..har smärtan varit otroligt fysisk. Saknaden är som ett stort hål och vi har så påtagligt längtat efter att hålla dig i våra armar. Det har känts så otroligt starkt att det saknas en här. Timme för timme tar vi oss framåt med hjälp av varandra och med hjälp av Er. Mios bord har idag blivit ännu finare , prydd med vackra kort och blommor som ni sänt oss. Över 200 personer har idag varit här och läst om vår sorg och om vår lille son.. det är stort för oss.
Så tack, tack, tack !! Ni gör så att dagen på något vis går framåt.
Martin & Jessi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Jag hoppas och tror att ni känner min medkänsla i er djupa sorg efter er lille Mio.
Jag måste säga, vilken uppslutning ni har!!!! Kanke helt enkelt för dom ni är!!!! Ta till er detta - det är ni värda - och lille Mio!!!
Jag äslar texten till Mio min Mio - ännu mera nu. pappa här är du och Mio!!!!
Genom rosengården med de silverpopplar går jag med
min fader, håller hårt hans hand
och från det högsta trädet
hör jag en ensam fågel
sjunga om det grymma, landet utanför
och mitt hjärta darrar när min faders röst jag hör
Mio, min Mio
Över rosengården
börjar det att skymma
och jag ser min fågel
svinga sig mot skyn
på sina breda vingar
flyger den rakt mot himmlen
Flyger mot det svarta, landet utanför
och mitt hjärta darrar, när min faders röst jag hör
Mio, min Mio
Mio, min Mio
Jag är glad för att ni har fått lite extra besök;.)) Säg bara till om det är något annat jag kan göra...
Det du nu känner är amputationssorg... den är fruktansvärd i början, men helt normal!
Vi tänker och känner med er... Så otroligt fin er lille Mio är.. Kramar från Marie och Henke
Hej!
Läste din väns Melissas blogg och tänk dig att Mio ingår i ett litet änglaband.
Han år säkert en hejare på gitarr.
Tänker på Er.
Kram Anette
Hej
Tittar in med de allra varmaste kranarna till dig och din man. Hittade hit via Melissa.
Jag beklagar er sorg så oerhört mycket.
Kram Åsa
Om du vill så kan du gå in på min bilddagbok, jag skrev en dikt till Mio.
Ni gör det om ni orkar, ni kan tyvärr inte kommentera där...
Men ni får gärna läsa.
Älskar er så oerhört mycket!
Kram Jenna
Jag tänkte att jag kan lägga in min dikt här:
Till dig, min kusin Mio...
I put a rose on your grave...
I want you to save...
One memory of me...
That you and I will be...
Together one day...
So please say...
In heaven we will meet...
You will save one seat...
For me, I will come to you...
I am sure I will do...
One day I will see your eyes...
Up in the skies...
Won`t say goodbye now...
I will make a bow...
And say "I´ll see you soon, I need to stay a little longer here..."
And you will answer "Yes, see you up there..."
Av: Jennifer
Kramar om er, inga ord är till tröst. Kram kram
Jessica & Martin,
en timma i taget, en dag i taget.... så går tiden.
Mio har ett så vackert bord. Vi tänder ett litet ljus för Mio och er på kvällen.
Kram på er från kusin Sara
Tänker på er..Finner inte ord..Vad säger man..Gråter med er..
Kram Elisabeth o Jonas
Blott en dag, ett ögonlick i sänder... Du är en fantastisk mamma och Martin är den bästa av pappor. Mio kom, han stannade inte så länge som vi alla önskade, men han kom! Till sin mamma och pappa och till oss som finns runt er familj. Den tid som är nu är så värdefull, du är en skicklig fotograf och dina/era bilder visar med mycket kärlek er vackra son. På jullovet jobbade jag och då träffade jag en liten Hanna 4 år. Hon satt vid ett bord tillsammans med sina kompisar. De målade. Plötsligt säger hon till de andra barnen "Först fick mamma och pappa Kevin. Men han dog. De blev jätteledsna! Men sen kom jag och min syster så nu behöver de inte gå själva till graven mer."
Du känner inte mig, men jag trilade in här via mammamelissa.. Jag blir så ledsen när jag läser sånt här.. Det är sånt här som bara inte får hända.. Planerar själv för barn, men blir så rädd för vad som kan ske.. Sitter med gråten i halsen å förstår att ord inte kan hjälpa er så långt.. Men jag tänker på er och Mio är ett så fint namn på en underbar änglapojke.. Massa kramar till er Malin från Stockholm..
Ord kan inte få sorgen att försvinna men dock kan det lätta på den. Hittade din blogg via Melissas och skickar en massa styrkekramar här ifrån. *vinkar lite lätt upp mot himlen*
Skicka en kommentar