I sorg känner man sig ibland väldigt ensam, det finns ingen som kan veta exakt vad jag går igenom , lika lite som jag vet vad någon annan bär. Även om man har många som står en nära så kan man ibland känna sig så fruktansvärt långt borta. Ungefär som på fotot jag tog vid havet igår.
Där jag känner mig som bojen som flyter ensam därute,
och alla ni runt om kring mig är vågorna.
Och anledningen att jag flyter är att ni bär mig.
Jessica
7 kommentarer:
Vilket fint inlägg!
Nej, man kan inte till fullo förstå vad någon annan går igenom, bara gå bredvid, våga vara nära, bara finnas.
Man kan känna igen sig, som jag, när jag ser ditt foto och läser dina fina rader! En varm kram!
Åhhh, jag ryser. Vilken beskrivning, precis så kan man känna då man känner sig ensam i sin ledsenhet/sorg/ensamhet. Det finns människor runt omkring en men de liksom är av en annan art. Men du vet, jag är gärna din våg som hjälper till att få dig att flyta.
Blev så glad då jag fick se presenten ni fick igår på Mios månadsdag. Vilken underbar gåva, vilken underbar gest.
Kramar Petra
Så otroligt bra formulerat! För precis så är det! Känner igen mig så väl.
Vacker bild...kloka ord. Du vet att dina vågor bär dig.
vad fint skrivet jessica. tur att du har dina nära o kära runt omkring dig. kramar i mängder...//Amanda
Vilken vacker beskrivning av sorg! Den totala ensamheten och så vännerna runtom som ändå bär en. Det kan jag känna igen mig i.
Jag har läst om er fina lilla Mio. Jag fick själv en liten kämpe som klarade sig, men som inte har det så lätt i livet...
Hej Jessi,
Jag är usel på dikter men vet att du uppskattar det. Hittade en dikt som är till dig fån mig.
Kram
TÄNKER PÅ DIG
När dagen är tung och livet känns kallt
är det svårt att se en mening med allt.
Så ensamt det är att bära en sorg.
Men bördan kan lätta med andras försorg.
För tankar kan värma och ord göra gott.
En blick kan berätta att någon förstått...
Så känn att du har ett stöd här i mig.
För det ska du veta Jag tänker på dig.
Skicka en kommentar