Jag förstår uttrycket "minne som en guldfisk" för om jag hade fått en rund glasskål att simma runt i så hade jag, som jag kände mig idag, simmat vilse efter ett varv och sen tillbringa nästa halvtime eller så med att undra var jag är, och om jag inte sett den stenen förut.
Det är ju jättejobbigt att få barn säger alla. Och det är jättejobbigt att inte få barn också. Här radar jag upp några saker som suger energin, den lilla jag har, ur mig.
- Man skall skriva mail till Libero och Pampers och be dom sluta bombardera en med reklam och gratisprover för att man inte har ett levande barn som behöver dessa produkter.
- Man skall vänligt men bestämt tacka nej till telefonförsäljare som vill sälja tidningen föräldrar och barn, och svara på frågan som följer efter mitt -Nej jag är inte intresserad. ..frågan som ställs av en försäljare med vänlig stämma - Varför då om jag får undra? Och när jag svarar på frågan skall jag tvingas lyssna på deras "jag beklagar" -samtidigt som jag vet att dom ångrar att dom frågat.
- Man får skämmas för att man inte tittar folk i ögonen när dom pratar med en, eller plötsligt tappar tråden mitt i en mening, eller ännu värre , helt glömmer av vad nån pratat med mig om.
- Man skall klä på sig varje dag, med kläder som skall tvättas. Man skall göra sig extra fin för att ingen skall viska bakom ryggen på en, "vad sliten hon ser ut!" Och folk tittar konstigt på en när man har solglasögonen nedfällda inne i affärer, för att dölja dom rödgråtna ögonen, eller bara för att gömma sig.
- Man skall behöva jaga sin läkare i två veckor innan han behagar svara, man skall inte bli trodd av en försäkringskassa som säger olika saker beroende på vem man pratar med. Man skall komma ihåg att skicka massa papper hit och dit och man skall betala sina räkningar i tid, fastän inkomsten kommer i otid.
- Man får inte sörja sina barn mer än 2 månader på försäkringskassans bekostnad.
Ja många energitjuvar finns det för oss människor med sorg/krisreaktion. Det är tur man är halvtidssjukskriven så man hinner med att göra allt jobb och alla ärenden som man egentligen inte orkar med.
*Tur det finns goda saker med, energi & glädjetillskott. För mig kommer dom i blandad form, har försökt samla nagra av dom här som en liten buffé.
Våra fina familjer och våra vänner. Solen som går upp på morgonen. Alla vackra träd och blommor som förändras varje dag. Glädjen man får av barn. Sån musik som det känns som någon skrivit direkt till mig. Mina charliebears. Andra människor med stora sorger som delar dem via bloggar & nätverk för att hjälpa andra.Kattungar.Blommor.Människor som gör vackra osjälviska saker för varandra. God mat och gott vin. Alla dikter, sms, kort, kramar, tankar och gåvor vi fått, som får oss att känna oss mindre ensamma. Inbjudningar till roliga saker som vi inte behöver tacka ja eller nej till, plats finns för oss, så vi får gå om vi orkar.Havet.Svenska jordgubbar. Tro- hopp -kärlek. Och tankarna på att vår änglason Mio har det fint däruppe i sin himmel, och att vi såsmåningom kommer att få ses igen.
6 kommentarer:
Nog jobbar du mer än halvtid... mer än heltid också för den delen!
Och jag kan bara säga att jag gick med solbrillorna på i måååånga månader in på Ica... mitt i mörkaste vintern... tio på kvällen...
skickar några solbrillehistorier till idg;.))
http://mammamelissa.blogg.se/2008/november/duellen.html
http://mammamelissa.blogg.se/2008/november/de-magiska-solglasogonen.html
Din lista är så tänkvärd! Det ger en inblick i hur saker och ting är i verkligheten. Det du skriver berör mitt hjärta!
Titta vad jag fann, kanske kan vara nåt, jag vet inte, men länkar ändå att titta på för den som vill...
http://www.tillminneav.se/
Tänker på dig ofta Jessika, jag tror varje dag....också på Martin på er lille kille Mio. Mycket av dina tankar jag tar del av på denna blog berör in i det innersta rummet. Jag tror dina nedskrivna reflektioner hjälper många och förhoppningsvis dig, då de berör många delar av livet. Något helt annat, såg Sofia och Markos vigselannons!! Kul.
Kommer ni något till Borås, hör av er. Vi är på landet from v 27.Kram till er båda! Moster Lotta
Åh lilla du, så mycket kraft det går åt för dig, ibland bara att klara dagen. O allt man "ska" känna, inte känna, bör tänka, inte bör tänka, förstår du/ni blir helt slut bara av det. Att sörja på "rätt" sätt, enligt läkare, Försäkringskassa, etc etc. Tänker på er, har varit på en jättehärlig semestervecka på Kreta, mailar i morgon om vår kusinträff den 19:e! Ska bli jättekul, ses "live"!
Kram till er båda från Sara
Går ibland in för att läsa de nya kommentarerna (ja, jag klickar in mig minst fem gånger om dagen;.)och blir glad av att du får så många fina kommentarer från människor som vill förstå...
För det är slitigt allt det där du skriver om... jätteslitigt!:.(
Skicka en kommentar