mitt önskebrev

Doktorn:
Hej kära änglamamma, jag inser att du har mycket att stå i nu när nu både skall sörja din son, och gå vidare med ditt liv. finns det något jag kan göra för att göra ditt liv lättare?
Jessi:
hej, doktor Omtänksam.Åh, vad skönt att någon bryr sig, för jag vet inte var jag skall vända mig.. ensam i en stor ny stad. Jag har inte mycket att be om.. bara lite medmänsklighet.
Doktorn:
bara säg vad jag kan hjälpa till med för att göra din svåra situation lättare.
Jessi:
Bara svara på mina brev och visa att du tar min situation på allvar.
Doktorn:
Självklart! du går ju igenom det svåraste man kan göra i livet. Kan jag hjälpa dig på något vis så givetvis gör jag det!
Jessi:
Tack finaste, finaste du. Det är sådana som du som skall jobba med människor.

glömt mig?

Nu har min läkare, utan att meddela mig gått på semester tills den 7 juli, och lämnat mig utan recept på mina små piller som hjälper mig att sova. Undrar hur han skulle må om han fick vara vaken en vecka? Trevlig semester på dig Herr överläkare. Hoppas du har det riktigt skönt och vilosamt under din ledighet.

Broderiet finns att köpa på www.fuldesign.se. Funderar på att köpa ett par för jag kommer att ha några timmar över att fördriva..nattetid.

Reklam på bloggen

Jag har funderat mycket över om jag vill ha reklam på min blogg. Pengarna skulle isåfall gå till änglaflickorna Antonia och Gabrielles insamling. Den går till den perinatala forskningen och till omhändertagandet av änglafamiljer i sorg.

(Läs mer om den på http://www.mammamelissa.blogg.se/, där kan du även skänka pengar) . Så, medans jag funderar ut hur jag skall lösa det på bästa sätt passar jag på att göra lite egen reklam för mina vänner.

En bild på änglaflickorna Antonia och Gabrielles träd, dom har sin insamling här: http://www.mammamelissa.blogg.se/

Semester

Nu har min semester börjat . Vi skall åka till stugan vid den andra kusten nästa vecka. Sen skall vi tillbringa några dagar i Borås, och sedan blir det kusinträff i Göteborg. Efter det får vi se lite vad vi hittar på. Självklart vill vi försöka hälsa på storebror+sambo i Huvudstaden, och så får vi se om det blir någon mer liten resa. Pga. att försäkringskassan inte vill ge mig några mer pengar så blir det budget semester i år. Men det viktigaste är ju att jag och Martin får vara lediga tillsammans. Så nu lämnar vi snart Blekinge för ett tag och bloggandet blir nog bara sporadiskt över sommaren. Men lite skall jag ändå försöka uppdatera! Fin sommar på er allihopa, hoppas vi ses här snart igen. Kram Jessi -änglamamma.

Foto: Min nya lilla kompis Ellen Dahl, 11 år & blivande(?) fotograf.

Mios hjärta

Nu är Mios hjärta färdig-glaserat, och ligger i vårt kryddland, precis utanför dörren. Det passade bra där, och är det första ögonen faller på när man går mot vår ytterdörr. Precis som det var tänkt :-) Jag tror jag skall fortsätta med keramiken, för det var mysigt att sitta och greja med leran, rogivande.

doktor försäkringskassan

Idag fick jag brev från föräkringskassan där dom berättade att dom erhållit mina läkarintyg för 50% sjukskrivning denna månaden ut. Detta visste jag ju redan eftersom det är jag som skickat dom. Vidare berättar dom i sitt brev att ;

"utifrån det medicinska underlag som finns nu, bedömer försäkringskassan att det är tveksamt om din arbetsförmåga är nedsatt i en sådan omfattning som gör att du kan få sjukpenning efter 1 juli. "

Detta är ju fantastiska nyheter, försäkringskassan har inte bara blivit utbildade läkare, utan nu kan de även se in i framtiden.De vet att jag är frisk nog att börja arbeta heltid 3 månader efter min sons död, födelse och begravning. Ja det säger jag, nästa gång jag undrar över min hälsa skall jag inte gå till vårdcentralen mer. Självklart vänder jag mig till försäkringskassan, för de som jobbar där sätter sig över en överläkares utlåtande om mig, och måste ju då vara en bättre och mer kompetent läkarperson. DESSUTOM besitter han förmågan att se in i framtiden. Ultimata doktorn. Det är ju bara att ringa honom och kolla....Han vet ju allt!!

