Bröllop forts.från aug.

Bröllop del 6: Musiken

Ja att musiken var viktig för mig på vårt bröllop är det väl ingen som blir förvånad över. När man liksom är i branchen själv blir man ju lite kräsen :-) Problemet var dock inte för mig att hitta några duktiga musiker, för det känner jag många, utan någon som kunde liksom göra alltihop. Både sjunga under vigselakten och sedan fixa bästa partystämningen på kvällen. Den personen som jag ville ha fick således bestämma vårt bröllopsdatum. För kunde inte han så blev det ju inte sådär bra som jag ville ha det. Och han är ganska uppbokad vår Staffan, men vi fick ihop det!

Tack finaste du för vacker sång och gitarr under björkarna på Kuggebodavägen. Och tack för den härliga feststämningen du fixade!

Låtarna vi valde till vigselakten var: "Kärleken förde oss samman-Lundell", "Av längtan till dej"-Jinder, "Bröllopsvals från hagen"-Stefan Andersson och "Bröllopsklockor"-Rogefelt

Staffan med gästartist, trummisen Magnus, på hink och maraccas.

Vill du ha en egen Staffan till din fest? Gå in på http://www.staffanmusik.se/

Grått och trist

Ja nu börjar den vackra hösten sakta övergå till den mörka, kalla och grå tiden. Ungefär som jag känner mig på insidan. Grå. Även om det gnistrar fram ljusglimtar ibland, och det finns många dagar som är bra så undrar jag ofta om jag skall förbli på detta viset. Kommer det alltid att kännas såhär på insidan...? kommer sorgen alltid att mola och gnaga inne i mej ?

Ibland känns det som om någon blåst ut ljuset i mina ögon. Ja, dom är fortfarande blå. Ja, dom funkar fortfarande bra att se med, men dom gnistrar inte längre när dom tittar på mig i spegeln.

Ja nu är det höst, sen kommer vinter och sen blir det vår. Hoppas den kommer med mycket ljus detta året, så att jag kan få lite extra,till glimten jag saknar i mina ögon.

Ha en fin helg, tänd många ljus!
Både för de kära vi mist, men också för de som vi älskar här på jorden.

Träningsvärk i magen

I dag har jag träningsvärk i magen. Ja inte för att jag varit duktig och tränat situps eller så, utan för att jag skrattat så mycket i helgen. En väldigt trevlig omväxling att ha ont i magen för att man haft roligt, istället för den konstanta spänningshuvudvärken jag haft de sista sex månaderna på grund av det som hänt oss. Ja det var längesedan jag skrattade såhär. Ni vet sådär så att man inte får luft, man bara kiknar och tårarna bara rinner. Härligt och befriande. Det var väldigt skönt att få veta att jag fortfarande kunde. Hade du frågat mig för ett halvår sen så hade jag förmodligen svarat att jag aldrig kommer att kunna skratta igen. Men nu kan jag det. Livet går vidare, med vår änglason vid vår sida. Jag kommer aldrig att komma över att jag fick föda ut min döda son, men jag kanske kommer igenom det. Nu har jag fått hopp. Tack mina härliga jobbarkompisar för en weekend som jag aldrig kommer att glömma. Den när jag för första gången skrattade på riktigt efter vår sons död.

Jessi

Bröllopsglädje

I fredags gifte sig min finaste Ida med sin prins Claes. Jag är så glad för er skull, ni hör verkligen ihop! Mina & Martins varmaste gratulationer till brudparet.

Love- Live -Laugh

På denna bilden är vackra Ida ännu ej Fru .

Den sista av de tre musketörerna är nu fast i äktenskapets boja :-), likt oss två andra, och en Era går till ända . Vi kämpade väl. En för alla, alla för en ! Nu är det nya tider, och nya äventyr!

Pappasorg

I mina många möten med andra änglafamiljer så är det ofta kvinnan som lyfts fram som den som har det svårast " Du har ju burit barnet, känt det i dig, och slutligen fött ut det. Det måste vara jobbigare för dig än för din man" Har jag fått höra. Ja jag kände vår son lite bättre efter som han varit i mig och jag har känt hans rörelser och sparkar. Men det gör inte min sorg större än Martins. Martin saknar Mio, han saknar allt de skulle gjort ihop, han saknar sin roll som den familjefader han skulle blivit. Han hade velat lära honom spela fotboll och han hade velat somna med vår son på sitt bröst. Han älskar Mio lika högt som jag. Utan tvekan.
Jag känner flera fina fäder till änglabarn som ger sina små änglabarn tid, som pratar om dom ,och som har små kalas på deras bemärkelsedagar. Jag känner flera fäder som inkluderar sitt änglabarn i familjen på ett naturligt sätt. Änglabarnen är alltid med oss.

