30 april 2009

Härliga ärliga barn

Idag var jag och hälsade på på mitt jobb. Det var ett stort steg som jag klarade av idag, jag visste inte alls hur jag skulle reagera. Så det var svårt innan jag kom dit. Men det blev bra. Det var skönt att få träffa jobbarkompisarna och prata med dom lite. Och det var roligt att se barnen. När vi var ute på gården stod ett barn och tittade länge på mig innan hon vågade säga det hon tänkte på.. -Du jag vet redan att din bebis är död, sa hon. Jag log mot henne som ett litet beröm för att hon vågade säga vad hon tänkte på. -Ja, sa jag, så är det. Då cyklade två andra barn förbi en av dom sa; -fast vi har redan fått våran! , ja, sa den andre och våran lever fortfarande. Jag log mot dom med, och dom log och cyklade vidare. Tänk vad fint det är med barn. Dom säger vad dom tänker utan att lägga massa värderingar i det. Dom vågar säga det många tänker. Och man blir glad av att dom är så sorglösa.

29 april 2009

Ensamhet

I sorg känner man sig ibland väldigt ensam, det finns ingen som kan veta exakt vad jag går igenom , lika lite som jag vet vad någon annan bär. Även om man har många som står en nära så kan man ibland känna sig så fruktansvärt långt borta. Ungefär som på fotot jag tog vid havet igår.


Där jag känner mig som bojen som flyter ensam därute,

och alla ni runt om kring mig är vågorna.

Och anledningen att jag flyter är att ni bär mig.

Jessica

28 april 2009

Present

Vet du vad Mio? Jag stod på trappan idag och tänkte på dig, och då kom postbilen.... och han hade med ett paket till dig idag på din enmånadsdag! Åh vad din mamma blev glad skall du veta.


Det var jättespännande för det var liksom fler paket i det gröna postpaketet.... Hoppas du ursäktar att jag hjälper dig att öppna men det får man göra med små barns presenter.








I paketet var det en mystisk väska..











Ja vem bor i väskan? Jag öppnade väskan och tittade ner så
jag och du vet ju nu , Mio, men vi väntar med att lägga ut den sista bilden tills pappa kommit hem och fått se den först...
Fast jag kan säga att både tanken och presenten är något väldigt väldigt fint som vi blev så glada för. ........


_______


..några timmar senare;
Här är han! Han heter Justin och är den enda av sitt slag i Sverige. Unik precis som du Mio.
Den som skickade honom till oss skrev såhär fint på kuvertet:


Ibland kan man få något som en person har köpt,

men som många, i tanken, är med och ger.

Så är det med denna gåva.


Därför vill vi tacka alla Er som finns där och alla som tänker på oss. Och en extra kram till Dig som visste hur mycket just denna nallen betyder för oss.
Vill du titta på Justins kompisar så finns dom på http://www.kurragomma.nu/nallar.htm

Mio min Mio

Idag är det en månad sen du föddes. Var har tiden tagit vägen ? det känns som igår.
Jag tänkte fira din enmånadsdag genom att ta en promenad ner till havet och sätta mig så vi kan prata lite du och jag. Och så tänkte jag ta kort på dom fina vitsipporna i fårhagen bredvid bryggan så det blir lite fint här i din blogg med. Helst hade jag velat ha dig härnere hos mig så jag kunde firat och kramat och pussat på dig hela dagen, och det vet jag att din pappa hade velat med. Men vi tänker på dig älskling, allt vad vi orkar. Hoppas du känner det i ditt lilla änglahjärta. Kram mamma

27 april 2009

att se meningen

Tack L för att du hjälper mig att se mening i saker som sker. Det är viktigt för mig nu.
Såhär skrev "mormor Lena" som kommentar till mitt inlägg om dom svåra samtalen idag som jag dragit mig så för att ringa.

"Mormor Lena" sa...
Jag håller tummarna för att allt går bra med det administrativa. Du ska veta att det du har gjort idag inte bara är något du har gjort för dig/er. Genom att du har talat med/skrivit till människor som möter mammor och pappor i sorg så har du gjort något för hur andra människor förhåller sig till det faktum att det finns små barn som stannar en alldeles för kort tid på Jorden. Du har också underlättat för de mammor och pappor som kommer efter er. Glöm inte bort att bara för att vi inte kan se något så betyder det inte att det inte finns. Det är mycket som finns men som inte kan ses med blotta ögat.
Imorgon tänder vi ett ljus för lille Mio. En liten kille som har berört så många människors hjärtan. Kram!
All min kärlek .

