Fungerar inte

tyvärr så får jag inte det att fungera riktigt med att kopiera & klistra in här på bloggen, tills jag löst det så får jag nog vänta med att erbjuda gästblogg, det blir för krångligt att sitta och skriva av ord för ord.. återkommer om detta när jag fått ordning på grejorna.
M.v.h Jessi

Grattis Mio!

Grattis vår älskade lille änglaplutt. Idag fyller du fyra månader! Ha en fin dag med dina änglakompisar däruppe i himlen!

all världens pussar och kramar, din mamma och pappa.

Detta fina födelsedagskortet fick du av din faster och farbror och dina 2 kusiner.

när skall ens barn dö?

Mios död i min mage i vecka 38 av graviditeten kallas för plötslig spädbarnsdöd. När vi pratar med folk i vår omgivning om vår son och sättet han dog på är det flera som sagt ungefär såhär;

-Ja det är hemskt, men kanske bättre att det blev såhär, att han dog i magen, än att ni fått ut honom och haft honom hemma ett par veckor och att han sen dött.

Då har jag en liten motfråga till er som känner så, och tror att vi med gör det.

"Säg att du får beskedet att din 1 åriga dotter, din treåriga son, eller din långa trötta tonåring kommer att dö. Ponera sedan att du blir erbjuden valet: antigen får han/hon dö för två veckor sedan, idag, eller om två veckor. Vad hade ni valt då?"

Ja alla är vi olika , jag vet bara att jag hade kunnat ge hela världen för att bara få titta in i hans ögon en enda gång.

till MIN Martin..

... som är det finaste jag har

Klart man måste leta länge för att hittta den finaste människan, som kan få den stora uppgiften att bli far till ens barn. Det var ett långt och svårt jobb, men när jag funnit honom så visste jag direkt " -denna skall jag ha! ..Och nu i efterhand när vårt föräldrarskap inte blev som vi tänkt oss är övertygelsen om att jag valt rätt ännu större. Sökandet i alla dessa år är värt varje minut med honom. Närheten med M har blivit varmare, större och viktigare i det som hände när vi förlorade vår son till himlen. Tillsammans med honom fick jag den vackraste änglason jag sett.Tack vare honom och hans stöd kan jag tänka mig att gå vidare.

"tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dej, för jag trodde att du fanns och väntade mig, alla dagar jag vandrat så ensam och trött, för att möta den vackraste männskan jag nånsin mött" ~Åsa Jinder~

Mio`s pappa

Hej på er alla läsare och vänner. Jag är så himla glad för att alla ni tar er tid och är med oss i det vi går igenom. I dag var en kille här från Sveriges Radio och intervjuade mig för en dokumentär som skall sändas i P1 om några veckor. Det var skit jobbigt men ändå väldigt skönt att göra.
Jag känner att alla vi som behövt gå igenom dessa saker, eller kommer att få gå igenom det , måste få mer hjälp och förståelse än vad vi har fått. Sorg är inte tidsbestämt.....

Martin

Grattis Mio

Idag fick vi ett kort till vår son.
Där stod det såhär:

Grattis Mio!
Du har fått världens bästa mamma och pappa här på jorden ,
som älskar dig till himmelen och tillbaka.

-Precis! Så mycket älskar vi dig, och så lite till.

Mamma och Pappa

till en kille som är cool..

..stod det på kortet som tillsammans med ett paket kom till vår brevlåda idag. När Mio föddes och dog förstod vi vikten av "riktig post" alltså att det kommer saker i brevlådan till oss. :-)Många dagar var det min enda anledning att gå upp ur sängen, ja, för att kolla om det kommit något kort eller brev...eller tillochmed en liten present ,i den lilla vita plåtlådan ute vid vägen. Jag vill inte på något vis förringa alla fina kommentarer som landat hos oss här i bloggen eller säga att alla fina sms som kommit inte varit viktiga, men post... ja det är ganska ovanligt nu för tiden och lite speciellt. Så mitt lilla tips till er därute, skicka ett kort ibland till någon ni tycker om. Skriv ett brev när ni vill säga nåt fint.