Min Martin valde att vara med i radion för att berätta vår historia, det var hans sätt att visa att man måste prata om dessa barnen. Dom har rätt att vara med, inte tystas ner och glömmas bort. En änglapappa jag känner gjorde något fantastiskt fint för sin son. Han bestämde sig för att han ville bära med sig honom varje dag. Att hans son skulle få vara en del i hans liv, öppet för alla att se, i resten av hans liv. Han tatuerade in sin döda sons fot på sin arm, tillsammans med födelsedatumet och hans namn. En så otroligt kärleksfull handling, så jag bad honom om tillåtelse att få visa det här.

En liten änglasons fina fotavtryck på sin pappas arm, för alltid.

fint med bloggen

..sitter och läser gamla inlägg och kommentarer. Genom hela bloggen känner jag mina känslor i sorgens olika stadier. En dokumentation. En bit av vårt liv med vår son Mio. Men också en bit med många empatiska fina människor. Gamla vänner och nya. Jag är tacksam för att ni hjälpt mig göra bloggen intressant och välkomnande. Att få reflektera, bli glad, att få undra och diskutera era inlägg, är en fantastisk förmån jag har. Fortsätt skriva, fortsätt fråga, och fortsätt tycka. Då kommer jag också få mer saker att säga.

Många kramar från en tacksam änglamamma

Jag vill alltid älska

På den senaste änglaföräldreträffen vi var på så fick vi texten till en fin sång av prästen.

Jag vill alltid älska

Text :Hillerstad/Musik: Carola

Ingen förstår vart du blev av, men fast din vagga är en grav,

tror jag du fann en öppen dörr, som barnen gör,

till rum med änglar att få se, dom lär dig leka, ser dig le

oh, om jag kunde vara med!

Ingen är vackrare än du, för du har himmelsklädnad nu

du som är mammas sorg och skatt, jag ber inatt

när du hör vita vingars sus, bed att två änglar tar ditt ljus

ner till min mardröms mörka hus

Bortom allt jag drömt, är du nånstans gömd, aldrig blir du glömd

Inte ett enda barn fick förgäves liv nån gång.

Det är dig jag älskar, och en gång skall tårar ge upp för sång,

då skall min tunga få ny kraft att sjunga;

att inte ett enda barn fick förgäves liv någon gång.

Här håller jag dig för sista gången, min älskade lille son.

njuta

Ja det är väl så, att när man tvingas gå igenom någonting svårt, så uppskattar man efter det de bra stunderna desto mer. De små sakerna som gör livet lite bättre. De glada stunderna. Allt vackert omkring oss . Alla fina människor man möter. Och goda saker. God mat, gott vin och god stämning tillexempel :-) För ett tag sedan så var jag just på ett sådant kalas. Då skulle man ta med sig något gott till buffen. Jag gjorde olivbollar med västerbottenost, och flera har uttryckt att de vill ha receptet. Och jag delar gärna med mig av det goda. Så här kommer det!

Maddes olivbollar

ca 20 stora inlagda gröna oliver utan kärna. ( brukar köpa de i lösvikt i charken)

Blanda ihop ( som en pajdeg):
4 msk smör
3 dl vetemjöl
4 msk vatten
5 dl riven Västerbottenost
3 krm cayennepeppar
2 krm paprikakrydda
en nypa salt

*lägg oliverna på ett hushållspapper så oljan rinner av lite.
*Gör små bollar av pajdegen , ca något mindre än oliverna. Gör hål med tummen mitt i degbollen, lägg i oliven och baka om degen. Rulla bollen lätt i handflatorna så den blir rund och fin.
*lägg på bakplåtspapper och "hyst in i ugnen" 200-225 grader. Har inte tiden exakt men de skall börja få färg kanske 10-15 minuter ungefär ?.
Använd omdömet, de skall vara krispiga utanpå och lite degiga längst inne vid oliven. Ta ut och skär i en och smaka är det bästa sättet.
*dela olivbollarna på mitten och lägg upp på fat , då blir de en lagom munsbit ( då kallar jag dom drakögon :-) Eller lägg upp dom som dom är.
*Ät och njuuuuuut!

Skriv gärna i kommentarerna sen hur dom blev och vad ni tyckte om dom.

lyssna..

Försöker lägga upp en länk men det går inte att kopiera och klistra in här.. så jag får be er söka själva på Youtube.com . Leta upp Melissa Horn. Låten jag tänker på heter "Sen en tid tillbaka"... så otroligt fin. Och så mycket jag.

( Lyssna även på "Långa nätter" och "Vår sista dans")

Kramar J

vackra lyckliga dag!

Idag har det landat ett mirakel på vår jord. En änglamamma som står mig nära i hjärtat fick idag en son. Så otroligt fin! All lycka och glädje är ni värda. De varmaste gratulationer från oss till er.
Jessica & Martin

mammamelissa.blogg.se