"- Goddag herrförsäkringsläkareperson, jag tänkte åka utomlands om fyra veckor, kan inte du bara höra på mig över telefon hur jag kommer att må då? -Ingen magsjuka eller nåt?? Nähä nån förkylning då? Inte det, Sorgen efter min son då?-..bara bra där med säger du..! Okej jättebra då vet jag ! Tack ska du ha!"

Midsommarson

Jag har blivit hedersmoster igen! På Midsommarafton blev Jennifer storasyster till en liten Elias. Eller liten och liten..4.420 vägde han och var 54 cm lång! Träffade honom idag, ca 24 timmar gammal. Han var så himla fin och så lugn och go. Mycket svart hår och stora fötter. Sötnosen!! Tyvärr var inte storasyster hemma, jag hade velat ha en syskonbild här på bloggen, men jag får ordna det sen. Det var så kul att få se honom äntligen, vi har ju väntat på Sofias bebis lika länge som vi väntat på vår Mio. Och det var lite svårt att träffa dom med, vi skulle ju gjort detta ihop! Så mitt i lyckan över deras lille pojke blir man också avundsjuk på situationen, vi skulle ju också så förtvivlat gärna vilja ha vår Mio hos oss. Men nu får vi klämma dubbelt så mycket på den här lille godingen istället.
Stort grattis till hela familjen !!!

Här gosar jag med lillkillen för första gången, ca 1 dygn gammal.

Midsommar

Imorgon åker vi upp till Borås för att fira midsommar med några vänner som bjudit oss till fest. Skall bli mysigt, återkommer till bloggen efter helgen. Glad midsommar på er alla! Kram J

Foto :Ellen Dahl

En änglamamma till.

När jag läste min gästbok idag så hade jag fått ett meddelande av en nybliven änglamamma:

"Hejsan..beklagar sorgen....vi miste vår son den 6/6-09"

Jag blev så obeskrivligt sorgsen över att det var ännu ett litet mirakel som var tvungen att lämna oss på jorden, och bli ett änglabarn istället. Känner med er, och tänker på er.

Skickade lite änglapost till min son i himlen:

"Mio, idag fick jag veta att det har kommit en ny fin liten änglapojke upp till er i himlen. Han kom den 6/6 - 09 , jag vet inte hans namn, men det vet säkert du redan. Lova mig att du tar väl hand om honom och visar honom allt vackert och skojjigt man kan hitta på i himlen. Och visa honom molnet ni kan sitta på och titta ner på oss änglamammor och pappor. Berätta för honom att det varma och mysiga han känner i sin änglakropp är kärleken från dom som älskar honom här nerifrån jorden. Och berätta för honom att när vi andra är klara med våra uppdrag härnere på jorden så kommer vi upp till er så att vi alla får vara tillsammans igen.

Så säger jag samma sak till hans mamma härnere på jorden. "

Och till hans mamma vill jag även hälsa;
Om du vill ha någon att dela ditt mirakel och din stora sorg med, ...så finns jag här.
Du kan fråga och skriva vad som helst, missradiobar@hotmail.com är min mailadress.

En stor varm kram till dig, jag tänder ett ljus på Mios hylla för din son ikväll.

Jessica ,änglamamma sen 28/3 -09

79 dagar utan dig, Mio

Idag har det gått 79 dagar sedan vi fick se dig för första gången, och sista. Vårt möte blev samtidigt ett avsked, och det fantastiska blev även det mest fruktansvärda. Och från den dagen kommer det alltid att fattas något i mitt liv. Det kommer bättre dagar, och sämre. Ljusare dagar och svarta. Dagar som idag när tårarna bara rinner, och dagar som den igår - när solen skiner och din pappa får mig att skratta. Det finns dagar i färg som kommer med nya utmaningar och äventyr, och så dom svartvita dagarna när ingenting tycks ha nån mening. Det enda som ger mig lite ro är vetskapen om att du iallafall har det bra i din himmel, Mio. Fast vi saknar dig härnere på jorden, så oerhört mycket, älskade lilla du.

Hjärtat du fick av din mamma och pappa på din namngivning och begravningsdag. 9/4.-09

tillminneav

Fick ett litet tips av en vän om en sida där man kan skriva en liten minnesrad om nära och kära som man förlorat här på jorden. www.tillminneav.se
Mio fick en plats där idag, med hälsning från sin mamma och pappa.

Guldäpplen?

När jag för första gången efter Mio död och födelse, besökte förskolan jag jobbar på, tog två av mina kollegor mig åt sidan. De berättade att föräldrarna hade lagt ihop och ville ge mig en liten present för att visa sitt deltagande. De öppnade dörren till förrådet, och där stod ett äppleträd! Vilken underbart fin tanke! Det är nu planterat i vår trädgård och ser ut att må bra, för igår när jag tittade närmare på det hade det redan börjat få flera små äpplen på grenarna!

