgjord klädhängare.

Jag har fått smycken, änglar och ljusstakar. Jag har fått en fin skylt med mitt namn på, och böcker om sorg och tröst. Vi har fått flipperspel att roa oss med och en cool elgitarr till låns. Vi har haft en hel skara människor här som gjorde vår bröllopsdag helt fantastisk. Jag har fått "tillbaka" min gunghäst som jag hade som liten, men givit till en väldigt kär liten person.Vi har fått presentkort på massage, en vacker ljuslykta, en trädgårds lampa & en helt fantastisk tavla som en vän målat.Vi har fått dala hästar, en vacker hjärt-skål, en trasmatta som är handvävd och en terassvärmare till vår nya altan. Vi fick en låda med massa goda delikatesser och en vacker tårta.Vi har fått hjälp och stöd av människor som gått igenom liknande saker.
Vi har fått massa fina gåvor, tankar och gärningar. Det är säkert något som jag glömt att nämna. (påminn mig gärna isåfall så det kommer med här!) Vi vill bara säga tack. Det betyder så mycket för oss att veta att ni bryr er, att ni tagit er tiden att skicka ett kort, eller en kommentar, en present, givit oss ett besök eller en hjälpande hand. Vi skall försöka betala tillbaka. Vi kommer att finnas här om ni behöver oss.

Jag kommer även att använda mig av uttrycket "pay it forward" det vill säga att jag tackar Er genom att hjälpa vidare. När det dyker upp någon som jag kan göra något för så kommer jag att göra det. Att finnas där, och att ge lite av sin tid för att göra någon annans tillvaro lite bättre, det är den finaste gåvan man kan ge. " Om alla i världen hade hjälpt en person, hade alla också blivit hjälpta en gång."

Ni har alla en stor plats i våra hjärtan. Kramar, Jessi & Martin

P.s vill ni stödja forskningen om våra barn som lämnat oss alldeles för tidigt och kanske förhindra att fler föräldrar behöver gå igenom det som vi behövt göra, gå in på http://www.mammamelissa.blogg.se/ och gå in på flickornas insamling( uppe till höger) och ge bort en liten peng. Det är en fin present till oss, till Melissa med familj, och till de som i framtiden kan få hjälpen innan det är försent.D.s

Bröllop, del 4 - Bukett & ring

Jag hade tre kallor som brudbukett, och valde en enkel ring i vitguld med en diamant i mitten.

Fotograf: Ida Jogeland

Mio, min Mio.

Hej lillskrutten däruppe i himlen. På sista tiden har jag inte skrivit så mycket om dig här i bloggen, men tänkt desto mer på dig och tiden vi hade ihop. Ibland känner jag att jag vill ha dig och mina tankar lite för mig själv och en sådan tid är det nu. Det betyder ju inte att du inte finns hos mig hela tiden, inte heller att du är på något vis bortglömd eller åsidosatt. Du är ju älskad högst av allt och det tror jag du vet.

Din pappa och jag har ju gift oss ! Vi hade ju egentligen planerat att gifta oss som en överraskning på ditt dop, och det kunde vi ju inte göra nu, men du var i högsta grad med oss under hela vår fina dag. I det vackra vädret, i alla fjärilar, i den lätta sommarbrisen och mest av allt i kärleken mellan mig och din pappa. Tack för att du kom till oss, älskade du.

Din mamma

hemma!!

Nu är vi hemma i soliga Kuggeboda igen efter ett par fantastiska dagar i Stockholms skärgård hos min bror och hans goa sambo. Vi fick en fantastisk välkomstmiddag med oxfile´och rosa champagne!!! Sen har vi ; badat och solat på deras brygga, åkt r.i.b. båten in till gröna lund och strosat där en kväll& åkt karusell. (Och jaaaaaaaa, vi åkte kärlekstunneln.) Vi har också ätit frukost på lite olika mysiga bagerier ute på öarna. Vi har träffat en god vän som bor på grann ön, och så har vi badat hot tub med utsikt över djuröviken. Vi har också varit på Vindökrögen och ätit gott, desserten var till och med för god! Det är säkert... man kunde inte sluta äta och den var jättestor. Så vi mådde illa allihop efter den citronmarängpajen. Men gudomlig var den!!

