Jag laddade upp ordentligt för att komma i stämning inför tjejkvällen på "staun"som dom säger här. Jag lyssnade på glada partylåtar medan jag duschade och gjorde mig i ordning. Jag tvättade håret med styrke schampo (se bild ), och tänkte glada tankar.
Sen åkte vi till stan och tog plats på uteserveringen. Med detta tjejgänget kan man bara inte ha tråkigt, dom är härligt halvtokiga hela bunten ( konstigt att jag alltid lyckas hitta sådana vänner - kaka söker maka eller vad är det dom säger. ?) :-) . Vi satt i solen och drack öl, åt hot chickenwings, och skrattade. Under kvällens gång kom det någon fråga eller en kram från någon som ville visa sitt deltagande, men då log jag bara och sa att jag självklart jättegärna pratar, och berättar om det som hänt oss och vår son, -fast inte just nu och här. Vi tar det en kväll hemma hos varandra istället där vi kan prata om det i lugn och ro. Och det kändes jätteskönt att kunna säga det och bestämma själv när jag tycker det är läge och inte. Att jag får styra när jag vill prata om Mio och när jag inte vill. Och jag möttes av full förståelse av vännerna. Så jag hade en härlig kväll tillsammans med underbara, fina, ROLIGA, glada vänner :-) och jag är så glad att jag tog steget och vågade följa med igår kväll. Nu vet jag att jag kan, och att jag klarar av att balansera min sorg lite på mitt vis. Nu vet att jag kan få ett litet avbrott då och då där jag bara kan lyssna på helt vanliga härliga problem, som inte handlar om liv och död, där jag kan skratta mycket och där jag kan ladda för att orka gråt-dagarna, tomhetsdagarna och panikdagarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Härligt att höra att kvällen blev lyckad. Glädjen lyste igenom raderna och det är fantastiskt hur våra vänner kan få oss att känna så. I med och motgång. Och liksom med sorg och glädje är det plads till båda, såsom partyprinsessan och änglamamman. Två delar av samma helhet! Och plats för mycket mer=)
Kram
Vad glad jag blir när jag läste dina rader, och att du hade roligt och skrattade- bravo Jessika.
Kom just hem från kyrkogården, varit där med ljuvligt doftande syrener och suttit och "pratat" med mina nära och kära som finns där.
Kram till dig!
moster Lotta (Hälsa Martin)
Åh vad roligt att det gick bra och att du hade roligt! Kan tänka mig att det känns skönt att du faktiskt vågade ta steget. Önskar att jag hade varit med, det lät som ni hade en toppenkväll! Kram
Jag blir alldeles varm av att höra att du hade en så bra kväll!
Här har vi haft städdag idag (suck), men den har nu avslutats av ett bad i nya bubbelpoolen som ni bara måååååste komma upp och prova på snart! Kram!
Så härligt J! Du är fantastisk! KRAM petra
det är så viktigt att man hittar sitt eget sätt! och jag är glad för att du har gjort det mer och mer för varje dag -det är jättebra! för det innebär fler sådana här härliga kvällar:.))
Efter att ha varit bortrest ett par dagar så går jag återigen in på en av mina favoritplatser på nätet. Jag läser ditt inlägg och känner mig stum... Tänk att du tog språnget! Och tänk att du kan sätta ord både på din sorg men också på ditt behov av integritet- att själv välja när du vill prata om ditt barn. Du är fantastisk!
Skicka en kommentar