glasyrbestyr

Ja när jag började keramik kursen så uppstod vissa problem. Problem 1 bestod i att du måste komma på vad du skall göra. Problem 2 var inte det man tror, att göra själva saken i lera, utan glasyren. Det är svååårt. Tänker inte ens ge mig in på att beskriva alla moment som behövs för att få till en bra glasyr utan nöjer mig med svååårt. Så halva min tankeverksamhet som jag nyttjar för min kurs går åt till att underlätta eller undvika glasyren. Skålen ni ser på bilden nedan är otroligt lätt att göra, en femåring klarar det utan problem. Glasyren på den är dock en ren och skär lyckoträff. Eller newbeginnerluck som Mr. Miyagi i "Karate kid" skulle sagt. Tavlorna är dock lite känsligare. Det är mitt eget påhitt, ( vissa kallar det design ) småtavlor, ca 1 dm höga som ser lite olika ut men som man med fördel hänger flera tillsammans. När jag började göra dom fastnade jag helt och började gilla deras små personligheter. Det enda som var svårt med dom var att dom skulle vara lite olika tjocka och inte helt symmetriska. Ett problem för mig som är perfektionist med vissa saker. Det skar i mig när jag bucklade till de perfekta kvadraterna jag skurit ut. När jag sedan skulle glasera dom vågade jag inte. För risken är stor att man förstör sakerna. De fastnar i ugnen, spricker, glasyren rinner ut, det blir för tjockt, för tunt, det rinner, blir fel färg, ... ja sätten att sabba ett keramikalster med glasyr är många. Och jag var lite kär i mina småtavlor. Som tur är hittade vi en annan variant som man bara målade på. Skitbra. Nu skall jag bara göra småtavlor :- ). Och ja, Sara det går bra att beställa. :-)

P.s nästa vecka skall jag försöka dreja. Kan gå hursomhelst. Återkommer med utvärdering.