Min brors sambo A hann också introducera oss för geocashing, så vi var ute med gps och fick gå på skattjakt! Spännande, måste köpa hand gps nu! Läs mer på www.geocashing.com

Sååå nu är vi hemma igen och jag skall fortsätta blogga mina kapitel om bröllopet.

Stockholm

Nu åker vi till bror i Stockholm ett par dagar, på lite minisemester. Ha det gott sålänge!
Herr & fru Ohlsson

Bröllop del 3: Maten

Ja vi ville ha det avslappnat och mysigt, och när det kom till maten ville vi ha något praktiskt, så att ingen skulle behöva springa och fixa under tiden vi skulle äta. Så Jeanette gjorde två olika sorters smörgåstårtor, en med lax och räkor och en med lite blandat på. Smidigt och fantastiskt gott !

Smörgåstårte- och bröllopstårtekock: Jeanette Hederdahl

Bröllop del 2 : Tårtan

Här är vår bröllopstårta, gjord av syrran Jeanette, beställ av henne om ni behöver!! Hon är superduktig, gör vansinnigt goda tårtor och smörgåstårtor. Vår tårta var med hemkokt vaniljcreme och hallon/jordgubbs mousse emellan, jättegod, inte för söt utan frisk och fräsch. Och uppepå var det små söta jordgubbar och spritsad grädde.Visst är den fin!

Här skär jag och Martin bröllopstårtan i partytältet i vår trädgård.

bröllop i trädgården...

Igår bjöd vi en liten klick nära och kära på fest hemma hos oss i trädgården i kuggeboda. Vi överraskade sällskapet med att gifta oss, barfota under björkarna, med prästen vi lärt känna från sjukhuset. Till tonerna av Staffans sång & gitarr, och i goda vänners lag, hade vi en underbar dag och kväll! Tack alla som hjälpte till att förgylla vår dag, och tack för alla lyckönskningar. När bilderna vår fotograf tog anländer skall jag lägga ut lite fler, tills dess så har vi några bilder som togs med vår kamera.
Kram från fru Ohlsson

Fungerar inte

tyvärr så får jag inte det att fungera riktigt med att kopiera & klistra in här på bloggen, tills jag löst det så får jag nog vänta med att erbjuda gästblogg, det blir för krångligt att sitta och skriva av ord för ord.. återkommer om detta när jag fått ordning på grejorna.
M.v.h Jessi

Grattis Mio!

Grattis vår älskade lille änglaplutt. Idag fyller du fyra månader! Ha en fin dag med dina änglakompisar däruppe i himlen!

all världens pussar och kramar, din mamma och pappa.

Detta fina födelsedagskortet fick du av din faster och farbror och dina 2 kusiner.

när skall ens barn dö?

Mios död i min mage i vecka 38 av graviditeten kallas för plötslig spädbarnsdöd. När vi pratar med folk i vår omgivning om vår son och sättet han dog på är det flera som sagt ungefär såhär;

-Ja det är hemskt, men kanske bättre att det blev såhär, att han dog i magen, än att ni fått ut honom och haft honom hemma ett par veckor och att han sen dött.

Då har jag en liten motfråga till er som känner så, och tror att vi med gör det.

"Säg att du får beskedet att din 1 åriga dotter, din treåriga son, eller din långa trötta tonåring kommer att dö. Ponera sedan att du blir erbjuden valet: antigen får han/hon dö för två veckor sedan, idag, eller om två veckor. Vad hade ni valt då?"

Ja alla är vi olika , jag vet bara att jag hade kunnat ge hela världen för att bara få titta in i hans ögon en enda gång.

till MIN Martin..

... som är det finaste jag har

Klart man måste leta länge för att hittta den finaste människan, som kan få den stora uppgiften att bli far till ens barn. Det var ett långt och svårt jobb, men när jag funnit honom så visste jag direkt " -denna skall jag ha! ..Och nu i efterhand när vårt föräldrarskap inte blev som vi tänkt oss är övertygelsen om att jag valt rätt ännu större. Sökandet i alla dessa år är värt varje minut med honom. Närheten med M har blivit varmare, större och viktigare i det som hände när vi förlorade vår son till himlen. Tillsammans med honom fick jag den vackraste änglason jag sett.Tack vare honom och hans stöd kan jag tänka mig att gå vidare.

"tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dej, för jag trodde att du fanns och väntade mig, alla dagar jag vandrat så ensam och trött, för att möta den vackraste männskan jag nånsin mött" ~Åsa Jinder~

Mio`s pappa

Hej på er alla läsare och vänner. Jag är så himla glad för att alla ni tar er tid och är med oss i det vi går igenom. I dag var en kille här från Sveriges Radio och intervjuade mig för en dokumentär som skall sändas i P1 om några veckor. Det var skit jobbigt men ändå väldigt skönt att göra.
Jag känner att alla vi som behövt gå igenom dessa saker, eller kommer att få gå igenom det , måste få mer hjälp och förståelse än vad vi har fått. Sorg är inte tidsbestämt.....

Martin

Grattis Mio

Idag fick vi ett kort till vår son.
Där stod det såhär:

Grattis Mio!
Du har fått världens bästa mamma och pappa här på jorden ,
som älskar dig till himmelen och tillbaka.

-Precis! Så mycket älskar vi dig, och så lite till.

Mamma och Pappa

till en kille som är cool..

..stod det på kortet som tillsammans med ett paket kom till vår brevlåda idag. När Mio föddes och dog förstod vi vikten av "riktig post" alltså att det kommer saker i brevlådan till oss. :-)Många dagar var det min enda anledning att gå upp ur sängen, ja, för att kolla om det kommit något kort eller brev...eller tillochmed en liten present ,i den lilla vita plåtlådan ute vid vägen. Jag vill inte på något vis förringa alla fina kommentarer som landat hos oss här i bloggen eller säga att alla fina sms som kommit inte varit viktiga, men post... ja det är ganska ovanligt nu för tiden och lite speciellt. Så mitt lilla tips till er därute, skicka ett kort ibland till någon ni tycker om. Skriv ett brev när ni vill säga nåt fint.

Idag kom det ett kort, tillsammans med ett paket. I kortet, som var adresserat till Martin, mig och Mio stod det bl.a såhär " När våra döttrar föddes och dog varnades jag för att människor efter 3 månader skulle sluta höra av sig och ta del av sorgen." ..så sant...det känns ibland som om det som hänt oss " borde " vara läkt och bortglömt nu, men så är det naturligtvis inte....sorgen går i vågor och överraskar oss varje dag med olika skepnader. Människor omkring agerar olika. Det finns ingen manual för hur man skall bete sig mot människor i stor sorg. Vi uppskattar er alla som vågar på ert vis....Alla de som pratar med oss helt naturligt om vår son, farmor och farfar som satt ett foto på hedersplats vid ett ljus i stugan när vi kom dit, mormor och morfar som satt Mios bilder fint på en hylla vid väggen med rosor..och alla ni som kramas hårt med en tår i ögonvrån. Alla ni som skriver här i bloggen och erbjuder hjälp eller tröst. Alla ni som bryr er om...alla ni som är starka och visar medkänsla. Men jag känner också en tyst tryckning på armen, och en varm blick rakt in i mina ögon.

Jag tycker det ens är jobbigt att säga att det skulle finnas någon mening eller syfte med att vi måste gå igenom dessa svåra saker, även om man lär sig vissa saker och kommer att ha andra infallsvinklar i livet..Jag vill inte heller säga att någon skall eller behöver göra något, bara ni har lite förståelse för att det fortfarande, och förmodligen en lång tid framöver, kommer vara jobbigt....

Jag vill också skicka en varm kram till dig som har gått igenom det svåraste, och ändå orkar bry dig om andra. Ibland är det, trots att jag inte önskar detta åt någon annan, så otroligt skönt att möta någon som faktiskt vet hur det är. Det sitter en liten smal, men ändå rund person däruppåt saltvattnet med en chokladätande man, som har gått igenom mina olika stadier av sorg..lite före mig.Tack M + familj för att ni finns. Det fina collaget skall få inramning och tillägnas hedersplatsen på väggen bredvid Mios hylla. Den söta änglamagneten sitter på kylskåpet och chokladen kommer förmodligen avnjutas i en grillad banan.

