Jag saknar dig så Mio, om du bara visste. Igår klarade jag av att åka på utflykt med en vän, vi hade en fin dag och jag kände mig stark. Idag slog det tillbaka med dubbel kraft och jag är svagare än svagast.
9 kommentarer:
Anonym
sa...
Kära lilla Jessika jag känner så med dig och din sorg. Sorgens beklädnad ena dagen stark andra svag och så liten. Det är så normalt men så otroligt jobbigt att ramla ner i det svarta hålet. Det känns inte bra med detta långa avstånd från dig just nu, vill hålla i dig och om dig, kära Jessika!Önskar jag kunde skicka över lite värmande krafter till dig, stor stor varm kram till dig från moster Lotta
Hej. Har Ramlat in på din blogg efter att ha Ramlat in på MammaMelissas blogg. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva för jag vet att du Tyvärr inte mår bättre av en främmande människas kommentar, men det jag måste skriva är att ni Din Familj berör mig och som själv småbarns mamma så känner jag med dig. Jag vill att du ska veta att jag en främmande människa som inte känner dig alls tänker på ER dig och din Familj då och då och tänker hoppas dem kan le en liten stund, för just den stunden gör att du kan ta ett till steg framåt! Och jag hoppas att ni låter er gå in i en kommande graviditet och njuter av den till fullo. och tänk inte TÄNK OM utan lev med den. vilket fall så från mitt hjärta till ditt så önskar jag er all lycka! ett litet förslag även till MIO´S SKIVA är Marie Fredriksson med TRO! Mycket kramar.. MVH Zandra
Att vara svagare än svagast är jobbigt. Att det gör ont att ta ett andetag, att önska att allt bara var en mardröm och man snart fick vakna. Sorg är fruktansvärt jobbigt, men en nödvändighet att gå igenom. Jag tror att sorgearbetet är oundvikligt - för att komma igenom på andra sidan - där smärtan är uthärdlig och de vackra minnena finns kvar. Att det kallas sorgearbete är nog för att det är det tyngsta arbete som man kan tänka sig. Jag är övertygad om att din kropp och ditt psyke, låter sorgen komma till er båda i den mängd ni för stunden mäktar med. Det kommer dagar av sol emellan. Efter en tid blir det mer sol och färre dagar av smärtsam konstant sorg. Att vara svagast - är att innerst inne veta - att du kommer bli stark igen. Du kommer bli stark igen. Varma starka stöttande kramar från mig /Anna-Maria
Hej Jessi, Skickar dig en liten sång, du kanske redan har fått den, den är fin. Tänker på dig jättemycket. Kram Anette
Jag har hört att man säger Jag hoppas det stämmer Den gudarna älskar dör ung Jag fick bära en ängel På flykt genom tiden Så skör som en stängel, så lugn Du skall slippa bli ledsen ramla och slå dig Aldrig gå vilse, när gudarna får dig Och jag lovar att vinka När natten är stilla och stjärnorna blinka Då kan jag nå dig
Den gudarna älskar Den gudarna älskar Den gudarna älskar min ängel - dör ung
Jag har anat en lycka Men nu skall jag smycka Ditt minne med rosor och sång Du finns kvar I mitt hjärta Min kärlek och smärta Jag vet att vi träffas en gång Men inga tårar skall trilla Så sov du lilla Som när jag bar dig Se gudarna har dig Och fast du aldrig fick se mig Så var jag med dig Och jag skall minnas Och jämt skall du finnas
Den gudarna älskar…
Jag är fånge I tiden Var hittar jag friden på jorden Invid en grav Du har frihetens blomma Mina händer är tomma Och sorgen är ett hav Så här står jag och gråter Och önskar dig åter Till jordens pina du lilla fina Fast jag vet du har ro nu Och du skall bo nu Bland nya vänner Där ingenting skrämmer
Du finns kvar som sagorna och sångerna Du finns kvar som minnet av igår Du finns kvar som löftet av en möjlighet Du finns kvar som smärta och som sår Du finns kvar som skymten av ett leende Du finns kvar som väntan på ett svar Du finns kvar som en skälvning i mitt innersta Som en vind i mitt hjärta, finns du kvar
Du finns kvar som röken ifrån göderna Du finns kvar som saknad och begär Du finns kvar som skuggan av ett ögonblick Du finns kvar i bilderna jag bär Du finns kvar i drömmen om en evighet Du finns kvar som himmel över hav Du finns kvar som dyningar i rörelse Som en vind i hjärtat, finns du kvar
Det som började som en förväntansfull graviditets blogg, har nu blivit en minnesplats för vår son som inte överlevde de två sista graviditetsveckorna i magen. Här delar vi glädjen och sorgen över vår fina änglason Mio, och ni är alla välkomna att delta. Vi skriver även om livet, som trots den svåraste av sorger går vidare. Om vardagliga saker, om glädjeämnen, vänner, om prylar och god mat. Ja om saker jag tycker om helt enkelt. Välkomna hit, och välkomna att kommentera eller skriva i gästboken!
