Mio 6 månader

Idag fyller du 6 månader, Mio. Det känns som om du var hos oss igår, samtidigt som det känns som en evighet sedan. Din pappa hissade flaggan för dig i morse och efter vi jobbat klart träffades vi vid minneslunden för att sätta dit ditt ljus som jag gjort extra fint till dig. Du fick gröna band, stjärnor och en vacker fjäril i guld och grönt. När vi kom hem hade du fått ett jättefint kort av M, K & lilla T. Ikväll skall jag och din pappa fira med lite ost och kex, för det tycker vi är godare än tårta. All världens pussar och kramar till dig , vår lille änglaprins.

.

Änglalinjen.

Ja, idag så ringde det på min änglatelefon ;

- Mamma , mamma, idag har jag varit på ett jätteroligt änglakalas! ropar Mio glädjestrålande.
- oj, svarar jag, det låter spännande, berätta!
- Ja, det var liksom dubbelt så roligt !!
- Jaha.. hur menar du nu? dubbelt så kul jämfört med vaddå ?
- Nej du förstår inte ju, bara dubbelt så roligt.
- Nej, skrattar jag, du har rätt jag fattar inte, du får förklara!
-Jo, det var två tårtor och två fiskedammar och man fick två ballonger och två godispåsar.. och så fick man leka alla lekar och sjunga alla sånger två gånger!
- Ja det låter ju superroligt! svarade jag men vem är det som fyller år som firar så mycket idag då?
- Det är ju Antonia och Gabrielle som fyller ett år idag! Och dom låg samtidigt i sin mammas mage så dom har en födelsedag tillsammans. Fast dom är ju två olika ändå liksom, så dom ville ha varsin av allt.
- Ja , ler jag, såklart dom skall. Det låter som ett fantastiskt änglakalas! Jag har också firat flickorna idag och blåst såpbubblor från min balkong!
- Ja , fnissar Mio det vet vi ju redan för vi såg ju dom ju!
- Så bra, svarar jag, godnatt puss på dig nu, och krama Antonia och Gabrielle från mig!
- Aldrig!!! jag kan ju inte krama tjejer ju!
- Nej , förlåt Mio men ett par slängpussar kan dom väl få?? svarar jag leende.
-Du är ju knasig du fnissar Mio, det behöver inte jag göra, dom kan du ju ge själv!
- Ja hjärtat du har ju rätt, det är klart jag kan!!

Nu skall jag gå ut på balkongen igen och slängpussa :-) och till Antonia och Gabrielles familj och närmaste skickar jag en stor kram!

Lite vackra blommor, som jag såg i våras, i Antonia och Gabrielles egen färg..

citat.

Jag fick ett mail idag av en vän. Det innehöll bl.a ett citat som jag vill dela med mig av:

"Livet består inte av att vänta ut stormar.

Det handlar om att lära sig att dansa i regnet."

godnatt alla fina människor!! // J

Här är en bild av en änglamamma som har förlorat sin son för c:a 3 månader sen, och försöker lära sig att njuta av livet ändå.

en som saknas

Pratade med en änglamamma och pappa för en tid sen. De har två fina barn här på jorden och fick nyligen en vacker liten änglaflicka. Omvärden har påpekat för dem vilken tur ändå de har som har sina två andra barn. Att de skall vara tacksamma för att de finns hos dom iallafall. Ja, det är väl klart att dom är!, ..men det gör ju inte att dom sörjer sitt tredje barn mindre? En änglamamma hade en jättebra liknelse som jag fick lov att låna till min blogg. "Tänk att du är ute och åker bil med dina tre syskon. Ni råkar ut för en bilolycka och ett av dina syskon dör. Börjar du då älska de överlevande syskonen mer ?" Känner man någon gång i en sådan situation att; det gjorde ju inte så mycket att en dog för jag har ju två kvar?? Nej det gör man naturligtvis inte. Och lika naturligt är det att inte kärleken till de två första barnen suddar ut den stora sorgen efter deras änglasyster. Nej alla barnen har lika stor rätt till sina föräldrars kärlek. Både de på jorden och de i himlen. En annan vän, med två välmående jordebarn, skrev till mig ," jag älskar mitt första barn mest i hela världen -Och jag älskar mitt andra barn mest i hela världen. Jag älskar dom precis lika mycket när dom inte är hos mig fysiskt, som när jag har dom nära. " Alltså hans kärlek minskas inte när barnen är i skolan eller bortresta. Kärleken minskar inte när han inte kan se dom.
Så är det med våra änglabarn med. Kärleken till min son är lika stark som den ni andra känner för era levande barn, även om jag inte kan se honom. Och sorgen efter Mio skulle inte varit varken större eller mindre om han hade haft, eller kommer att få syskon.

Kram till alla änglamammor och pappor därute.

Missa inte

Missa inte radioprogrammet "Pappastrategier" idag, Lördag den 12/9 kl.14.03 i P1 . Där kommer Martin, Mios pappa berätta sin historia om hur det var att bli änglapappa.

