..sitter och läser gamla inlägg och kommentarer. Genom hela bloggen känner jag mina känslor i sorgens olika stadier. En dokumentation. En bit av vårt liv med vår son Mio. Men också en bit med många empatiska fina människor. Gamla vänner och nya. Jag är tacksam för att ni hjälpt mig göra bloggen intressant och välkomnande. Att få reflektera, bli glad, att få undra och diskutera era inlägg, är en fantastisk förmån jag har. Fortsätt skriva, fortsätt fråga, och fortsätt tycka. Då kommer jag också få mer saker att säga.
Många kramar från en tacksam änglamamma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
tack själv jessica för att vi läsare får vara en del utav din resa. det glädjer mig att få vara med på den. hoppas ni haft en fin helg. glöm aldrig att er älskade lille mio vakar över er för alltid <3 kram Amanda
Ja, bloggen är en fenomenal portfolio på allt som man är med om genom sorgen och många vittnar ju om hur det första året är helt "borta" därför att man är så sargad av sorgen... men vi har våra bloggar där allt finns sparat även om vi inte minns det:.))
Skicka en kommentar