Jag vet att ni frågar i välmening och med omtanke, men för mig blir det så overkligt att vi inte skulle vara ihop längre pga att vi fått en änglason??
Sånt här måste man klara ihop om man skall ha barn, för det händer. .
Så för att jag inte skall få ett smärre utbrott på nästa person som frågar, så skall jag berätta hur det är. Jag skulle ALDRIG vara så dum så jag gjorde något som äventyrar vår relation.Vi förstår att detta är en påfrestning utan dess like. Men vi sköter om varandra så mycket vi bara kan. Och vi älskar varandra och Mio gränslöst.
Martin är mitt allt, utan honom hade det inte funnits någon mening alls nu. Han känner likadant. När vi låg i sängen häromkvällen sa han.. "Du, det som hänt oss är det värsta som kan hända i livet tycker jag.. men vi skall klara det. Tillsammans är vi starkast i världen... Men hade jag förlorat dig med så vet jag inte."....orden slutade i en viskning och tårar. Jag började gråta jag med, för jag känner likadant ...Jag hade inte ens velat klara det om inte han fanns...
J+M=forever
12 kommentarer:
Förstår dej till fullo mycket bra uttryckt, jag skulle kunna tänka mej att man får ett mycket starkare band till varandra efter en sådan här upplevelse...
kramar... Jessica Lindström
Ja, hade inte min man sagt att han inte ville förlora mig också, under förlossningen, så har jag antagligen hållt emot värkarna tills jag dött. Utan hans ord och hans blick det ögonblicket så hade jag inte varit kvar.
Och ja, som förälder bör man vara beredd på allting ifrån tonårsrevolter till att man får begrava sina barn. Tyvärr.
Du är modig som berättar hur det är för just er. Det är inte lätt att dela med sig, det tar kraft och energi. Kram!
Underbart att läsa om era fina känslor för varandra!
Det känns som en enormt fin begåvning att kunna uttrycka sig i text så som ni gör.
Jag håller med "Mormor Lena" om att ni får dokumentera för framtiden.
Kram moster Maud
Känner igen de där frågorna...visst känns det hemskt när någon säger så!
När ett par kompisar till mej förlorade sitt barn, började de gå rykten om att pappan i familjen träffat någon annan....Vilket han inte hade, det var både jobbigt och fruktansvärt att höra detta...
Du skriver så fint om Lille Mio, och om alla dina tankar. Vill att du ska veta att trots jag inte vet vem ni är, så finns ni i mina tankar. Varma Kramar
vad fint skrivet av dig till din man. kram
Ni är meant to be =)
Ni är är så fina tillsammans!
Kram
Älskade hjärtat, så känner jag med min Håkan och jag vet därför exakt hur du känner och du skall veta en sak. På ett väldigt tidigt stadium i din blogg visste jag att du och Martin är menade för varandra. Precis som jag och Håkan. Ni är ett och tack vare det kommer ni att klara av detta och så smånigom bli en lite familj med en liten son/dotter här på jorden och en änglason som kommer att vaka över sin familj med JÄRNHAND!
STOR, STOR JÄÄÄÄÄÄTTTTTEKRAM
Tinna
Älskade hjärtat, så känner jag med min Håkan och jag vet därför exakt hur du känner och du skall veta en sak. På ett väldigt tidigt stadium i din blogg visste jag att du och Martin är menade för varandra. Precis som jag och Håkan. Ni är ett och tack vare det kommer ni att klara av detta och så smånigom bli en lite familj med en liten son/dotter här på jorden och en änglason som kommer att vaka över sin familj med JÄRNHAND!
STOR, STOR JÄÄÄÄÄÄTTTTTEKRAM
Tinna
Försök att inte bry dig om dessa kommentarer, snart kanske du också möts av frågor om ni inte ska försöka bli gravida igen. Folk vet inte hur de ska hantera er sorg. Ofta vet man hur man hanterar sin egen sorg, men inte andras, det är så inviduellt precis som livet självt är. Jag vet att det är svårt och att det gör ont, men försök å tänk att det som kommer ut folks munnar bara är välment och det bästa de kunde komma på. Hur dumt det än kan låta...
Jag minns så väl när du ringde och berättade att ni hade förlovat er! Du bubblade av lycka och jag med. Din enorma glädje, ord om Martin och tankar om er framtid smittade av sig och jag bubblade också! =) . Det verkar som att ni är lika nära varandra och kära som då. Länge leve er kärlek! Puss och kram petra
När vi förlorade vår son för 13,5 år sedan sa läkaren att hälften av alla förhållanden spricker när sådana här saker händer. Vi hade då 2 pojkar 12 och 13 år gamla. Min man och jag kände precis som du skriver, att samman är vi starkast. I dag har vi dessutom en 11 årig pojke. Önskar dig lycka till framöver.
Skicka en kommentar