Ja vår föräldragrupp såg ju inte ut som den man i vanliga fall blir erbjuden när man fått barn. Vi var ett gäng mammor och pappor, men några skrattande, gråtande, stojande barn var inte fysiskt närvarande. Nej det var vi föräldrar, en präst och en barnmorska ( råkade vara vår förlossningsbarnmorska, hon med dom snälla ögonen) . Vi har fått se foton och begravningsbilder och andra små minnen från varandras barn och vi har pratat om de olika faser vi alla tvingats gå igenom. Det har varit väldigt fint att få möta andra människor med samma erfarenheter och mötena har gett oss otroligt mycket. Detta har utan tvekan varit bättre än alla andra möten med psykologer och sjukvården som vi hittills prövat. 
Nu är den slut men vi kommer att fortsätta att ses.
Precis som man gör i vanliga mamma och pappagrupper.
3 kommentarer:
Jag blir varm i hjärtat av att läsa det du skriver. Föräldragrupper kan vara så bra, jag är glad för att eran är det!
Hej!
Vilken bra grej med änglaföräldragrupp. Det hade varit så bra att få gå i en sån när vi miste våra pojkar. Jag saknade verkligen någon att prata med. Alltså som gått igenom samma sak. För ingen annan kan förstå hur det känns. Kuratorer är ju "bara" skolade, hur ska dom veta.
Skönt att ni hittar olika saker som känns bra att göra när allt känns grått och trist. Sakta sakta tar man sig tillbaka till livet igen. Svår väg att gå men vad har man för val.
Många kramar från Terese.
Åh så skönt för er att få träffa andra i samma situation! Det tror jag aldrig att någon hade tänkt på här, eftersom de inte ens kunde sätta ihop en vanlig och bra föräldragrupp.
Hoppas att ni har en trevlig helg, tittar in här lite då och då.
Ta hand om dig!
Skicka en kommentar