De unga tjejerna på bilden har inget med kvinnorna som skrivit texten att göra ........

svåra samtal

Idag har jag lyckats samla kraft till att ringa viktiga, men jobbiga samtal. Jag har pratat med försäkringskassan, administrationen på mitt jobb och en kollega. Jag har även skrivit ett brev till min läkare. Nu får vi hoppas att det rullar på som det skall med mammadagar, sjukskrivning och semesteransökan. Jag har iallafall gjort mitt bästa för att det inte skall bli fel någonstans för det vore inte kul att stå utan pengar nu också, vi har nog som det är.

Imorgon är det en månad sen vår lille Mio föddes.

26 april 2009

liten änglasång

lille ängla du..
jag undrar vad du gör nu?
hur ser det ut där du är?
har du många vänner där?

att du har det bra i din himmel, det måste jag tro
för att min själ på något vis skall få ro

att du leker och ler
är bilden jag ser
att vi inte nu, men sen
skall få ha varandra nära igen

att du känner min kärlek, det måste jag tro
för att mitt hjärta på något vis skall få ro


J.Hanson( får ej användas utan mitt tillstånd)

ord

En vän sa idag; "Du skall veta vad er historia berör människor. Man ser hur det hugger till i dom när vi berättar om allt det fruktansvärda som hänt er". Då högg det till i mig. Det var min sons korta liv som hon kallade"-allt det fruktansvärda...." Det är ju inte bara så att vår son Mio dog. Han föddes också. Han var här hos oss, och har gett oss mycket fint på vägen. Men jag förstår att hon inte menar någonting illa med sina ord, utan refererar till det faktum att vi förlorade honom. Och det är fruktansvärt.

24 april 2009

Mardröm

En nära vän har varit på besök ett par dagar. Han har också gått igenom stor sorg i sitt liv och vi satt och pratade om hur man orkar. Jag berättade att jag har det absolut värst på morgon och förmiddag. Jag trodde kvällarna skulle vara värst men det är den bästa stunden på dagen. Han nickade och höll med, ja så hade det varit för honom med. "Men det är inte så konstigt när man tänker på det, sa min vän, när natten kommer får man vila och slippa orka en stund. Det värsta är att allt är omvänt när man har sorg. Innan hade man mardrömmar när man sov och sedan vaknade man och blev lättad när man insåg att det bara var en dröm. När man har sorg vaknar man till mardrömmen"

22 april 2009

many years ago

För många år sedan fick jag ett samtal från BB och jag hörde min bästa vän pipa i luren:
- Det blev en flicka!
Vi skrattade och grät glädjetårar tillsammans i luren. Sen packade jag ner kameran och åkte till BB så fort dom släppte in mig. Där fick jag träffa den sötaste lilla tjockis jag nånsin sett.
It was love at first sight.
Jag fick den fantastiska utnämnelsen "hedersmoster". Idag har jag jubileum. Jag har varit hedersmoster i 15 år! Den lilla trollungen har blivit en underbar ung kvinna, och vi alla runt omkring henne kan inte vara mer stolta .
Så grattis Jennifer på din 15 års dag.
Jag älskar dig! Moster J

21 april 2009

saknad

Jag saknar dig så Mio, om du bara visste. Igår klarade jag av att åka på utflykt med en vän, vi hade en fin dag och jag kände mig stark. Idag slog det tillbaka med dubbel kraft och jag är svagare än svagast.

går inte

Idag skall jag egentligen på återbesök på mödravården . Men det går inte, jag har oroat mig för det sen jag fick reda på att jag måste gå på återbesök. Jag frågade Herr överläkare om jag var tvungen... han kunde ju göra den undersökning som behövdes. Men han tyckte det var bra med ett avslut för både henne och mig. Fast jag struntar väl i henne, och jag fått tillräckligt med avslut för ett tag framöver.
Nej detta är omöjligt. Iallafall idag.
Det är så många människor att åka och träffa och sitta i besöksrum och samtalsrum, jag har fixat dom alla. Men detta går inte. Jag kan inte åka till tanten med hjärtljudslyssnaren och måttbandet. I huset där alla förväntningarna bodde.
Jag måste bara sluta gråta och lugna ner mig så skall jag gå och ringa henne och säga att jag inte kommer idag. Så blir det.

