Ja nu har jag klarat av det. Det svåra besöket. Återbesöket hos min barnmorska. Fy vad jobbigt det var att åka dit, gå in genom dörrarna, och sätta sig i väntrummet.. förväntansrummet..rummet med alla minnen och förhoppningar.
Ja nu har jag klarat av det. Och allt var jättebra med mig sa hon. Det var väl tur att kroppen är hel och frisk, för själen är det inte.
Men nu har jag gjort det, nu behöver jag aldrig gå dit mer. I hela mitt liv. Tack och lov.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tänk att du klarade detta svåra, jobbiga besök! Det är inte alltid kropp och själ går hand i hand! Du skriver så fint om något mycket, mycket svårt! Känner dig inte men känner med dig!
Jag säger som alltid,du är så stark! Och vad skönt att det är över nu, så fokus helt och hållet kan vara på att läka själen.
Kram!
Du är så duktig och stark!
Skönt att ha det gjort.
Nu behöver du aldrig träffa henne mer.
Nu längtar jag tills ni kommer till Borås !
puss och kram
Sofia
Förväntansrummet ja... Bra ord! Kroppen har läkt sig rent fysiskt men själen tar lite längre tid på sig. Vi är många som följer din väg, i glädje och sorg. Du lär oss om livet, du generösa, modiga kvinna!
Det är dom där viktiga stegen i denna process som är så viktiga, så viktiga. Att kunna lägga saker bakom sig och känna glädje över att man klarat ett steg till tillhör också läkningen. Ja, du är stark jessica, det vet alla vi som lärt känna dig. Och precis som mormor Lena säger - så modig. Stor kram tjejen från hönsmamman
Åh, du har så rätt... förväntansrummet, åh, stämmer så väl!
Första gångerna jag var hos barnmorskan (för lillebrors skull) så höll jag på att kräkas flera gånger och bryta ihop... att sitta där, där vart man satt innan.. och att se alla "lyckliga" runda mammor... nej, fy, det var en pärs!!!
Så att du klarade av det, så snart efter att Mio kom till er, det är beundransvärt! För jag hade inte gått dit om det inte var för lillebrors skull...
Skicka en kommentar