Idag kom det ett kort, tillsammans med ett paket. I kortet, som var adresserat till Martin, mig och Mio stod det bl.a såhär " När våra döttrar föddes och dog varnades jag för att människor efter 3 månader skulle sluta höra av sig och ta del av sorgen." ..så sant...det känns ibland som om det som hänt oss " borde " vara läkt och bortglömt nu, men så är det naturligtvis inte....sorgen går i vågor och överraskar oss varje dag med olika skepnader. Människor omkring agerar olika. Det finns ingen manual för hur man skall bete sig mot människor i stor sorg. Vi uppskattar er alla som vågar på ert vis....Alla de som pratar med oss helt naturligt om vår son, farmor och farfar som satt ett foto på hedersplats vid ett ljus i stugan när vi kom dit, mormor och morfar som satt Mios bilder fint på en hylla vid väggen med rosor..och alla ni som kramas hårt med en tår i ögonvrån. Alla ni som skriver här i bloggen och erbjuder hjälp eller tröst. Alla ni som bryr er om...alla ni som är starka och visar medkänsla. Men jag känner också en tyst tryckning på armen, och en varm blick rakt in i mina ögon.

Jag tycker det ens är jobbigt att säga att det skulle finnas någon mening eller syfte med att vi måste gå igenom dessa svåra saker, även om man lär sig vissa saker och kommer att ha andra infallsvinklar i livet..Jag vill inte heller säga att någon skall eller behöver göra något, bara ni har lite förståelse för att det fortfarande, och förmodligen en lång tid framöver, kommer vara jobbigt....

Jag vill också skicka en varm kram till dig som har gått igenom det svåraste, och ändå orkar bry dig om andra. Ibland är det, trots att jag inte önskar detta åt någon annan, så otroligt skönt att möta någon som faktiskt vet hur det är. Det sitter en liten smal, men ändå rund person däruppåt saltvattnet med en chokladätande man, som har gått igenom mina olika stadier av sorg..lite före mig.Tack M + familj för att ni finns. Det fina collaget skall få inramning och tillägnas hedersplatsen på väggen bredvid Mios hylla. Den söta änglamagneten sitter på kylskåpet och chokladen kommer förmodligen avnjutas i en grillad banan.

Och ni andra som har lite tid över kikar väl in på melissas blogg, hon har en liten insamling där för våra barn som inte fick stanna härnere på jorden hos oss. www.mammamelissa.blogg.se

His journey has just begun

Dont think of him as gone away-
his journey has just begun
life holds so many facets-
this earth is only one

Just think of him as resting
from the sorrows and the tears
in a place of warmth and comfort
where there are no days and years

Think how he must be wishing
that we could know today
how nothing but our sadness
can really pass away

And think of him as living
in the hearts of those he touched..
for noting loved is ever lost-
and he was loved so much

E. Brenneman

-en otroligt fin dikt som vi fick på ett kort av vår vän P.

kort sommarrapport

Hej !
Jag ville bara lite kort berätta att vi har det fint på vår semester. Vi har haft det jätteskönt här i vår stuga på västkusten, med besök av goda vänner, sol, bad och avkoppling. En hel del god mat och vin har också förtärts förstås :-) . Imorgon drar vi vidare mot Varberg sedan blir det Borås några dagar. Har tyvärr glömt sladden till kameran, men jag uppdaterar med bilder när vi är tillbaka i Blekinge igen. Varma sommarhälsningar från J & M

ängla hjälp

Idag vaknade jag tidigt.. vi skulle få fint besök hit till vår stuga. Jag smög upp, försiktigt för att inte väcka Mios pappa som inte sovit så gott inatt. Jag fixade och grejade, och när M vaknade så åkte vi och köpte färska grönsaker och frukt till våra gäster. Det var inte vem som helst som skulle komma; utan en änglamamma, en änglamormor och en liten änglamoster. (+ en änglalillebror som bor i sin mammas mage). Eftersom vi bjudit hit våra vänner för att tacka lite extra för allt fint dom gjort för oss, så piffade och fixade vi lite extra, vi handlade god, ekologisk närodlad mat, plockade blommor hos grannen och köpte fina rosa prinsesskakor till lilla moster. Vi dukade och gjorde fint, men ungefär en timma innan dom skulle komma tornade molnen upp sig på himlen. Det blev mörkare och mörkare, vi plockade in allting igen och så kom DET STORA SKYFALLET. Det bara vräkte ner, och jag satte mig ner och suckade. -Det var ju typiskt, sa jag till min M, nu när vi skulle ha en sån mysig dag, men vädrets makt styr man ju tyvärr inte över .....Jag deppade över regnet en stund, och sen satte jag fart och började duka upp allt inomhus. Tände ljus och bar in blommorna. Inte helt nöjd över situationen, men jag tänkte jag får göra lite roligt av det , jag skickar ett sms till min vän som är änglamormor och skriver; - "Ni känner inte möjligtvis några änglar som kan puffa undan de mörka molnen nu när vi skall ha kalas :-) ??" och syftade då på deras änglar Antonia och Gabrielle. Men där i bestyren och i besvikelsen över vädret glömde jag skicka meddelandet och fortsatte med mitt.

