13 maj 2009
Tomheten
Jag önskar jag kunde skriva mer och oftare här i bloggen, men orden är borta. För tillfället så är dom riktigt starka känslorna som är lättare att beskriva inte hos mig, utan ersatta av en stor tomhet. En tomhet som inte går att sätta några ord på. Därför blir också bloggen sådan. Tom. Så alla ni som är här och läser, ha tålamod. Så fort orden kommer tillbaka till mig så skriver jag ner dom här. Tills dess får ni hålla tillgodo med mina foton, och texter skrivna av andra. Kram J
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
skriv när du själv känner för det, vi väntar på dina inlägg. må så väl...//Amanda
Hjärtat!
Att känna tomhet är ingen vidare känsla. Nästan värre än att känna starka känslor av sorg, ledsamhet och förtvivlan. Men kanske kan man se känslan av tomhet som en vila från alla de andra starka känslorna. Att få andas ut ett slag i ett slags tomrum. Men att gå med tomhetskänslor en allför längre tid är att ta på allvar. Då förminskas man och så blir man liksom genomskinlig. Jag tror inte den risken är så stor när det gäller dig. Du är du och din person är så fantastisk! Och så har du din Martin som också är så fantastisk! Ni har tagit varandras händer och ni följer varandra för ni går åt samma håll...
Ses snart vännen! Kram Petra
Så kloka ord av Petra! Ja jessica precis så är det. Jag är övertygad att denna tomhetskänsla helt är kroppens eget försvar att få ta igen sig. Din sorg tär på dig så otroligt och tomheten är liksom istället för att ta lugnande. Men också precis som Petra säger - den får inte vara för länge!!!! Då tar man till annan hjälp - professionell sådan!! Kramar dig så länge, så länge och blåser lite lust in i din själ. Älskar dig!
Tomhet - något som enligt Thomas Dileva är viktigt att nå. Att finna vår tomhet kan leda oss till inspiration och utveckling. Att få befinna sig i sin "låda" (tomheten) ger oss styrka och tid att finna väg framåt. Jag hoppas att din tomhet leder till det. Dina ord kommer när de kommer. Dina foton är helt fantastiskt fina! KRAM. Petra
Att känna tomhet är att ge plats åt annat tror jag, och att få vila från det som överväldigar en. Du beskriver så fint hur tomhet kan kännas! Ha inte bråttom, allt har sin tid!
Ja, i början av sorgen så läste jag mycket av andra... sedan blev det för mycket för mig och jag var tvungen att skriva ur mig....
men när det blir som jobbigast så orkar man inte eller när man känner just den där tomheten... så blir det just tomt i bloggen... men det säger ju också en del om känslan...
Besöker din blogg, din stående inbjudan till detta rum, varje dag. Ibland har du skrivit något nytt, ibland inte. Men jag tycker ändå om att vara här och vandra runt bland texter och bilder. Kram!
Skicka en kommentar