Ja nu börjar den vackra hösten sakta övergå till den mörka, kalla och grå tiden. Ungefär som jag känner mig på insidan. Grå. Även om det gnistrar fram ljusglimtar ibland, och det finns många dagar som är bra så undrar jag ofta om jag skall förbli på detta viset. Kommer det alltid att kännas såhär på insidan...? kommer sorgen alltid att mola och gnaga inne i mej ?
Ibland känns det som om någon blåst ut ljuset i mina ögon. Ja, dom är fortfarande blå. Ja, dom funkar fortfarande bra att se med, men dom gnistrar inte längre när dom tittar på mig i spegeln.
Ja nu är det höst, sen kommer vinter och sen blir det vår. Hoppas den kommer med mycket ljus detta året, så att jag kan få lite extra,till glimten jag saknar i mina ögon.
Ha en fin helg, tänd många ljus!
Både för de kära vi mist, men också för de som vi älskar här på jorden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Förstår om det är jobbigt för dig.
Men du är ett stort ljus för många Jessica även om du inte känner dig som ett just nu.
Mina barn tycker att du är världens bästa moster !
Och för mig är du bästa vän och bästa Ängla mamman !
Många Kramar Sofia
med Familj
Hittade precis din sida...letar efter en fin låt till mitt änglabarn att lägga upp på facebook. Alfred dog nyfödd i februari 2007. Jag ryser när jag läser din fina blogg och minns den hemska första tiden som igår. Lev i din sorg och sörj av hela ditt hjärta. En dag kommer det kännas lite lättare. Kram till dig denna tunga, vackra helg. Mia
Jag VET att den där gnistan kommer tillbaka mer och mer -det tar bara en stund... men det måste få göra det, det är nödvändigt.
Men du vet ju också vad man säger... i det mörkaste mörkret lyser ljuset som starkast... och så är det, för när gnistan kommer tillbaka på heltid så lyser den starkare än någonsin!
För nej, det kommer inte alltid kännas såhär -jag VET. Det är bara just nu och just nu måste det få kännas såhär för att det skall kunna kännas på ett annat sätt en annan dag.
Massa massa kramar
Ps.Skulle maila dig, men gmail verkar inte fungera och har inte gjort det på ett par dagar...
Hej Jessika o Martin!
Det blev ingen kontakt mellan oss i söndags, det får bli en annan gång. Vi har varit på kyrkogården idag, otroligt vackert, vi har tänt ljus för våra kära och skänkt er och MIO en extra tanke. Var rädda om er och tänd många ljus.
Kramar Maud O Börje
Våga tro att det som känns nu, är viktigt för det som ska komma. Att sopa känslor under mattan är inte din grej och det är det som kommer att göra dig hel igen. Du är på en sorgresa, du vet inte vad du kommer att få uppleva under resans gång, men du vet att den leder dig framåt. En kväll av skratt, följs av en dag av sorgsen tomhet, som följs av ett ögonblick av varm tacksamhet, som följs av... Ibland kommer du till en station mitt i natten, ibland tidigt på morgonen. Varje station på din sorgresa ger dig också några gnistrande, glittrande korn av det du behöver för att läka, lära, leva. Glöm inte... Tro-Hopp-Kärlek. Vi som följer din resa ser en unik, modig och vacker kvinna!
Hej Jessica.
Var ett tag sen jag var in på din blogg o läste nu. Hoppas allting är bra o att mio finns med er. Kramar
Skicka en kommentar