gottigott!

Ja temat på maten till helgens fest var plockmat. Små godbitar man kan äta många av. Så jag gjorde likadant med desserten, eller desserterna skall jag säga. Det var vaniljpanacotta med hallon och blåbär, frusen polka-visp, chokladmousse, after eight, mörk choklad och så ulles saffranspannacotta med passionsfrukt. Serverades i snapsglas. Allt i små små portioner. Så man kan smaka många :-) Det skulle varit en halloncheescake i små kuber och mini chokladbollar också fast de rationaliserades bort när antalet gäster reducerades, men det fanns så det räckte ändå!

Mumsiga smådesserter är ett smaskigt tips !!!

Nåt recept ni undrar över?? bara skriv så fixar vi det!

Tokroligt!

Ja vi hade verkligen tokroligt på festen, det serverades smårätter, tilltugg och dessertbuffé. Vi hade musiktävling, som Ulle fixat, med 100 ihopmixade låtar från 80-90 talet. Vi dansade , sjöng och flamsade :-) Framåt natten åkte singstar fram och det är ju tur att man inte har några grannar som klagar. Tack alla goa för en toppenfest !!, och extra hjältepoäng till er tre som trotsade snöstormen och kämpade er hit från Borås trots att ni hade vädergudarna emot er.

Några highlights från kvällen, och ja det går bra att använda ett vanligt stearinljus som mikrofon :-)

tjejfest!!

På lördag kommer massa goa tjejkompisar och partajar hos mig. Det kommer ett gäng från Borås och så blir det några Blekingebor med. Det skall bli så kul och ikväll har jag fullt upp med förberedelser, imorgon blir det fest nästan hela dan, och på söndag är det ju vilodag :-) Om ni har riktig tur kommer det ut lite bilder från festen här då! Ha en fin helg, det skall jag ha!

footprints..

Footprints In The Sand

One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord.

Many scenes from my life flashed across the sky.
In each scene I noticed footprints in the sand.

Sometimes there were two sets of footprints, other times there was one only.

This bothered me because I noticed that during the low periods of my life, when I was suffering from anguish, sorrow or defeat, I could see only one set of footprints, so I said to the Lord,
“You promised me Lord,that if I followed you, you would walk with me always. But I have noticed that during the most trying periods of my life there has only been one set of footprints in the sand. Why, when I needed you most, have you not been there for me?”

The Lord replied, “The years when you have seen only one set of footprints, my child,

is when I carried you.” "Writer Unknown"

Här gör min man fotsteg i sanden, han har också både vandrat bredvid mig och burit mig genom det svåra vi gått igenom.

Det värmer ettt modershjärta.

Ja det värmer ens modershjärta när man kommer hem till Mios mormor och morfar och får se Mios foton på väggen där bredvid sina kusiner. Det värmer att han får vara med, och att de har modet att sätta fram bilden på vår döda son på väggen. Det värmer att Mios foto stod i stugan när vi kom dit i somras, ditställt av Mios farmor och farfar. Och det värmer att det står foton på Mio på en byrå i vardagsrummet hos Mios faster, farbror och kusiner. Han har en fin familj, vår lille änglapojke.

Det är aldrig eller ytterst sällan någon ber om att få se ett foto på vår son, men i vår närmsta familj ställer de stolt ut fotona på Mio på finaste plats i hemmen.

veckans roliga

Skratt är bra, och då mitt inslag om årets bild 2009 verkade göra succe, så anar jag att ni också tycker om att le emellanåt :-) Så här kommer ännu ett skämt på min mans bekostnad. Stackars honom, men han kan ju inte hjälpa att han är så rolig.

En kall och vintrig veckokväll i Kuggeboda.

Han: Älskling, jag tror jag tar ett fotbad
Hon : Åh det låter skönt, har du handdukar?
Han :Ja, men jag glömde fotsaltet.
Hon: Jag hämtar det! ( hon kilar iväg på lätta ( ?) fötter och hämtar det.)
Han: Tack älskling! ( Ja det är ett himla älsklingande hit och dit, men vi är ju nygifta :-) )
Hon: Ta inte för mycket nu , det är sånt badsalt som bubblar lite.
Han : Ja jag vet att det är det och jag tar inte mycket alls.
Hon : Ok, ha det så gott.