9 kommentarer:
Kära lilla Jessika jag känner så med dig och din sorg. Sorgens beklädnad ena dagen stark andra svag och så liten. Det är så normalt men så otroligt jobbigt att ramla ner i det svarta hålet.
Det känns inte bra med detta långa avstånd från dig just nu, vill hålla i dig och om dig, kära Jessika!Önskar jag kunde skicka över lite värmande krafter till dig, stor stor varm kram till dig från moster Lotta
huvva, efter regn kommer solsken och tvärtom. hoppas du snart mår lite bättre. kram Amanda
Hej. Har Ramlat in på din blogg efter att ha Ramlat in på MammaMelissas blogg. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva för jag vet att du Tyvärr inte mår bättre av en främmande människas kommentar, men det jag måste skriva är att ni Din Familj berör mig och som själv småbarns mamma så känner jag med dig. Jag vill att du ska veta att jag en främmande människa som inte känner dig alls tänker på ER dig och din Familj då och då och tänker hoppas dem kan le en liten stund, för just den stunden gör att du kan ta ett till steg framåt! Och jag hoppas att ni låter er gå in i en kommande graviditet och njuter av den till fullo. och tänk inte TÄNK OM utan lev med den. vilket fall så från mitt hjärta till ditt så önskar jag er all lycka! ett litet förslag även till MIO´S SKIVA är Marie Fredriksson med TRO!
Mycket kramar..
MVH Zandra
Att vara svagare än svagast är jobbigt. Att det gör ont att ta ett andetag, att önska att allt bara var en mardröm och man snart fick vakna. Sorg är fruktansvärt jobbigt, men en nödvändighet att gå igenom. Jag tror att sorgearbetet är oundvikligt - för att komma igenom på andra sidan - där smärtan är uthärdlig och de vackra minnena finns kvar. Att det kallas sorgearbete är nog för att det är det tyngsta arbete som man kan tänka sig. Jag är övertygad om att din kropp och ditt psyke, låter sorgen komma till er båda i den mängd ni för stunden mäktar med. Det kommer dagar av sol emellan. Efter en tid blir det mer sol och färre dagar av smärtsam konstant sorg. Att vara svagast - är att innerst inne veta - att du kommer bli stark igen. Du kommer bli stark igen. Varma starka stöttande kramar från mig /Anna-Maria
Vissa dagar kan man bestiga berg, andra dagar slår man halvt ihjäl sig bara av att gå till badrummet... och vissa dagar är ett slags mellanting...
Och det är okej, Jessica. Det är så JUST NU -det kommer int att vara så här för evigt... en tanke som hjälpte/hjälper mig.
Mio vet, han är med dig alltid. Kram!
Bilder sager mer an tusen ord. Oerhort stark bild. kram P
Hej Jessi,
Skickar dig en liten sång, du kanske redan har fått den, den är fin.
Tänker på dig jättemycket.
Kram
Anette
Jag har hört att man säger
Jag hoppas det stämmer
Den gudarna älskar dör ung
Jag fick bära en ängel
På flykt genom tiden
Så skör som en stängel, så lugn
Du skall slippa bli ledsen ramla och slå dig
Aldrig gå vilse, när gudarna får dig
Och jag lovar att vinka
När natten är stilla och stjärnorna blinka
Då kan jag nå dig
Den gudarna älskar
Den gudarna älskar
Den gudarna älskar min ängel - dör ung
Jag har anat en lycka
Men nu skall jag smycka
Ditt minne med rosor och sång
Du finns kvar I mitt hjärta
Min kärlek och smärta
Jag vet att vi träffas en gång
Men inga tårar skall trilla
Så sov du lilla
Som när jag bar dig
Se gudarna har dig
Och fast du aldrig fick se mig
Så var jag med dig
Och jag skall minnas
Och jämt skall du finnas
Den gudarna älskar…
Jag är fånge I tiden
Var hittar jag friden på jorden
Invid en grav
Du har frihetens blomma
Mina händer är tomma
Och sorgen är ett hav
Så här står jag och gråter
Och önskar dig åter
Till jordens pina du lilla fina
Fast jag vet du har ro nu
Och du skall bo nu
Bland nya vänner
Där ingenting skrämmer
Du finns kvar
Du finns kvar som sagorna och sångerna
Du finns kvar som minnet av igår
Du finns kvar som löftet av en möjlighet
Du finns kvar som smärta och som sår
Du finns kvar som skymten av ett leende
Du finns kvar som väntan på ett svar
Du finns kvar som en skälvning i mitt innersta
Som en vind i mitt hjärta, finns du kvar
Du finns kvar som röken ifrån göderna
Du finns kvar som saknad och begär
Du finns kvar som skuggan av ett ögonblick
Du finns kvar i bilderna jag bär
Du finns kvar i drömmen om en evighet
Du finns kvar som himmel över hav
Du finns kvar som dyningar i rörelse
Som en vind i hjärtat, finns du kvar
M.Wiehe
Skicka en kommentar