19 april 2009

tulpaner..

Idag har vi varit ute i trädgården och grejat. Vi har planterat, eldat, rensat ogräs och beskurit äppleträd och rosor.Det är skönt att vi hade både ork och vilja idag båda två. Vädret har varit underbart och jag var tvungen att ta ett foto på vår första tulpan som slagit ut idag!


18 april 2009

genom glädje och sorg

-Hur går det för er? Ni tar väl hand om varandra väl? frågar många oss oroligt nu. "För tänk vad fruktansvärt om ni nu också glider isär på grund av det här."

Jag vet att ni frågar i välmening och med omtanke, men för mig blir det så overkligt att vi inte skulle vara ihop längre pga att vi fått en änglason??
Sånt här måste man klara ihop om man skall ha barn, för det händer. .
Så för att jag inte skall få ett smärre utbrott på nästa person som frågar, så skall jag berätta hur det är. Jag skulle ALDRIG vara så dum så jag gjorde något som äventyrar vår relation.Vi förstår att detta är en påfrestning utan dess like. Men vi sköter om varandra så mycket vi bara kan. Och vi älskar varandra och Mio gränslöst.

Martin är mitt allt, utan honom hade det inte funnits någon mening alls nu. Han känner likadant. När vi låg i sängen häromkvällen sa han.. "Du, det som hänt oss är det värsta som kan hända i livet tycker jag.. men vi skall klara det. Tillsammans är vi starkast i världen... Men hade jag förlorat dig med så vet jag inte."....orden slutade i en viskning och tårar. Jag började gråta jag med, för jag känner likadant ...Jag hade inte ens velat klara det om inte han fanns...


J+M=forever

andas

För många år sen fick en god vän till mig veta att hon hade en svår sjukdom som hon skulle få leva med i resten av sitt liv. Då skrev jag en sång till henne och en av verserna beskriver väldigt väl hur jag känner mig nu.

" När allt vi tar för givet i vår vardags bleka glans
av en stormvind slits ifrån oss och kastas bort någonstans
som om tiden plötsligt stannat, alla timglas runnit ut
och vi skall stå och andas luft som plötsligt tagit slut."
( obs! får ej lånas/användas utan min tillåtelse)
J.hanson

17 april 2009

ljus i mörkret

Ett litet barn i mina vänners familj är väldigt sjukt. Igår fick jag veta att läget för tillfället är lite förbättrat. Det värmer mitt värkande modershjärta oerhört, och jag hoppas och tror på ert lilla mirakel. Ni finns i mina tankar hela tiden. Kram Jessi

svar

Det är fantastiskt. Äntligen skall jag få svar på mina frågor! Jag såg nämligen på tv reklamen nu att till Telia 118 100 kan man skicka vilka frågor som helst. Dom har svar på allt. Det är ju jättebra!
Här kommer mina frågor:
*Varför måste små barn få cancer?
*Varför dog mitt barn?
*Hur skall jag hitta en mening med livet igen?
Ser fram emot ert svar, vänligen Jessica- nybliven änglamamma

16 april 2009

Nalle

Jag har via Mammamelissa (http://www.mammamelissa.blogg.se/) fått upp ögonen för dom bedårande Charlie bears. Jag sitter och tittar på dom flera gånger om dagen, dom är så fina och personliga.. men ack så dyra. Dom är säkert värda sitt pris för dom är handsydda och gjorda i begränsade upplagor, men ändå...Vi får se nästa gång vi är i Borås .. kanske, kanske Mio kan få en till sin hylla. Här kan du gå in och titta på dom http://www.kurragomma.nu/nallar.htm visst är dom bedårande?


Här är en av favoriterna: Nallen Justin

bebis


Vi fick en vacker liten keramikbebis av Martins föräldrar och syster på Mios dag. Men jag tyckte det saknades något... så jag köpte honom vingar.

