Idag har det gått 79 dagar sedan vi fick se dig för första gången, och sista. Vårt möte blev samtidigt ett avsked, och det fantastiska blev även det mest fruktansvärda. Och från den dagen kommer det alltid att fattas något i mitt liv. Det kommer bättre dagar, och sämre. Ljusare dagar och svarta. Dagar som idag när tårarna bara rinner, och dagar som den igår - när solen skiner och din pappa får mig att skratta. Det finns dagar i färg som kommer med nya utmaningar och äventyr, och så dom svartvita dagarna när ingenting tycks ha nån mening. Det enda som ger mig lite ro är vetskapen om att du iallafall har det bra i din himmel, Mio. Fast vi saknar dig härnere på jorden, så oerhört mycket, älskade lilla du.
Hjärtat du fick av din mamma och pappa på din namngivning och begravningsdag. 9/4.-09
6 kommentarer:
Inte för att det hjälper Jessica men jag gråter med dig. Det finns dagar när jag blir så arg, så arg men vad hjälper det. Inte ett skit. Önskar dig såååå att du slapp denna sorg och istället hade fått glädjas åt en ny familjemedlem. Så himla orättvist. Skickar mina varmaste, goaste kramar genom luften. Du behöver MÅÅÅÅÅÅNGA sådana.
lilla Jessika vad jag vill hjälpa dig....men din sorg kan jag tyvärr inte mildra. Tänker på dig ofta ofta, idag åt jag lunch med Maud på skolan, och då gick våra tankar till dig. Många kramar till dig och Martin!
mina tårar rinner,finner inga ord. mio kommer alltid att finnas med er vad som än händer. han vakar över er för alltid från sin ängla himmel. Kramar
länge sedan jag läste din blogg sist lotta och jag kan inte annat säga än att jag beundrar dig. dels för din fantastiska person du är men även för hur du berör flera hundra människor med ditt bloggskrivande. fortsätt kämpa, du kommer och bli frisk. känner det på mig. Kramar
Har du läst inlägget Hinkosofi hos mig? http://mammamelissa.blogg.se/2008/october/hinkosofi.html
det var en tanke som hjälpte mig genom de svåraste dagarna... de tårar som jag grät och gråter... de är gjort arbete och behöver inte göras om... det gav mig ett hopp om att det inte alltid skulle vara så här.
Önskar jag kunde krama dig IRL...
79 dagar... Dina ord berör mitt hjärta, du är en fantastisk mamma!
Skicka en kommentar