Änglaföräldrar

I veckan har vi varit på möte med andra änglaföräldrar, en barnmorska och en präst. Jag och Martin hade inte så mycket förväntningar alls när vi gick dit, men det kändes jättebra att vara där. Även om man naturligtvis hade önskat att ingen skall behöva vara med om att förlora sina barn så var det fint att träffa andra människor som faktiskt förstår hur man har det. Det var skönt att kunna berätta sin historia precis som det var, och det kändes skönt att bli riktigt lyssnad på av människor som vet... För första gången sedan Mio föddes och dog så kände jag mig inte konstig och annorlunda, utan här fick jag vara en som alla andra. Här var alla änglaföräldrar. Inte bara vi.

Varma kramar till er alla med små eller stora änglar däruppe i himlen.

Idag fyller vår son 5 månader...

Papparadio

För ett tag sen blev vi kontaktade av Sveriges radio P1. De skulle göra en dokumentär och frågade Martin om han kunde tänka sig att vara med i egenskap av änglapappa. Journalisten ville nämligen visa fler sidor av att bli pappa än enbart den traditionella. Självklart ville min Martin, Mios pappa gärna vara med och berätta sin historia. Programmet heter Pappastrategier och kommer att sändas på P1 den 12 / 9 klockan 14.03. Tack älskling för att du orkade vara med, och tack Sveriges radio för att ni väljer att belysa även vår sida av föräldrarskapet.
(Det kommer även finnas att lyssna på på webben sen, återkommer med adressen dit.)

Nu på söndag kommer även Mammamelissa (mamma till Antonia och Gabrielle) vara med i programmet Verkligheten i P3 kl 20.00, och prata om hur det är att vara änglamamma.

Här är änglapappan och änglamamman på en strand i somras. De är starka och modiga och berättar sina historier om barnen som så få vågar tala om. Antonia, Gabrielle och Mio har föräldrar de kan vara stolta över!

Mios solros

Jag har tidigare berättat om mitt kryddland utanför ytterdörren. Det enda land som jag orkar hålla iordning på. Där finns ett fint fågelbad som en f.d kollega gjort, en keramik dekoration som en annan vän gjort, och Mios vita keramik hjärta som ligger där mitt i och glänser i solen. Jag har planterat timjan, lagerblad, kinesisk gräslök, oregano, basilika, salvia, citrontimjan och lavendel. Jag har dock INTE planterat den här, som kom upp mitt i landet i augusti, en och en halv meter hög... precis bredvid Mios hjärta.

Mios solros som ståtar i kryddlandet, fotograferad av Ida Jogeland

tack..

..för att ni delar med er med era tankar. Vill bara förtydliga att det är inte så att någon behöver känna sig "träffad " av mina frågor. Detta är funderingar jag har delvis utifrån hur jag själv agerat innan, hur jag och andra med sorg blir bemötta av omgivningen-både positivt och negativt, samt utifrån saker jag hört berättas av andra. Kanske är det bra att ibland tänka efter hur man är mot sina nära och kära, och även mot sina medmänniskor som inte är i ens absoluta närhet. Jag vet att jag till exempel först inte "vågade" höra av mig till en före detta jobbarkompis när hon fick ett svårt besked för något år sedan. Jag anser heller inte att jag stöttade min bästa vän tillräckligt när hon fick cancer. Idag hade jag agerat annorlunda. Det betyder att man lär sig av livet och erfarenheter. Jag kan inte kräva att någon annan skall veta vad de skall göra. Men man kan ju önska att de försöker? Jag har innan i bloggen skrivit och tackat alla er som gjort fantastiska saker för oss, därför vill jag också belysa att det finns en annan sida.
En fin levnadsregel tycker jag är är att man skall behandla människor som man själv vill bli behandlad. En fin vän för just mig är en som man både kan dela skratten och gråten med.

om sorg och vänskap

.. läste Melissas blogg idag och det väckte lite tankar hos mig. Jag tänkte ställa några frågor som ni som läser kan fundera över, och gärna reflektera över här i mina kommentarer. Jag vill gärna veta hur ni tänker runt detta, både änglamammor och jordebarns mammor och pappor och ni alla som läser här.

--Jag delar in vännerna i nära vän, vän, kompis och så de i ytterkanten -bekanta--

Fråga 1
Ponera att du har en nära vän som du har varm och fin kontakt med under många år, tänk sedan att ditt barn dör i,; låt oss säga plötslig spädbarnsdöd, som i vårt fall. Har man som din vän rätt att bara försvinna helt, inte höra av sig med varken telefon,besök, ett brev eller sms? ...ett mail?? Gör man så om man är en vän? Och om ni tycker att man kan göra så, utveckla gärna det med skäl som ni anser gör det okej.

