Idag kom brevet från kyrkogården. Nu har dom lagt vår lille Mio i minneslunden. Det känns svårt att tänka på, men det känns ändå fint att kunna åka dit och tända ett ljus. Fast för mig är han inte där. Han är i himlen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Han är där du är, hela tiden. Han är där hans pappa är, hela tiden. Han är med alla, där alla är, hela tiden. Idag hyllar jag min pappa som fyller 61 år, i himlen. Men vad är himlen? Slutar man fylla år när man dör? Jag med familj ska fira pappa idag vid hans viloplats, fastän vi hela dagen ägnat honom våra tankar. Dessa minnesdagar är så jobbiga, mycket ångest som pockar på - såväl födelsedagarna som dödsdagarna. Hugaligen. Känns aldrig som det ska lätta. Vad ville jag säga? Känner mig förvirrad idag. Jo, nog var det så att oavsett vart Mios fysiska kropp är - så är han alltid med er själsligen. Många kramar från Lilja.
Jag och pappa började prata om det där när jag läste ditt inlägg nyss... och han hade en så skön tanke kring själva gravsättningen eller jordningen... måste nog skriva om det i bloggen:.))
För det är som du skriver, de är inte riktigt där... de är i Himlen.
Nej, han är inte där. Det är bara en fysisk plats, ett av hans avtryck från sin tid på Jorden. Något som visar oss och andra att han kom till oss. Nu är han i Himlen och hos er, han besöker även oss andra ibland!
Skicka en kommentar