det kom ett brev..

när jag idag som hastigast kikade in på min mail såg jag att det kommit ett brev från en för mig okänd avsändare.
"Hej Jessica,
du känner inte mig och jag känner inte dig. Jag råkade av en slump halka in på din blogg. Jag läste och jag grät, för allt som hänt Er och Er son, för att du är lever och skrattar. Tänk att det finns människor som du. "
..ja så började författaren sitt mail. Jag blev så glad över tanken, precis som jag alltid blir när någon därute, vänner , bekanta eller människor jag inte träffat, tar sig tid att skriva till mig och stötta, trösta eller reflektera runt det som hänt oss och vår lilla familj. Det är en så osjälvisk handling, fylld av empati och det betyder otroligt mycket för mig. Det är många brev som kommit till mig som jag inte orkat, eller hunnit svara på men som varit lika viktiga och uppskattade som de som fått personliga tack. Vidare fortsätter författaren till brevet;

"Mycket som du skriver är så fyllt av kärlek, till Er son, till Martin. Jag tänker att du måste ha en styrka, någon som vakar över dig."

Ja , så känner jag ibland, att jag har någon som vakar över mig, någon som ser mig. Jag vill gärna tro att vi alla har våra skyddsänglar. Jag hoppas och tror isåfall att min mormor som var så fin och vis, tar hand om mig och hjälper mig i svåra beslut, och att vår lille Mio hjälper mig att se skönheten omkring oss och hjälper mig hålla barnasinnet kvar.

Ja det stod mycket fint i brevet, och det fanns många tänkvärda reflektioner som jag läste med tårar i ögonen, slutligen avslutar min okände vän brevet med :

"Jag får styrka ifrån dig, inspiration och ödmjukhet. Tack"

Jag vill svara dig detsamma E, Jag får styrka och inspiration och ödmjukhet från sådana som du.
Tack fina du , och alla ni andra som tar er tid att skriva till mig. Tack alla ni som tittar in och läser bloggen. Jag ser i ödmjuk häpnad siffran över gånger ni läsare klickat er in här på bloggen. 37 407 gånger har ni klickat er in på min sida och läst om vårt liv. En hisnande siffra. Tack.
Jessi