Kramar Jessi

vem är vem?

Jag får många frågor om vem som är vem här på bloggen. Vilka känner jag i verkligheten, vilka är vänner eller släkt? Så här kommer en liten parentes för er som inte får ihop det riktigt.

• "Mormor Lena" som skriver visa kommentarer under inläggen är en god vän och änglamormor. Alltså inte Mios mormor.( Mios mormor skriver i gästboken istället och heter Brittmarie)


• Har också fått frågan om jag känner "Mammamelissa" ( eller kände henne innan detta hände båda våra familjer)och ja, jag är vän till hennes familj sen flera år tillbaka. Har arbetat ihop med somliga i familjen, snickrat riddarborg ihop med ett par andra i klanen ,druckit martinis med chefen i la familia, sjungt på en litens dop och så har vi träffats på en skola jag arbetade på innan. Så ja våra vägar möts lite då och då, ibland har det varit väldigt ofta och ibland blir det mer sällan. Men vi finns för varandra om vi behövs.

Hoppas ni får ihop historierna lite bättre nu. Kram Jessi

påfrestande butik

Igår så var jag inne i butiken som har mina favoritbarnkläder för att köpa en present till en väns barn. Jag ville så gärna köpa presenten just därinne för att jag tycker dom är bäst. Och små bebisar skall ha det bästa. Men det var extra jobbigt att gå dit, för det var ju just där som jag hade tänkt handla kläder till vår son. Ja jag handlade faktiskt ett set, men det var för stort för Mio så det kunde han inte ha på sig den enda gången vi klädde honom.

Jag gick en sväng på stan och strosade och drog mig sakta ditåt. Kände mig ganska stark och gick in i affären. Jag hoppades att inte dom trevliga butiksbiträdena skulle fråga något och smög mig in mot hörnet med babykläder. Jag trodde att jag klarade mig okej, och började välja. Det är inte så lätt att bestämma sig nuförtiden så det tog en stund. Plötsligt utan förvarning kände jag att jag inte fick någon luft och började svettas floder därinne i den luftkonditionerade butiken. Jag blev flammig och röd i ansiktet och började må illa. Min kropp berättade för mig att jag visst inte mådde så bra som jag trodde. Så jag såg nog konstig ut , flåsande, illröd och med svetten droppandes från näsan, där jag stod och drog och kände på alla dom små dräkterna för att känna så dom inte hade några hårda sömmar eller vassa knappar. Men jag gav mig inte. Helt genomblöt stod jag till slut i kassan. Jag betalade och fick mina varor i en fin liten påse. När jag kom ut på gatan kände jag mig som om jag bestigit Mount Everest. Men jag klarade det!

Starkast i världen

Jag tänker mycket på hur det skulle vara att bli förälder till ett barn som stannar här hos oss på jorden. Hur skulle jag ha varit ?, vad skulle jag gjort? Vilka förebilder har jag?? Ja min mormor då försåss. Mormor Ingrid. Stålmormor. Världens varmaste, coolaste, och finaste person. Min idol. En sån mamma och mormor skulle jag vilja bli!! (saknar dig mommo, du är alltid hos mig)

En annan idol som jag har är Pippi Långstrump. Hon klarade ju allt!

Tänk om man hade känt Pippi Långstrump! Världens starkaste tjej. Och så tänker jag på Pippis föräldrar. Dom måste ju ha gjort någonting väldigt bra för att få Pippi att må som hon gör. Hon är glad , pigg och stark. Hon klarar sig själv och hon ifrågasätter regler och lagar. Hon är generös, omtänksam och rolig. Ja, världens bästa tjej. Alla vill ju leka med Pippi. Tänk om man känt Pippis föräldrar, vad mycket man kunde lärt sig av dom om hur man uppfostrar barn.

Och tänk att det kanske skulle vara så att jag tillexempel känner Pippis mamma??!! Ja och hennes pappa lite med? Coolt va?
Och ja, jag pratar även med Pippi emellanåt. Världens starkaste tjej. http://www.mammamelissa.blogg.se/
då kanske det är jag som är Annika?? :-)

uppdrag

hej på er alla som läser. Jag har varit lite upptagen på sista tiden. Jag jobbar med alla fina barn på vår förskola. Vi har nya små som behöver all vår uppmärksamhet och alla våra kramar för att känna sig trygga hos oss. Det är verkligen mysigt på jobbet, men såklart jag är trött när dagen är slut. Sedan vill vi orka med änglaföräldragruppen och så börjar min keramik kurs på onsdag. Så mina dagar fylls. Och så har jag tagit mig an ett hemligt uppdrag åt någon som behöver lite uppmuntran och tidsfördriv. Så det tar min data-tid för tillfället. Och snart tror jag det kommer en ny dator hem till oss och då kommer det bli kul att blogga lite mer. Men vi har det fint här i Kuggeboda .. bara så ni vet.

Kram J