Det är väldigt spännande, kanske blir det guldäpplen på det?.... precis som i sagan om Mio.

Mios träd

minus på energikontot

Nu är jag tillbaka på mitt jobb och arbetar 50%. Jag trivs ju så bra med både mina goa arbetskollegor och alla fina barn, så det är jätteroligt. Men oj vad jobbigt. Det går åt mycket mer energi än vad jag har för tillfället och idag var jag så tom i hjärnan när jag slutade att jag inte ens kunde ta mig hem. Fick sätta mig och dricka kaffe och äta en av L:s goa kakor för att få lite sockerenergi till hjärnan, så jag kunde hålla koncentrationen länge nog för att våga sätta mig i bilen och köra hem.

Jag förstår uttrycket "minne som en guldfisk" för om jag hade fått en rund glasskål att simma runt i så hade jag, som jag kände mig idag, simmat vilse efter ett varv och sen tillbringa nästa halvtime eller så med att undra var jag är, och om jag inte sett den stenen förut.

Det är ju jättejobbigt att få barn säger alla. Och det är jättejobbigt att inte få barn också. Här radar jag upp några saker som suger energin, den lilla jag har, ur mig.

• Man skall skriva mail till Libero och Pampers och be dom sluta bombardera en med reklam och gratisprover för att man inte har ett levande barn som behöver dessa produkter.
• Man skall vänligt men bestämt tacka nej till telefonförsäljare som vill sälja tidningen föräldrar och barn, och svara på frågan som följer efter mitt -Nej jag är inte intresserad. ..frågan som ställs av en försäljare med vänlig stämma - Varför då om jag får undra? Och när jag svarar på frågan skall jag tvingas lyssna på deras "jag beklagar" -samtidigt som jag vet att dom ångrar att dom frågat.
• Man får skämmas för att man inte tittar folk i ögonen när dom pratar med en, eller plötsligt tappar tråden mitt i en mening, eller ännu värre , helt glömmer av vad nån pratat med mig om.
• Man skall klä på sig varje dag, med kläder som skall tvättas. Man skall göra sig extra fin för att ingen skall viska bakom ryggen på en, "vad sliten hon ser ut!" Och folk tittar konstigt på en när man har solglasögonen nedfällda inne i affärer, för att dölja dom rödgråtna ögonen, eller bara för att gömma sig.
• Man skall behöva jaga sin läkare i två veckor innan han behagar svara, man skall inte bli trodd av en försäkringskassa som säger olika saker beroende på vem man pratar med. Man skall komma ihåg att skicka massa papper hit och dit och man skall betala sina räkningar i tid, fastän inkomsten kommer i otid.
• Man får inte sörja sina barn mer än 2 månader på försäkringskassans bekostnad.

Ja många energitjuvar finns det för oss människor med sorg/krisreaktion. Det är tur man är halvtidssjukskriven så man hinner med att göra allt jobb och alla ärenden som man egentligen inte orkar med.

*Tur det finns goda saker med, energi & glädjetillskott. För mig kommer dom i blandad form, har försökt samla nagra av dom här som en liten buffé.

Våra fina familjer och våra vänner. Solen som går upp på morgonen. Alla vackra träd och blommor som förändras varje dag. Glädjen man får av barn. Sån musik som det känns som någon skrivit direkt till mig. Mina charliebears. Andra människor med stora sorger som delar dem via bloggar & nätverk för att hjälpa andra.Kattungar.Blommor.Människor som gör vackra osjälviska saker för varandra. God mat och gott vin. Alla dikter, sms, kort, kramar, tankar och gåvor vi fått, som får oss att känna oss mindre ensamma. Inbjudningar till roliga saker som vi inte behöver tacka ja eller nej till, plats finns för oss, så vi får gå om vi orkar.Havet.Svenska jordgubbar. Tro- hopp -kärlek. Och tankarna på att vår änglason Mio har det fint däruppe i sin himmel, och att vi såsmåningom kommer att få ses igen.

numret som fattades

När blanketterna till Eu valet trillade in så frågade min sambo mig om jag tänkte rösta. Jag svarade att jag inte visste, för jag är så dåligt insatt i ämnet. Vi tittade på blanketterna för att se var vi skulle gå och rösta, om vi nu bestämde oss för att göra det. Då såg Martin att vi hade nästan likadana röstnummer, fast det fattades ett emellan oss. -Jag undrar vem det är som snikit sig in emellan oss, skojade Martin. Jag sken upp och fattade med en gång,- Det är ju Mio som är här mellan oss, sa jag och log. -Ja, sa Martin, såklart det är !