Och ni andra som har lite tid över kikar väl in på melissas blogg, hon har en liten insamling där för våra barn som inte fick stanna härnere på jorden hos oss. www.mammamelissa.blogg.se

His journey has just begun

Dont think of him as gone away-
his journey has just begun
life holds so many facets-
this earth is only one

Just think of him as resting
from the sorrows and the tears
in a place of warmth and comfort
where there are no days and years

Think how he must be wishing
that we could know today
how nothing but our sadness
can really pass away

And think of him as living
in the hearts of those he touched..
for noting loved is ever lost-
and he was loved so much

E. Brenneman

-en otroligt fin dikt som vi fick på ett kort av vår vän P.

kort sommarrapport

Hej !
Jag ville bara lite kort berätta att vi har det fint på vår semester. Vi har haft det jätteskönt här i vår stuga på västkusten, med besök av goda vänner, sol, bad och avkoppling. En hel del god mat och vin har också förtärts förstås :-) . Imorgon drar vi vidare mot Varberg sedan blir det Borås några dagar. Har tyvärr glömt sladden till kameran, men jag uppdaterar med bilder när vi är tillbaka i Blekinge igen. Varma sommarhälsningar från J & M

ängla hjälp

Idag vaknade jag tidigt.. vi skulle få fint besök hit till vår stuga. Jag smög upp, försiktigt för att inte väcka Mios pappa som inte sovit så gott inatt. Jag fixade och grejade, och när M vaknade så åkte vi och köpte färska grönsaker och frukt till våra gäster. Det var inte vem som helst som skulle komma; utan en änglamamma, en änglamormor och en liten änglamoster. (+ en änglalillebror som bor i sin mammas mage). Eftersom vi bjudit hit våra vänner för att tacka lite extra för allt fint dom gjort för oss, så piffade och fixade vi lite extra, vi handlade god, ekologisk närodlad mat, plockade blommor hos grannen och köpte fina rosa prinsesskakor till lilla moster. Vi dukade och gjorde fint, men ungefär en timma innan dom skulle komma tornade molnen upp sig på himlen. Det blev mörkare och mörkare, vi plockade in allting igen och så kom DET STORA SKYFALLET. Det bara vräkte ner, och jag satte mig ner och suckade. -Det var ju typiskt, sa jag till min M, nu när vi skulle ha en sån mysig dag, men vädrets makt styr man ju tyvärr inte över .....Jag deppade över regnet en stund, och sen satte jag fart och började duka upp allt inomhus. Tände ljus och bar in blommorna. Inte helt nöjd över situationen, men jag tänkte jag får göra lite roligt av det , jag skickar ett sms till min vän som är änglamormor och skriver; - "Ni känner inte möjligtvis några änglar som kan puffa undan de mörka molnen nu när vi skall ha kalas :-) ??" och syftade då på deras änglar Antonia och Gabrielle. Men där i bestyren och i besvikelsen över vädret glömde jag skicka meddelandet och fortsatte med mitt.

Ungefär samtidigt uppe i himlen;
- Mio mio, kom , kom!!! vet du, våran mamma och mormor och lillamoster skall åka till din mamma och pappa på kalas!!
-Jaaa.. men det vet jag ju, det har mamma och pappa pratat jättemycket om...
-Men du förstår inte, fnissade Antonia och Gabrielle, vi måste hjälpa dom!
- Vad har dom nu ställt till med??
- Nej inget sånt, men din mamma är lite tokig Mio, fnissade flickorna igen, hon trodde att någon måste be oss om saker, hon visste ju inte att vi ser vad dom därnere på jorden tänker.
-Jo fast hon har ju inte varit änglamamma så länge som er mamma så hon vet inte hur allt är ju..
-Mio , vi retas inte med dig, vi tycker hon är rolig, men hon behöver hjälp och visste bara inte hur lätt det är att fråga oss direkt!
-Jaaa jag vet hon gör lite tokigt ibland, nu fnissade Mio med. Vad skall vi göra då?
-Jo hon tänkte att hon ville ha fint väder till kalaset så vi måste flytta molnen så dom kan sitta ute i solen och ha det mysigt
-Jag vill också vara med på kalaset, sa Mio, nu lite trumpen.
- Mio, lyssna här nu, sa Antonia det är klart vi är med på kalaset, men om vi flyttar dom svarta regnmolnen så dom kan sitta ute, så blir dom glada, och vi kan lätt se dom från våra fjädermoln när vi seglar förbi.
-Och jag fixar glass ,sockervadd och ballonger till oss häruppe, sa Gabrielle, så vi får tisdagsmys vi med!.
-Ni är så snälla mot mig jämt! sa Mio. Och er mamma och pappa och mormor har hjälpt min mamma jessi och Min pappa Martin jätte jätte mycket. ..Det finns väl inget jag kan göra..
-Jo, för tänk för att det finns det, sa tvillingarna i kör.Vi ger dom fint väder!
-Jaaaaa, sa Mio det kan ju vi nu!
-Kom igen nu , nu måste vi putta det hårdaste vi kan , sa tjejerna, fast du blir ju aldrig lika stark som oss, för du är ju kille,:-) hi hi, nej förlåt, nu retades vi igen, alla måste hjälpas åt om vi skall klara det! Och tillsammans puffade och knuffade dom på dom tunga svarta molnen....

