Hej lillskrutten däruppe i himlen. På sista tiden har jag inte skrivit så mycket om dig här i bloggen, men tänkt desto mer på dig och tiden vi hade ihop. Ibland känner jag att jag vill ha dig och mina tankar lite för mig själv och en sådan tid är det nu. Det betyder ju inte att du inte finns hos mig hela tiden, inte heller att du är på något vis bortglömd eller åsidosatt. Du är ju älskad högst av allt och det tror jag du vet.
Din pappa och jag har ju gift oss ! Vi hade ju egentligen planerat att gifta oss som en överraskning på ditt dop, och det kunde vi ju inte göra nu, men du var i högsta grad med oss under hela vår fina dag. I det vackra vädret, i alla fjärilar, i den lätta sommarbrisen och mest av allt i kärleken mellan mig och din pappa. Tack för att du kom till oss, älskade du.
Din mamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
ååh vilket fin brev du skrivit till eran älskade lille mio. han är såå älskad utav er alla. det vet han säkert, där ovan nu han leker bland alla himlens änglar. Kramar
ja vad gulligt skrivit lycka till på eran väg...
Ja lilla Mio, så mycket glädje, så mycket kärlek och så mycket sorg som det blev när du föddes. Om du visste vad glad jag är att du och din mamma och pappa har så fin kontakt och pratar med varandra nästan hela tiden. Du förstår, både din mamma och pappa behöver höra att du har det bra och att du finns hos dom ändå. På ett änglabarns sätt! Vi andra pratar ju också med dig ibland och även med några av dina andra änglakompisar, fast inte lika ofta. Stor kram på dig lille Mio och hälsa mamma och pappa och ge dom en puss från mig!
jag ryser av hela min kropp, så vackert skrivet!
Önskar er all lycka.
Så har jag tänkt många gånger när det har varit jobbigt mellan mig och min man... vi måste liksom klara av det, för våra barn finns omkring oss och vill ju så klart att mamma och pappa skall vara tillsammans.
den tanken har hjälpt oss ur mycket svårt... att våra barn finns i kärleken mellan oss.
Och du... behåll dina tankar om du vill! Kanske skriv i en bok bara för dig och Mio? Jag hade en sådan bok... och det var skönt att liksom få samtala med flickorna genom den.
Vissa saker kan man dela med sig av, andra saker behöver man få ha för sig själv. Din blogg är ärlig och uppriktig och det är därför det är så många som följer den. Du skriver så vackert och din sista mening i brevet är så stor, så stor. Underbara du!
Skicka en kommentar