15 april 2009

Mios hylla



Idag åkte jag till blomsteraffären och köpte en fin liten hjärtkruka och några tåliga växter och lite stenar. Av det gjorde jag en liten "blomma" till Mio, jag ville ha någonting som kommer att stå sig länge. Sedan flyttade jag hans saker från bordet till en hylla.
Alla kort och hälsningar skall jag sätta in i hans minnesalbum.


Såhär fin blev Mios hylla:



14 april 2009

Styrka

Jag satt och lyssnade på sånger som ni tipsat mig om(har fyllt i lite fler låtar om ni kollar neråt i bloggen på "mios cd"), och surfade runt lite planlöst på nätet. Då hittade jag den här fina dikten.. vet ej vem som skrivit den, men den personen vet mycket om styrka.
Jag tillägnar den min fina Martin som jag älskar så oändligt mycket.

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark
är att leva livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
att falla till botten
slå sig hårt och
alltid komma igen

Att vara stark
är att våga hoppas
när ens tro är som svagast
att vara stark är
att se ljuset i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

Läkarbesök

Vi var på återbesök hos läkaren idag för att se om dom kunde ge oss några svar på vad som hänt. Mina provsvar och värden var bra. På Mio kunde dom inte hitta något direkt fel mer än att han var liten ( vägde bara 1990 v.38), så man kan inte veta exakt vad som gått snett. Det kan ha varit att han fått för dåligt med blod/ syre/ näring så det kollar dom extra noga nästa gång och då kan man tydligen få någon medicin ( liknande magnecyl) för att öka genomströmmningen. Men vi är inte mycket klokare än när vi gick dit, och jag känner fortfarande en stor oro för att bli gravid igen. Men det är ju bra att vi får extra stöd och hjälp till nästa gång. För om vi fått all den hjälpen, medicinen och extra ultraljud med Mio så kanske utgången blivit en annan.

http://www.spadbarnsfonden.se/Page.asp?PageId=365 har min vän startat en insamling från hennes två ängladöttrar Antonia och Gabrielle. Där står det hur man gå in och skänka pengar till den perinatala forskningen för att förebygga att detta händer fler familjer.

13 april 2009

...


Idag känner jag för att lägga mig på golvet och bara skrika, sparka och slå. -Jag vill ha mitt barn tillbaka ! Man FÅR inte bara ta barn ifrån människor sådär!
Istället bjuder jag på kaffe och ler åt grannarna. Fast jag skriker inuti. Men det hjälper inte.

12 april 2009

En gråt-cd

Hej alla ni som läser vår blogg. Jag behöver er musikkunskap . Jag vill ha hjälp med lite tips om fina låtar där text eller stämning passar det vi håller på att gå igenom. Jag vill göra en Mio-cd som jag och Martin kan lyssna på, och kramas, och gråta ihop till. Ofta hamnar man i ofas i sorgen och vi tror det är viktigt att vi tar oss en stund och saknar vår son tillsammans ibland . Därför vill jag göra en stämningsfull cd. Har här börjat skriva ner låtar som kan vara med. Men alla tips och förslag tas gladeligen emot, så väljer vi ut de som vi tycker berör just oss mest. Skriv i kommentarer eller i gästboken. Man kan även maila mig på missradiobar@hotmail.com

Mios cd ( & varför vi valt att ha med låtarna )

Låt nr 1 Mio min Mio / Karin Glenmark
( Låten med hans namn i , samt att hans liv blev en saga, spelades på hans dag.)
Låt nr 2 Himlen är oskyldigt blå / Ted Gärdestad
( För att hans mamma älskar den)
Låt nr 3 Handens fem fingrar / Lisa Nilsson
( spelades på Mios dag)
Låt nr 4 A place nearby / Lene Marlin
lyssna och se video här:
http://www.youtube.com/watch?v=nuqRk5XjoIo
(tips från mina bloggläsare)
Låt nr 5 Kärleken är / Jill Johnsson
lyssna och se video här: http://www.youtube.com/watch?v=LZkhEvzeqJw
( .."en ängel flög förbi"...... plus att jag älskar Jill)
Låt nr 6 Tears in heaven / Eric Clapton
lyssna och se video: http://www.youtube.com/watch?v=7g2IlaDLVLo
(En klassiker av en man som upplevt att förlora sitt barn)

Låt nr 7 Hallelujah - Jeff Buckley

Låt nr 8 Fields of gold- Eva Cassidy

( Förslag från Er plus att jag älskar Eva C, den bästa sångerskan i världen enligt mig)

Låt nr 9 Over the rainbow - Eva Cassidy

Låt nr 10 Till en ängel -Sonja Aldén

( På förslag av MammaMelissa, såå fin)


...to be continued............