Fråga 2
Du har en vän som du jobbade ihop med för ett par år sedan och tyckte mycket om ni ses inte på ett par år, du får höra att hennes barn dör. Gör du något, eller tycker du att det är för långt bort ifrån dig för att skicka ett deltagande meddelande, en blomma eller en hälsning.?

Fråga 3
Du har gått igenom massa svårt i ditt liv, en kompis råkar ut för det fruktansvärda att få begrava sitt barn. Struntar du i att finnas där för att det gör för ont i dig själv?


Jag ställer frågorna till er idag... hoppas på många svar och så skall jag reflektera runt detta igen om ett par dagar. Jag har nu en ganska klar bild om vad jag tycker, men den kan ändras av era infallsvinklar. Så varsågod och skriv ner era tankar. Tack ! Jessi

orken räcker inte till..

Nu är jag inne på min andra jobbvecka. Jag är ju tillbaka på heltid, och vi har massa nya inskolningar på vår förskola. Jag trivs jättebra på mitt jobb, men det tar för tillfället all min energi. Så när jag kommer hem så blir det lite mat, umgås lite med Martin, och så i säng och läsa lite eller kolla lite tv. Min trytande energi i kombination med att vår dator snart är helt slut, ( varenda moment tar en evinnerlig tid, att ladda ner en bild till bloggen tar 10 minuter ) gör att jag inte orkar sätta mig och blogga så ofta. Jag tycker det är synd, för jag tycker mycket om att skriva och lägga in bilder här, men när det inte fungerar och bara hackar sig blir jag tokig. Det blir en ny dator i höst nån gång, förhoppningsvis, och då blir det mycket lättare. ..såå nu vet ni varför jag uppdaterar mig så dåligt. Hoppas ni fortsätter kika in emellanåt ändå, jag tycker om att ha er på besök. Kramar J

Bröllop, del 5: Kyssen

The sound of a kiss is not so loud as that of canon,

but its echo lasts a great deal longer.

( Oliver Wendell Holmes 1809-1894)

Fotograf: Ida Jogeland

bortskämd...

...åh vad jag/ vi blivit bortskämda den sista tiden. När vår Mio föddes och dog, när vi hade hemligt bröllop, och nu när jag fyllt år. Ni anar inte hur mycket vackra ord, tankar och omtanke som givits. Ni kan kanske föreställa er lite när jag berättar att det kommit över 50 kort, brev och hälsningar i brevlådan. Det har kommit blommor, nallar, cd-skivor, collage, handgjorda kort och egenskrivna eller uppletade dikter och verser. Vi har fått resecheckar, resepengar, äppleträd, och buskar. Vi fick till och med en spade att gräva ner växterna med... (dom visste ju att vi var "sta bor".) Vi har fått en lampa som vi länge önskat oss och en handgjord klädhängare.

Jag har fått smycken, änglar och ljusstakar. Jag har fått en fin skylt med mitt namn på, och böcker om sorg och tröst. Vi har fått flipperspel att roa oss med och en cool elgitarr till låns. Vi har haft en hel skara människor här som gjorde vår bröllopsdag helt fantastisk. Jag har fått "tillbaka" min gunghäst som jag hade som liten, men givit till en väldigt kär liten person.Vi har fått presentkort på massage, en vacker ljuslykta, en trädgårds lampa & en helt fantastisk tavla som en vän målat.Vi har fått dala hästar, en vacker hjärt-skål, en trasmatta som är handvävd och en terassvärmare till vår nya altan. Vi fick en låda med massa goda delikatesser och en vacker tårta.Vi har fått hjälp och stöd av människor som gått igenom liknande saker.
Vi har fått massa fina gåvor, tankar och gärningar. Det är säkert något som jag glömt att nämna. (påminn mig gärna isåfall så det kommer med här!) Vi vill bara säga tack. Det betyder så mycket för oss att veta att ni bryr er, att ni tagit er tiden att skicka ett kort, eller en kommentar, en present, givit oss ett besök eller en hjälpande hand. Vi skall försöka betala tillbaka. Vi kommer att finnas här om ni behöver oss.

Jag kommer även att använda mig av uttrycket "pay it forward" det vill säga att jag tackar Er genom att hjälpa vidare. När det dyker upp någon som jag kan göra något för så kommer jag att göra det. Att finnas där, och att ge lite av sin tid för att göra någon annans tillvaro lite bättre, det är den finaste gåvan man kan ge. " Om alla i världen hade hjälpt en person, hade alla också blivit hjälpta en gång."

