Ibland får jag välmenta kommentarer om att det är förmodligen svårare för kvinnan när ens barn dör. Jag respekterar den tron, men i vårt fall sörjer vi vårt barn lika mycket oavsett om vi är Mios mamma eller pappa.
Här tänder Mios pappa ett ljus i minneslunden för vår son.
6 kommentarer:
Jag tror att alla stereotyper är just stereotyper, inte människor.
Och särskilt papporna utsätts för en negativ stereotyp där de inte förväntas ha sorg -inte i lika stor utsträckning som mamman, inte lika mycket osv.
Men sorg har inget mått. Inte heller något kön.
Det går ju inte att mäta sorg. Sorg tar sig olika uttryck och inget sätt är bättre eller sämre, lättare eller svårare än det andra. Sorg är personligt. Sorg är också något som det inte pratas så öppet om i allmänhet, speciellt inte pappors sorg! Förräns nu! Här t ex! Det är viktigt och modigt! Kram till er båda!
Jättefint inlägg och mycket välbehövligt! Tack!!
Men kan ändå inte låta blir att också skriva följande... De som säger detta säger sådant av okunskap, de förstår inte bättre. De förstår inte den smärta som deras groda väcker. Vissa tycks inte tänka innan det säger saker, andra tycks bara vilja få sin åsikt sagd. Om fäderna kunde välja så är jag säker på att de allra flesta också skulle vilja bära barnet inom sig, för tänk alla sparkar de går minste om. Men ty de sörjer inte mindre för det, varför skulle de?
KRAM till er båda !!
Älskade Jessi och Martin!
Jessi du skriver så fint om allt du är e så fin människa! Martin och Jessi Jag tänker på er och Mio varje dag och finns här för er!
Hoppas vi kan ses i sommar! Massa Kranar frida och johan
Sorg är individuell, inte könsbunden. Sorg kommer till uttryck på många olika sätt. Vem kan säga att sorgen är svårare för den som uttrycker sorgen tex i en blogg, jämfört med den som uttrycker och bearbetar sin sorg på ett utvalt ställe längst vägen till jobbet? Tankar om värst och mest är helt meningslösa när det handlar om en pappa och en mammas sorg efter ett barn som stannade en alldeles för kort tid på Jorden.
det är lika svårt både för mammorna och papporna när ens barn dör, oavsett ålder. de drabbas lika hårt tror jag :/ kämpa på. ni är starka tillsammans. Kramar
Skicka en kommentar