Till min älskling ( ..bridge over troubled water)
När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att, din dag ska aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand
Var stilla, var ej rädd,
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
När skuggan faller kall, när du går fram
När fågeln inte längre syns, och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus
Var trygg och tro på mig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Som en bro över mörka vatten, ska jag bära dig
Som en bro över mörka vatten bär vi varandra genom det här älskling.din J
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, Jessica, ibland känns livet som ett stort tungt skynke som läggs över oss. Som tynger och tynger och just då känns det som man aldrig skall kunna le mer. Men så händer något som vi i normala fall kanske aldrig noterat och som gör att skynket blåser iväg och vi orkar igen och t.o.m. ler och skrattar. Jag tycker du har varitfantastisk lilla goa jessica. Och att du och Martin tar er igenom detta tillsammans är jag övertygad om. Att varva skratt och tårar - läker!!!En stor, stor kram till er båda, både dig och Martin. Och föresten en sådan helt otroligt fin altan!!! Ölhållaren blev jag lite extra imponerad av. Så fint, så fint!
Ja, ölhållaren var min idé, borde nog tagit patent på den :-)
vad fint skrivet till din man jessica :)dessa ord blir han nog glad över..
Hej! Jag beundrar din styrka, följer din blogg troget och känner en sådan respekt för en kvinna som du. Vilken kanon mysig altan det blev,härligt nu till sommaren.
Härligt att kunna sitta ute även på kvällarna under en filt och prata med Mio som sitter och dinglar med sina små ben på en stjärna.
Kram Anette
Så vackert!
I början sade många till mig att man i ett förhållande turas om att vara starka (inte vara helt nedbryten) och svaga (gråter och mår dåligt) och att det är så man orkar tillsammans...
Men jag har alltid känt det att det ger kraft när vi har varit "svaga" tillsammans... när vi sänker garden inför varandra och finns tillsammans i känslan...
Min poäng är att man kan bära varandra på många sätt över det här stundtals väldigt mörka vattnet. Sätt som man kanske inte tänker på om man inte har varit där själv...
Detta är kärlek!
Skicka en kommentar