Jacks dag

Jag är bonusmoster åt den sötaste lille kille man kan tänka sig, och i Lördags, när vissa firade Nationaldagen, firade vi Jack. Det var nämligen hans namngivningskalas och hela familjen träffades i Malmö hos min bonus-syster och hennes sambo. Det var en jättefin dag på alla sätt, men också svår både för mig och min älskade M. Det blir så uppenbart att det är någon som fattas när vi alla träffas för att fira en högtid tillsammans. När Jacks mamma dessutom läste denna vackra och känslosamma dikten för sin son, fick jag kämpa med allt jag hade för att inte bryta ihop och förstöra Jacks fina stund. Det satte verkligen ord på vad föräldrar känner för sina barn, men också på allt vi gått miste om.

Du älskade barn
Så kom du då till oss, du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig, och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara.

Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara.

( av : Jessica Marie Nilsson)

Vad fick då Jack i namngivningspresent av sin bonusmoster+ man, och änglakusin Mio?? En Charlie bear (http://www.kurragomma.nu/) förstås, Mio har ju fått en, och det skall vara rättvist. :-) Här är huvudpersonen för dagen med sin stolta pappa och charlienallen Ade.

(P.S.Hoppas ni killar inte har något emot att vara fotomodeller här, isåfall är det bara att säga till!)

Mios pappa

Ibland får jag välmenta kommentarer om att det är förmodligen svårare för kvinnan när ens barn dör. Jag respekterar den tron, men i vårt fall sörjer vi vårt barn lika mycket oavsett om vi är Mios mamma eller pappa.

Här tänder Mios pappa ett ljus i minneslunden för vår son.

Drömjobb

Idag blev jag erbjuden ett drömjobb. Kulturskolan har sång och läs-stund för små barn på biblioteket i Karlskrona. Dom letar med ljus och lykta efter någon som kan både sjunga och spela gitarr. Det kan jag ju göra, iallafall på en nivå som en ettåring uppskattar. Dessutom har jag ju min pedagogiska utbildning. Ja det hade varit ett drömjobb. Om jag klarat av att ta mig an ett nytt projekt nu. Men jag fick tacka nej. Nu skall jag klara av detta först. Ett mardrömsjobb.

Skitförsäkringskassan

Så då sitter man här i upplösningstillstånd..igen.. Nu skall försäkringskassan bestämma vilka tider som passar bäst för mig att arbeta. Jag har precis samlat mod och kraft att försöka börja arbeta igen ,50 % . Jag har själv tänkt igenom hur mina sorgedagar ser ut, och hur jag mår genom veckorna som går. Jag har funderat på vad jag klarar och inte. Och tillsammans med mina arbetskollegor (..som varnade mig för att förs.kassan skulle göra såhär..) gjort upp ett schema som innebär 2-3 heldagar i veckan. Det innebär att jag har färre "måsten" på en vecka, det innebär att jag har lättare att få tid för samtal/möten/läkarkontakt. Det innebär att jag kan undvika att arbeta när det är stora utflykter, sommarfester och andra tillfällen som kräver mer av mig, vilket känns bra just nu. Det innebär att jag har fler dagar att vila. Men det "normala" när man är halvtids sjukskriven är att man arbetar halva dagar. Jag sa till henne att det inte finns något normalt i den situationen jag befinner mig och att det är inte ryggont vi pratar om här. Men hon bara pratade på hur dom brukar göra.

Det kändes för mig som att jag kan klara av det. Nu vet jag inte. Om inte min läkare lyckas/ vill skriva ett läkarintyg som gör att försäkringskassan går med på detta så vet jag inte vad jag gör.

Varför skall man behöva bråka om sånt här nu? varför skall det vara så krångligt och omständigt?Varför verkar försäkringskassan tro att jag är hemma för att jag har så kul härhemma?, och att jag gärna lever på den feta lönen som dom betalar ut.
Att jag dessutom sitter här hemma och smider planer över hur jag skall lyckas lura dom mest. För jag har inget annat att tänka på just nu.

En liten vers

Det finns en liten dikt som jag lärde mig i tonåren, som dyker upp i huvudet på mig emellanåt. Den går såhär;

Jag önskar jag var liten igen,

och hade mina drömmar kvar.

Jag önskar jag inte visste,

hurdant livet verkligen var.

~

Att livet var vänligt och vackert,

ja det tog jag då för givet.

Jag önskar jag var liten igen

och fortfarande trodde på livet.

Ja , visst saknar man barndomens sorglöshet när livet är tungt. Även om vuxenlivet också har sina fördelar.