Hon tittar in en stund senare , säger ingenting men hämtar kameran. :-)

-Ja det blev väl lagom med salt älskling! :-)

Städkoma

Jag har en vän som haft mycket att stå i ett tag. Resultatet av det är att det är en jäkla oordning hemma hos henne, något som får henne att må ännu sämre. Då det dessutom har gått ganska långt så vet hon inte var hon skall börja och istället blir det således inget alls gjort. Jag har själv varit i den sitsen för några år sedan och tillståndet fick då namnet "Städkoma" av mig. Jag hade tur då och hade någon vän som ryckte in och gjorde ett ordentligt röj tillsammans med mig. Jag minns hur skönt det var att få ordning, hur en stor sten lyfte från mitt bröst och jag omgående mådde mycket bättre. Så ni vet.. "Pay it forward -tanken... Jag åkte dit igår och städade. Röjde, vek tvätt, möblerade om dammade, torkade lister och dammsög. Vi fick en massa gjort och det var underbart att se hennes lättnad när vi var klara. Som bonus fick vi jättegod mat och vin. Och jag fick hjälpa någon annan, så som jag själv blivit hjälpt många gånger.

glasyrbestyr

Ja när jag började keramik kursen så uppstod vissa problem. Problem 1 bestod i att du måste komma på vad du skall göra. Problem 2 var inte det man tror, att göra själva saken i lera, utan glasyren. Det är svååårt. Tänker inte ens ge mig in på att beskriva alla moment som behövs för att få till en bra glasyr utan nöjer mig med svååårt. Så halva min tankeverksamhet som jag nyttjar för min kurs går åt till att underlätta eller undvika glasyren. Skålen ni ser på bilden nedan är otroligt lätt att göra, en femåring klarar det utan problem. Glasyren på den är dock en ren och skär lyckoträff. Eller newbeginnerluck som Mr. Miyagi i "Karate kid" skulle sagt. Tavlorna är dock lite känsligare. Det är mitt eget påhitt, ( vissa kallar det design ) småtavlor, ca 1 dm höga som ser lite olika ut men som man med fördel hänger flera tillsammans. När jag började göra dom fastnade jag helt och började gilla deras små personligheter. Det enda som var svårt med dom var att dom skulle vara lite olika tjocka och inte helt symmetriska. Ett problem för mig som är perfektionist med vissa saker. Det skar i mig när jag bucklade till de perfekta kvadraterna jag skurit ut. När jag sedan skulle glasera dom vågade jag inte. För risken är stor att man förstör sakerna. De fastnar i ugnen, spricker, glasyren rinner ut, det blir för tjockt, för tunt, det rinner, blir fel färg, ... ja sätten att sabba ett keramikalster med glasyr är många. Och jag var lite kär i mina småtavlor. Som tur är hittade vi en annan variant som man bara målade på. Skitbra. Nu skall jag bara göra småtavlor :- ). Och ja, Sara det går bra att beställa. :-)

P.s nästa vecka skall jag försöka dreja. Kan gå hursomhelst. Återkommer med utvärdering.

keramikterapin

När vår son Mio dog i magen bara några dagar innan beräknad födsel så förlorade livet sin mening. Ingenting var viktigt och det fanns ingenting jag ville göra. Månaderna gick och att sörja tog den mesta av vår vakna tid, vi orkade inte ta oss för någonting. Ändå var det otroligt skönt när man någon liten stund kunde fastna i något , en artikel i tidningen, en vacker låt, en stunds dammsugning, fotoredigering eller mitt bloggande. Jag kände att det var skönt för hjärnan att vila sig lite från alla tankar som bara surrade runt, runt, runt. Då frågade min vän Keramikkonstnären om jag inte ville följa med till hennes jobb och göra något i lera. Lite håglöst svarade jag att kanske senare, jag får se... jag ville inte vara bland folk.. Men hon frågade igen och igen, och så ordnade hon så vi kunde åka dit när ingen annan skulle vara där. Jag följde till slut med för jag ville så gärna ha ett keramikhjärta med Mios namn på att ha i trädgården. Hon skulle göra det om inte jag klarade det men hon ville att jag skulle försöka själv. Vi kom in, satte oss, hon gav mig en klump lera och tog en själv. Hon började visa hur jag skulle göra, jag tittade på hennes händer och mina gjorde likadant. Jag föll i någon slags halvkoma och följde hennes rörelser. Blev alldeles tom i hjärnan och bara lät mina händer arbeta med leran. Så otroligt skönt att bara få vara ett litet tag. Så det blev ett hjärta till Mio. (Det kan ni se om ni går tillbaka och kollar i bloggen.) Jag började på hennes kurs i höstas, och då lovade jag här på bloggen att jag skulle lägga ut några alster. Så det skall jag göra, inte för att jag direkt är någon stjärna i keramik, jag är ju bara nybörjare. Jag lägger ut dom för att de är beviset på att fast jag för lite drygt ett år sedan inte trodde jag skulle kunna tycka någonting någonsin är roligt igen, idag faktiskt kan finna glädjeämnen i min vardag igen.
Några av mina små tavlor, och en skål. Saker som kommit till under min keramikterapi.