04 juli 2009

På natten

Jag sitter ofta här vid datorn på natten och läser igenom bloggen. Jag reflekterar över alla fina inlägg ni gör. Det är dom som gör bloggen till ett levande forum, och det faktum att ni inte räds att prata om änglabarnen och sorgen gör mitt skrivande, och vår sons död och födelse viktig. Kan det vi tvingats gå igenom på något vis hjälpa någon annan så får Mios korta liv ännu större mening. Jag vet att han hade viktiga uppdrag här på jorden, men jag har ännu inte lärt mig om alla. Han visar mig nya vägar varje dag- och ni alla som deltar i vår sorg och i våra liv gör samma sak. Jag kan inte nog tacka för alla fina ord och gärningar, alla tårar som fällts och all medkänsla och kärlek vi fått

Bild av figur från Two together

5 kommentarer:

Anette sa...

Hej Jessi, läste på facebook att du kännt dig lite bättre, härligt säger jag, förstår att det går upp och ner från dag till dag. Jag önskar dig en härlig sommar med mycket sol och bad. Kan även känna med dig, den frustration över hur f-kassan och läkare kan behandla sina med människor.....Söker man jobb på f-kassan så har dom som krav att man inte ska ha empati...
Jessica ta väl hand om dig och Martin
Kram Anette

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Hej på dig Mios mamma.
Jag följde din graviditetsblogg, kommenterade även lite senare men nu har jag varit jättedålig på att skriva när jag är inne och hälsar på hos dig.
Vill bara lämna en liten kram till dig. Kram kram kram

Elin sa...

Jag har läst igenom hela din blogg och har gråtit av medkänsla flera gånger. Att förlora ett barn måste vara oerhört svårt. Det är fint hur mycket kärlek du lägger in i det du skriver. Du är stark som klarar av sorgen och jag önskar dig all lycka i framtiden. Jag är bara 17 år än men har känt av sorg jag också, jag förstår hur du käner dig, tomheten och kärlekens styrka i sorgen. Jag kommer att fortsätta följa din blogg, den är sorgligt men full av mening. Ha en underbar sommar. Kram<3

"Mormor Lena" sa...

Vi behöver varandra, både i goda dagar och i de svåra dagarna. Att du så uppriktigt och äkta skriver om livet och sorgen men också glädjen gör att just din blogg känns betydelsefull för just mig. I ord och bild finns du där och möter mig som läsare, med en ödmjukhet som är hjärtegripande. Mio har en fantastisk mamma,tillsammans med Martin är ni tre ett. Och det kommer ni alltid att vara. Kram!

Jörgen sa...

Kramelikram