Ungefär samtidigt på altanen i stugan;
-Älskling, sa Martin, det ser ut att börja lätta lite. -Skönt, sa jag för dom kommer om en kvart ungefär.
-Du , kom ut och titta,!! och när jag kommer ut och tittar så är det som en kant av svarta moln skjuts bort ifrån oss och ersätts av en klarblå himmel. ( med några få små vita moln på, där våra änglar kan sitta och titta på oss,)

Behöver jag säga att vi fick en underbart solig, mysig eftermiddag och kväll tillsammans?? Tack våra små änglar för hjälpen med vädret, och Ett stort tack tilll våra gäster för att ni kom och förgyllde vår dag. Älskar er! Hälsa alla dom i familjen som inte var med med en kram från oss. J

Två änglamammor som njuter av en vacker dag vid havet.

På natten

Jag sitter ofta här vid datorn på natten och läser igenom bloggen. Jag reflekterar över alla fina inlägg ni gör. Det är dom som gör bloggen till ett levande forum, och det faktum att ni inte räds att prata om änglabarnen och sorgen gör mitt skrivande, och vår sons död och födelse viktig. Kan det vi tvingats gå igenom på något vis hjälpa någon annan så får Mios korta liv ännu större mening. Jag vet att han hade viktiga uppdrag här på jorden, men jag har ännu inte lärt mig om alla. Han visar mig nya vägar varje dag- och ni alla som deltar i vår sorg och i våra liv gör samma sak. Jag kan inte nog tacka för alla fina ord och gärningar, alla tårar som fällts och all medkänsla och kärlek vi fått

Bild av figur från Two together

mitt önskebrev

Doktorn:
Hej kära änglamamma, jag inser att du har mycket att stå i nu när nu både skall sörja din son, och gå vidare med ditt liv. finns det något jag kan göra för att göra ditt liv lättare?
Jessi:
hej, doktor Omtänksam.Åh, vad skönt att någon bryr sig, för jag vet inte var jag skall vända mig.. ensam i en stor ny stad. Jag har inte mycket att be om.. bara lite medmänsklighet.
Doktorn:
bara säg vad jag kan hjälpa till med för att göra din svåra situation lättare.
Jessi:
Bara svara på mina brev och visa att du tar min situation på allvar.
Doktorn:
Självklart! du går ju igenom det svåraste man kan göra i livet. Kan jag hjälpa dig på något vis så givetvis gör jag det!
Jessi:
Tack finaste, finaste du. Det är sådana som du som skall jobba med människor.

glömt mig?

Nu har min läkare, utan att meddela mig gått på semester tills den 7 juli, och lämnat mig utan recept på mina små piller som hjälper mig att sova. Undrar hur han skulle må om han fick vara vaken en vecka? Trevlig semester på dig Herr överläkare. Hoppas du har det riktigt skönt och vilosamt under din ledighet.

Broderiet finns att köpa på www.fuldesign.se. Funderar på att köpa ett par för jag kommer att ha några timmar över att fördriva..nattetid.

Reklam på bloggen

Jag har funderat mycket över om jag vill ha reklam på min blogg. Pengarna skulle isåfall gå till änglaflickorna Antonia och Gabrielles insamling. Den går till den perinatala forskningen och till omhändertagandet av änglafamiljer i sorg.

(Läs mer om den på http://www.mammamelissa.blogg.se/, där kan du även skänka pengar) . Så, medans jag funderar ut hur jag skall lösa det på bästa sätt passar jag på att göra lite egen reklam för mina vänner.