Tröstehunden


Både jag och Martin älskar djur, det vet våra vänner. Dom har flera gånger frågat om vi vill låna deras basset Sulan, som Martin är särskilt förtjust i . Dessutom blir han inte alls allergisk av just den hunden. Igår när vi var hos dom så sade dom bestämt att, "-idag vore det bra om ni kunde ta Sulan ett par dagar för vi har absoulut inte tid med henne nu. Vi har fullt upp med lammungar och vårsysslorna på gården så ni skulle verkligen göra oss en tjänst." Självklart tog vi med oss hunden hem. Hon är så snäll och go och det är så mysigt att ha henne tassande här. Hon lullar omkring här och viftar på svansen, vill bli kelad med och får sina små busryck. Hon verkar trivas alldeles förnämligt. Fast både jag och Sulan vet i hemlighet varför hon egentligen är här. Hon är utsänd på ett viktigt uppdrag. Denna veckan jobbar hon som tröstehund.

minne


Vi fick en fin liten skulptur av vår präst, till minne av Mios dag. Visst är den underbar?

10 april 2009

Mios vänner

Mio har fått så många fina blombuketter. Två har han fått av våra vänners barn, som har sett min mage växa och har sett fram emot att leka med honom när han kom ut.
Tack sötaste Albert, Lilith och Herlof.

10 April

Idag är det 10 April. Datumet som var satt för din efterlängtade ankomst. Istället fick vi igår säga farväl till dig vår älskade Mio.

För alltid i våra hjärtan

Mamma och Pappa




08 april 2009

Mio -tid.

Jag har så många gånger önskat att jag fick mer tid med Mio, fler minnen och stunder att ta fram när sorgen blir svår. Jag har också undrat över om det skulle blivit ännu svårare att förlora honom om vi haft honom längre och lärt känna honom mer. Inte för att jag kan föreställa mig att det kan bli tyngre än vad det redan är. Men imorgon får vi lite mer tid och några minnen till. Jag hoppas att det inte blir för svårt, utan att vi får en fin stund att lägga till i Mios bok. Jag vet att många ljus kommer att brinna för honom imorgon, det värmer. Vår närmsta familj kommer hit och delar dagen med oss. Och många många andra är med oss i tanken.
Kramar från oss.

07 april 2009

tunga dagar

Igår var fina vår präst här för att hjälpa oss med planeringen för begravningen på torsdag. Vi beställde kista och blommor och valde sånger. Allt blev så otroligt påtagligt och fruktansvärt tungt. Jag har inte ens någon kraft att skriva nu, men jag återkommer när det kommer en bättre stund. För det gör det såsmåningom , jag vet det, även om det inte känns så nu.

Kramar J

06 april 2009

En liten ängladikt


An angel, in the book of life,
wrote down your babys birth.
And whispered when he closed the book :
- to beatiful for earth.

fina ord skickade till oss av Ida, och ängeln fick vi av Petra.

05 april 2009

Till Mio från Mamma



Vår tid den blev så kort
och ögonblicken få,
varje sekund med dig blir viktig då
att minnas dina drag
hur du kändes i min famn
och att hela tiden viska ditt namn
Mio

( får ej lånas/ användas utan min tillåtelse . J.Hanson)

04 april 2009

Mios bord

Såhär ser Mios vackra bord ut idag, med kort, blommor, nallar , ljus , hjärtan och en ängel. Det är ni alla som gjort det så fint.