Ungefär samtidigt uppe i himlen;
- Mio mio, kom , kom!!! vet du, våran mamma och mormor och lillamoster skall åka till din mamma och pappa på kalas!!
-Jaaa.. men det vet jag ju, det har mamma och pappa pratat jättemycket om...
-Men du förstår inte, fnissade Antonia och Gabrielle, vi måste hjälpa dom!
- Vad har dom nu ställt till med??
- Nej inget sånt, men din mamma är lite tokig Mio, fnissade flickorna igen, hon trodde att någon måste be oss om saker, hon visste ju inte att vi ser vad dom därnere på jorden tänker.
-Jo fast hon har ju inte varit änglamamma så länge som er mamma så hon vet inte hur allt är ju..
-Mio , vi retas inte med dig, vi tycker hon är rolig, men hon behöver hjälp och visste bara inte hur lätt det är att fråga oss direkt!
-Jaaa jag vet hon gör lite tokigt ibland, nu fnissade Mio med. Vad skall vi göra då?
-Jo hon tänkte att hon ville ha fint väder till kalaset så vi måste flytta molnen så dom kan sitta ute i solen och ha det mysigt
-Jag vill också vara med på kalaset, sa Mio, nu lite trumpen.
- Mio, lyssna här nu, sa Antonia det är klart vi är med på kalaset, men om vi flyttar dom svarta regnmolnen så dom kan sitta ute, så blir dom glada, och vi kan lätt se dom från våra fjädermoln när vi seglar förbi.
-Och jag fixar glass ,sockervadd och ballonger till oss häruppe, sa Gabrielle, så vi får tisdagsmys vi med!.
-Ni är så snälla mot mig jämt! sa Mio. Och er mamma och pappa och mormor har hjälpt min mamma jessi och Min pappa Martin jätte jätte mycket. ..Det finns väl inget jag kan göra..
-Jo, för tänk för att det finns det, sa tvillingarna i kör.Vi ger dom fint väder!
-Jaaaaa, sa Mio det kan ju vi nu!
-Kom igen nu , nu måste vi putta det hårdaste vi kan , sa tjejerna, fast du blir ju aldrig lika stark som oss, för du är ju kille,:-) hi hi, nej förlåt, nu retades vi igen, alla måste hjälpas åt om vi skall klara det! Och tillsammans puffade och knuffade dom på dom tunga svarta molnen....

Ungefär samtidigt på altanen i stugan;
-Älskling, sa Martin, det ser ut att börja lätta lite. -Skönt, sa jag för dom kommer om en kvart ungefär.
-Du , kom ut och titta,!! och när jag kommer ut och tittar så är det som en kant av svarta moln skjuts bort ifrån oss och ersätts av en klarblå himmel. ( med några få små vita moln på, där våra änglar kan sitta och titta på oss,)

Behöver jag säga att vi fick en underbart solig, mysig eftermiddag och kväll tillsammans?? Tack våra små änglar för hjälpen med vädret, och Ett stort tack tilll våra gäster för att ni kom och förgyllde vår dag. Älskar er! Hälsa alla dom i familjen som inte var med med en kram från oss. J

Två änglamammor som njuter av en vacker dag vid havet.

På natten

Jag sitter ofta här vid datorn på natten och läser igenom bloggen. Jag reflekterar över alla fina inlägg ni gör. Det är dom som gör bloggen till ett levande forum, och det faktum att ni inte räds att prata om änglabarnen och sorgen gör mitt skrivande, och vår sons död och födelse viktig. Kan det vi tvingats gå igenom på något vis hjälpa någon annan så får Mios korta liv ännu större mening. Jag vet att han hade viktiga uppdrag här på jorden, men jag har ännu inte lärt mig om alla. Han visar mig nya vägar varje dag- och ni alla som deltar i vår sorg och i våra liv gör samma sak. Jag kan inte nog tacka för alla fina ord och gärningar, alla tårar som fällts och all medkänsla och kärlek vi fått

Bild av figur från Two together