En bild på änglaflickorna Antonia och Gabrielles träd, dom har sin insamling här: http://www.mammamelissa.blogg.se/

Semester

Nu har min semester börjat . Vi skall åka till stugan vid den andra kusten nästa vecka. Sen skall vi tillbringa några dagar i Borås, och sedan blir det kusinträff i Göteborg. Efter det får vi se lite vad vi hittar på. Självklart vill vi försöka hälsa på storebror+sambo i Huvudstaden, och så får vi se om det blir någon mer liten resa. Pga. att försäkringskassan inte vill ge mig några mer pengar så blir det budget semester i år. Men det viktigaste är ju att jag och Martin får vara lediga tillsammans. Så nu lämnar vi snart Blekinge för ett tag och bloggandet blir nog bara sporadiskt över sommaren. Men lite skall jag ändå försöka uppdatera! Fin sommar på er allihopa, hoppas vi ses här snart igen. Kram Jessi -änglamamma.

Foto: Min nya lilla kompis Ellen Dahl, 11 år & blivande(?) fotograf.

Mios hjärta

Nu är Mios hjärta färdig-glaserat, och ligger i vårt kryddland, precis utanför dörren. Det passade bra där, och är det första ögonen faller på när man går mot vår ytterdörr. Precis som det var tänkt :-) Jag tror jag skall fortsätta med keramiken, för det var mysigt att sitta och greja med leran, rogivande.

doktor försäkringskassan

Idag fick jag brev från föräkringskassan där dom berättade att dom erhållit mina läkarintyg för 50% sjukskrivning denna månaden ut. Detta visste jag ju redan eftersom det är jag som skickat dom. Vidare berättar dom i sitt brev att ;

"utifrån det medicinska underlag som finns nu, bedömer försäkringskassan att det är tveksamt om din arbetsförmåga är nedsatt i en sådan omfattning som gör att du kan få sjukpenning efter 1 juli. "

Detta är ju fantastiska nyheter, försäkringskassan har inte bara blivit utbildade läkare, utan nu kan de även se in i framtiden.De vet att jag är frisk nog att börja arbeta heltid 3 månader efter min sons död, födelse och begravning. Ja det säger jag, nästa gång jag undrar över min hälsa skall jag inte gå till vårdcentralen mer. Självklart vänder jag mig till försäkringskassan, för de som jobbar där sätter sig över en överläkares utlåtande om mig, och måste ju då vara en bättre och mer kompetent läkarperson. DESSUTOM besitter han förmågan att se in i framtiden. Ultimata doktorn. Det är ju bara att ringa honom och kolla....Han vet ju allt!!

"- Goddag herrförsäkringsläkareperson, jag tänkte åka utomlands om fyra veckor, kan inte du bara höra på mig över telefon hur jag kommer att må då? -Ingen magsjuka eller nåt?? Nähä nån förkylning då? Inte det, Sorgen efter min son då?-..bara bra där med säger du..! Okej jättebra då vet jag ! Tack ska du ha!"

Midsommarson

Jag har blivit hedersmoster igen! På Midsommarafton blev Jennifer storasyster till en liten Elias. Eller liten och liten..4.420 vägde han och var 54 cm lång! Träffade honom idag, ca 24 timmar gammal. Han var så himla fin och så lugn och go. Mycket svart hår och stora fötter. Sötnosen!! Tyvärr var inte storasyster hemma, jag hade velat ha en syskonbild här på bloggen, men jag får ordna det sen. Det var så kul att få se honom äntligen, vi har ju väntat på Sofias bebis lika länge som vi väntat på vår Mio. Och det var lite svårt att träffa dom med, vi skulle ju gjort detta ihop! Så mitt i lyckan över deras lille pojke blir man också avundsjuk på situationen, vi skulle ju också så förtvivlat gärna vilja ha vår Mio hos oss. Men nu får vi klämma dubbelt så mycket på den här lille godingen istället.
Stort grattis till hela familjen !!!

Här gosar jag med lillkillen för första gången, ca 1 dygn gammal.

Midsommar

Imorgon åker vi upp till Borås för att fira midsommar med några vänner som bjudit oss till fest. Skall bli mysigt, återkommer till bloggen efter helgen. Glad midsommar på er alla! Kram J

Foto :Ellen Dahl