kattmamma

Ofta kommer jag på mig själv att bara gå och vanka runt. Det känns som jag letar efter något. Ofta känner jag känslan av att det är något fruktansvärt viktigt jag glömt. Jag går och flyttar på saker som jag sedan inte hittar. Jag går upp på övervåningen och ner igen. Martin frågar snällt om det är något jag söker? Ibland är det en tändare eller mobiltelefonen, men oftast är svaret -nej det är inget. Fast jag vet vad det är... hela min kropp och alla hormoner berättar för mig att det är någon jag skall ta hand om och sköta.. jag skulle vårda, mata och vagga vår lille son. Men han är inte härnere hos oss, och behöver inte den sortens omvårdnad nu.
Och jag är som en kattmamma som letar efter ungarna som tagits ifrån henne.

03 april 2009

Tid



Vi hade förberett allt så väl inför din ankomst, Mio. Kläder, skötgrejor, vagga och vagn. Allt var klart, för när du väl kom till oss ville vi bara vara med dig, och inte springa runt i affärer och ordna saker. Vi skulle vara hemma och ta det lugnt och bara njuta av dig. Nu blev det inte så. Du kommer att behöva mycket tid nu också Mio, men inte alls på det vis vi tänkt.

Puss & Kram vår lille ängel .

Mamma & pappa.

02 april 2009

Dikt till Mio


Alla ord och dikter ni skickat oss är så vackra och hjälper oss att sätta ord på vår sorg. Egentligen vill jag lägga fram alla. Den här dikten till vår son har vår älskade Jenna skrivit .


Till dig, min kusin Mio...


I put a rose on your grave...
I want you to save...
One memory of me...
That you and I will be...
Together one day...
So please say...
In heaven we will meet...
You will save one seat...
For me, I will come to you...
I am sure I will do...
One day I will see your eyes...
Up in the skies...
Won`t say goodbye now...
I will make a bow...
And say "I´ll see you soon,
I need to stay a little longer here..."
And you will answer :
"Yes, see you up there..."

Av: Jennifer

Mios bord


Så här fint är Mios bord idag.

Tack

Jag vill passa på att tacka alla vänner,släktingar och även de som jag inte känner för Ert fantastiska stöd ni ger oss, och alla fina kommentarer. Ni ska vet hur mycket det betyder för oss att ha alla Er att dela vår sorg och saknad med.
Ett speciellt tack till min älskade Jessi som är den finaste och BÄSTA i världen.
Hoppas att du Mio har det bra där på ditt moln. Jag älskar dig. Pappa Martin

Kyla



När vi skulle åka in till sjukhuset i Lördags för att sätta igång förlossningen sa min Martin :
- Jag fryser så ..
-Du kan ta dunvästen jag har, sa jag då.
-Nej inuti, jag fryser inuti.
- Ja sa jag, i skelettet.

Vi fryser likadant båda två, och det är så skönt att ha dig att dela sorgen med min älskling.

01 april 2009

-vad har hänt ??

I fredags hade vi fått tid för ett extra ultraljud, för mitt magmått hade inte ökat på ett par veckor.( Vi var i graviditetsvecka 38) - Säkert inget att oroa sig för sa barnmorskan, men för säkerhets skull..... och jag och Martin såg fram emot att se bebisen i magen, det hade vi ju inte gjort sen vecka 17 !!
Barnmorskan tittade och mätte och visade och skrev och mätte igen, hon hämtade en läkare, vi fick det fruktansvärda beskedet. Två dagar tidigare slog hjärtat så fint och idag stod det still. Våra hjärtan stannade också.
Läkaren satte sig för att tala med oss om vad som skulle hända och det första jag sa var -Kejsarsnitt!!! Inte en chans att jag föder ut barnet!! Martin ville absolut det med. Då förklarade läkaren för oss hur viktigt det var att vi födde naturligt. Alla ingrepp innebär större risker för framtida barn. Och i samma stund ändrade vi åsikt.
Sedan sa läkaren något till oss som etsade sig fast, det stämde så bra och beskriver så väl hur vi har upplevt detta. Han sa att den smärtan du kommer känna under förlossningen är inte problemet i detta fallet. Det är smärtan ni skall gå igenom sen som blir det svåra. Och så rätt han hade. Alla säger att det gör så ont att föda barn. Det tycker inte jag. Att förlora ett däremot...