21 augusti 2009

tack..

..för att ni delar med er med era tankar. Vill bara förtydliga att det är inte så att någon behöver känna sig "träffad " av mina frågor. Detta är funderingar jag har delvis utifrån hur jag själv agerat innan, hur jag och andra med sorg blir bemötta av omgivningen-både positivt och negativt, samt utifrån saker jag hört berättas av andra. Kanske är det bra att ibland tänka efter hur man är mot sina nära och kära, och även mot sina medmänniskor som inte är i ens absoluta närhet. Jag vet att jag till exempel först inte "vågade" höra av mig till en före detta jobbarkompis när hon fick ett svårt besked för något år sedan. Jag anser heller inte att jag stöttade min bästa vän tillräckligt när hon fick cancer. Idag hade jag agerat annorlunda. Det betyder att man lär sig av livet och erfarenheter. Jag kan inte kräva att någon annan skall veta vad de skall göra. Men man kan ju önska att de försöker? Jag har innan i bloggen skrivit och tackat alla er som gjort fantastiska saker för oss, därför vill jag också belysa att det finns en annan sida.
En fin levnadsregel tycker jag är är att man skall behandla människor som man själv vill bli behandlad. En fin vän för just mig är en som man både kan dela skratten och gråten med.

4 kommentarer:

"Mormor Lena" sa...

Du är en klok kvinna. Man måste kunna lyfta såna här frågor och få höra hur andra tänker, känner och har erfarenhet av. Det är utvecklande! Du ger så mycket av dig själv i dina inlägg och du gör det med stor ödmjukhet. Tack för det!

Anonym sa...

Hej!

Har tänkt på dina frågor... Jag har ett gammalt indianskt ordspråk som jag försöker leva efter..

Döm ingen, innan du gått i den andres fotspår.

Man kan ibland tycka att människan ska reagera på ett visst sätt i en viss situation.. men så är det ju inte. Utan vi utvecklas olika..
Din kära vän och du kan vara på samma själsliga plan innan traumat eller förändringen slår till.. och vägarna därefter går åt olika håll.. för att kanske mötas igen efter 10 år och då finner ni igen den samhörighet som så drastiskt försvann. För det har livet i sig sett till.

En energi kram till ER alla där ute som behöver en.

Amanda sa...

Håller med dig helt till fullo Jessica och det är verkligen något jag själv strävar efter, att behandla andra som man själv vill bli behandlad. DU verkar vara en fin människa med ett hjärta av guld. Kom i håg det. Kramar

Mamma Melissa -ung änglamamma och gravid sa...

ja, det finns så många aspekter på sorg och det måste vara tillåtet att belysa inte bara en sida -utan att anklagas för att vara enkelspårig, tro att man är änglalik eller annat.

Så jag håller helt med dig -vi måste både få möjlighet att reflektera kring vårt eget såväl som andras bemötanden. Endast då kan vi lära oss av livet.