För många år sen fick en god vän till mig veta att hon hade en svår sjukdom som hon skulle få leva med i resten av sitt liv. Då skrev jag en sång till henne och en av verserna beskriver väldigt väl hur jag känner mig nu.
" När allt vi tar för givet i vår vardags bleka glans
av en stormvind slits ifrån oss och kastas bort någonstans
som om tiden plötsligt stannat, alla timglas runnit ut
och vi skall stå och andas luft som plötsligt tagit slut."
( obs! får ej lånas/användas utan min tillåtelse)
J.hanson
6 kommentarer:
Så vacker och så sant... särskilt den sista raden... så sant, så sant...
Fint du har gjort det med texten som rullar på pergamentet:.))
Du har ett djup som syns i dina texter och som känns i din musik. Du har en stor begåvning! Tänk alla gånger jag har haft förmånen att få finnas i din värld. Tänk all musik jag har fått höra, alla goda middagar jag har fått njuta... Fortfarande tar jag fram favoritrecepten på fläskfilé, pastasallad och annat som du generöst har delat med dig av. Kram!
otroligt fin =)
Den är fantastiskt fin och jag känner mig ootroligt stolt att få dela den med Mio...Puss på dig vännen
den gula Jessica
J, DU är så OTROLIGT bra på att skriva! Tänk att du sjöng en egen låt på vårt bröllop! Det är fantastiskt för mig. Och den texten du lade ut här på sidan är så fin!
Hej!
Texten du har skrivit är vacker och förklarar många känslor som även jag har och Jag skulle jättegärna vilja använda texten ovan på min blogg, jag länkar självklart vartifrån den kommer. Går det bra?
Jag ska be min farmor och farfar och mina två kusiner som gått bort, att de ska ta hand om erat Änglabarn, lilla Mio.
Varma kramar
/Sandra
Skicka en kommentar