Ni har alla en stor plats i våra hjärtan. Kramar, Jessi & Martin

P.s vill ni stödja forskningen om våra barn som lämnat oss alldeles för tidigt och kanske förhindra att fler föräldrar behöver gå igenom det som vi behövt göra, gå in på http://www.mammamelissa.blogg.se/ och gå in på flickornas insamling( uppe till höger) och ge bort en liten peng. Det är en fin present till oss, till Melissa med familj, och till de som i framtiden kan få hjälpen innan det är försent.D.s

Bröllop, del 4 - Bukett & ring

Jag hade tre kallor som brudbukett, och valde en enkel ring i vitguld med en diamant i mitten.

Fotograf: Ida Jogeland

Mio, min Mio.

Hej lillskrutten däruppe i himlen. På sista tiden har jag inte skrivit så mycket om dig här i bloggen, men tänkt desto mer på dig och tiden vi hade ihop. Ibland känner jag att jag vill ha dig och mina tankar lite för mig själv och en sådan tid är det nu. Det betyder ju inte att du inte finns hos mig hela tiden, inte heller att du är på något vis bortglömd eller åsidosatt. Du är ju älskad högst av allt och det tror jag du vet.

Din pappa och jag har ju gift oss ! Vi hade ju egentligen planerat att gifta oss som en överraskning på ditt dop, och det kunde vi ju inte göra nu, men du var i högsta grad med oss under hela vår fina dag. I det vackra vädret, i alla fjärilar, i den lätta sommarbrisen och mest av allt i kärleken mellan mig och din pappa. Tack för att du kom till oss, älskade du.

Din mamma

hemma!!

Nu är vi hemma i soliga Kuggeboda igen efter ett par fantastiska dagar i Stockholms skärgård hos min bror och hans goa sambo. Vi fick en fantastisk välkomstmiddag med oxfile´och rosa champagne!!! Sen har vi ; badat och solat på deras brygga, åkt r.i.b. båten in till gröna lund och strosat där en kväll& åkt karusell. (Och jaaaaaaaa, vi åkte kärlekstunneln.) Vi har också ätit frukost på lite olika mysiga bagerier ute på öarna. Vi har träffat en god vän som bor på grann ön, och så har vi badat hot tub med utsikt över djuröviken. Vi har också varit på Vindökrögen och ätit gott, desserten var till och med för god! Det är säkert... man kunde inte sluta äta och den var jättestor. Så vi mådde illa allihop efter den citronmarängpajen. Men gudomlig var den!!

Min brors sambo A hann också introducera oss för geocashing, så vi var ute med gps och fick gå på skattjakt! Spännande, måste köpa hand gps nu! Läs mer på www.geocashing.com

Sååå nu är vi hemma igen och jag skall fortsätta blogga mina kapitel om bröllopet.

Stockholm

Nu åker vi till bror i Stockholm ett par dagar, på lite minisemester. Ha det gott sålänge!
Herr & fru Ohlsson

Bröllop del 3: Maten

Ja vi ville ha det avslappnat och mysigt, och när det kom till maten ville vi ha något praktiskt, så att ingen skulle behöva springa och fixa under tiden vi skulle äta. Så Jeanette gjorde två olika sorters smörgåstårtor, en med lax och räkor och en med lite blandat på. Smidigt och fantastiskt gott !

Smörgåstårte- och bröllopstårtekock: Jeanette Hederdahl

Bröllop del 2 : Tårtan

Här är vår bröllopstårta, gjord av syrran Jeanette, beställ av henne om ni behöver!! Hon är superduktig, gör vansinnigt goda tårtor och smörgåstårtor. Vår tårta var med hemkokt vaniljcreme och hallon/jordgubbs mousse emellan, jättegod, inte för söt utan frisk och fräsch. Och uppepå var det små söta jordgubbar och spritsad grädde.Visst är den fin!

Här skär jag och Martin bröllopstårtan i partytältet i vår trädgård.

bröllop i trädgården...

Igår bjöd vi en liten klick nära och kära på fest hemma hos oss i trädgården i kuggeboda. Vi överraskade sällskapet med att gifta oss, barfota under björkarna, med prästen vi lärt känna från sjukhuset. Till tonerna av Staffans sång & gitarr, och i goda vänners lag, hade vi en underbar dag och kväll! Tack alla som hjälpte till att förgylla vår dag, och tack för alla lyckönskningar. När bilderna vår fotograf tog anländer skall jag lägga ut lite fler, tills dess så har vi några bilder som togs med vår kamera.
Kram från fru Ohlsson